Jag gillar tankesmedjor!
Deras produktion av rapporter, briefing papers och böcker är till stor nytta för oss bloggare och för andra samhällsdebattörer. De möten, konferenser och seminarier de anordnar är som regel både intressanta och matnyttiga. Nya resonemang och fakta är viktiga om debatten alls skall gå framåt.
Men jag saknar något...
De flesta (ingen nämnd och ingen glömd) frihetliga och liberala tankesmedjor ägnar sig nästan uteslutande åt just tänkande, pappersproduktion och att predika för kören. Det räcker tyvärr inte.
Antingen måste tankesmedjorna börja göra mer konkreta saker själva – eller också måste de se till att andra, handlingskraftiga människor beväpnas med deras material för att konkret ta tag i saker och ting.
Vad jag menar? Låt mig ta ett par exempel här ifrån Bryssel. I EU-parlamentet gjorde liberalt sinnade ledamöter ett hästjobb för att räta upp initiativbetänkanden med vänsterprägel, som de om "rättvis handel" och "globalisering och fattigdom".
På utskottsnivå gick detta rent av riktigt bra. Men sedan sket det sig. I parlamentet segrade helt eller delvis de politiskt korrekta vänsteråsikterna. Detta trots att det finns en borgerlig majoritet i EU-parlamentet!
Samtidigt finns det massor av frihetliga och marknadsliberala tankesmedjor här i Bryssel. Lägg till det en armé av lobbyister från näringslivet. Men ingen – ingen! – lyfte ett finger för att hjälpa till att få parlamentets borgerliga majoritet på rätt spår. Vad jag kunnat upptäcka visade ingen ens något intresse för att frågorna var uppe till behandling i skarpt läge.
Vad tjänar det till att tänka bra tankar, skriva utmärkta rapporter och arrangera spännande konferenser – om man sedan struntar i att ta tag i saker och ting när de väl är uppe till belslut?
Det samma kan sägas, med andra exempel, om Sveriges Riksdag.
Att ha folk som aktivt följer vad som sker i de beslutande församlingarna kan rent av vara lönsamt för tankesmedjorna. Genom att plocka upp frågor från dagordningen kan de på ett helt annat sätt locka medias intresse. Plus att de naturligtvis då kan påverka vad som verkligen sker.
En annan tanke är att många tankesmedjor är dåliga på att få ut det mesta möjliga ur sitt arbete.
De skriver rapporter och böcker som, i bästa fall, har några månaders livslängd. Sedan samlar de bara damm. Någon borde gå igenom det som redan har producerats och lyfta fram de fakta, tankegångar och idéer som fortfarande är aktuella i debatten. Detta är en guldgruva som ligger för träda. Dessutom borde konferenser och seminarier kunna få en oerhört mycket större publik om de podcastades eller lades upp som web-tv.
Som sagt, ingen nämnd och ingen glömd. Det finns tankesmedjor som är mer alerta och sådana som är lite trötta. Men generellt sett skulle man kunna uträtta väldigt mycket mer genom aktiv lobbying och "idéåtervinning".
Men vem betalar alla dessa tankesmedjor?? var kommer pengarna ifrån? Lever de på det de producerar i form av plamfetter???
SvaraRaderaAtt tänka och att göra:Viktig poäng. Dock tycker jag att Munkhammar är ganska aktiv i dagsaktuella frågor och Johan Norberg är ju mycket aktiv och skriver böcker som har lång hållbarhet. Men det kanske inte når in på strategiskt viktiga platser, där beslut tas?
SvaraRaderaNu är väl Timbro en av de bättre tankesmedjorna. Till exempel Munkhammar och Norberg gör ett jättejobb när det gäller att skapa ett *yttre* opinionstryck på politikerna. Det är nog så viktigt och förtjänar att applåderas.
SvaraRaderaMen det som slår mig är att man generellt sett bedriver så lite "hands on"-verksamhet. Speciellt i Bryssel, där det ju faktiskt är lättare att påverka besluten än i Stockholm.
Vem som betalar? Näringslivet, LO, skattebetalarna genom partierna. Statligt och internationellt sttöd till "NGOer".De enda som rattar en tankesmedja med egna pengar är väl, vad jag förstår centerpartiet. Men de har ju råd.
Jag saknar verkligen podcasts från olika seminarier, om man inte bor i stockholm så är det svårt att närvara på dessa och då skulle det vara perfekt med podcasts.
SvaraRadera