Utmanaren

Så var det då sänt, SVT Dokument Inifråns första timslånga granskning av riksdagspartierna. Först ut var moderaterna och deras partiledare Fredrik Reinfeldt - under rubriken Utmanaren.

Jag får väl erkänna att jag är lite kallsvettig. Så mycket reträtt, principlöshet, idélöst maktspel, anpassning, duckande, fulspel, undfallenhet och svansande under en och samma timma - det blir väldigt mycket på en gång.

Om någon alls tvekade om att (m) svikit sina idéer, sålt ut sin ideologi och offrat sina principer - då kan den diskussionen avslutas här och nu. Moderaterna har gett upp frihetens idéer för maktspelet. Punkt.

Men, frågar någon: Är det inte bättre att anpassa budskapet för att över huvud taget kunna komma till makten?

För det första: Om man kommer till makten, då saknar man nu mandat för radikala samhällsförändringar över huvud taget. Eller enklare uttryckt, om man får makten då kan man inte använda den rätt ens om man skulle vilja.

För det andra: Om man misslyckas, då har man fört hela det svenska politiska spektrat åt vänster. Till ingen nytta alls. Men till stor skada.

För det tredje: Att kapitulera inför motståndarens verklighetsbeskrivning istället för att stärka den egna kampen löser egetligen inget. Det är bara ett annat sätt att möjligen vinna slaget, men ändå förlora kriget.

För det fjärde: Att vinna makten på egna idéers meriter är möjligt och kräver hårt arbete. Det förutsätter kunskap, mod, en trimmad och proffsig kampanjapparat, ideologisk medvetenhet, en enastående kommunikationsförmåga och hinkvis med entusiasm. Men att fuska, genom att byta åsikter istället för att göra ett gott arbete - det gör ett parti oerhört sårbart i långa loppet.

För det femte: Att vänja ett politiskt partis företrädare vid att de inte behöver ta jobbiga principdiskussioner, tuffa debatter och hårda politiska strider - det skapar en försoffning som dels gör partiet svagt och sårbart - och dels stelt, fegt och dess företrädare lata och skotträdda.

Och så vidare... Och så vidare...

Vi kan bara konstatera att Sverige inte längre har något marknadsliberalt riksdagsparti som slåss för individens frihet. Många kommer kanske att krampaktigt försöka hålla fast vid dess skugga eller vårda dess minne. Men, tyvärr, det är över nu...

Så - vad göra?

I steg ett - se till att bli av med socialdemokraterna, till varje pris. När det politiska spektrat nu de facto har flyttats till vänster av Reinfeldt - då får det bara inte ske att Göran Persson blir den som drar nytta av det.

Dessutom har regimskifte ett syfte i sig. Regeringar bör, liksom kalsonger, bytas ofta. Och av ungefär samma skäl.

I steg två - potträna borgerligheten. Se till att få igång en rimlig grundläggande frihetsdebatt i de borgerliga partierna igen. Skapa en frihetsdiskussion i samhället i övrigt. Vi måste driva en reaktiv borgerlighet åt rätt håll med både piska och morot.

I steg tre - bygga något vettigt. Det innebär antingen att vrida något av de borgerliga partierna rätt - eller att starta något helt nytt. Detta kräver oerhört mycket tid, kraft och pengar. Oerhört! Det kommer att ta minst en, kanske två, mandatperioder.

Detta... tror jag är den bistra verkligheten.

Nu skall jag ta en whiskey-pinne... God natt!