2006-11-18

Det rationella vs. det irrationella

Låt mig göra ett försök att förklara vad jag tycker är problemet, eller i vart fall anmärkningsvärt, med den svenska samhällsdebatten...

Nästan alla debattörer berättar för oss hur det borde vara. Detta "borde" grundar sig som regel i åsikter, nojor, särintressens krav, flummiga teorier, tro och hokus-pokus.

Borde är inte! Borde finns inte! Och där är lika många borde som det finns människor.

Alternativet är de som tar sin utgångspunkt i hur saker och ting är. "Är" är lika med verkligheten. Det handlar om sådant som är observerbart, mätbart och konkret. Det är därför debattörer och filosofer som Norberg, Nozick och Friedman får/fick sådant genomslag. De har markkontakt. De utgår från att saker är vad de är. En sten är en sten. Inget flum.

Låter detta tråkigt, torrt och hårt? Inte då! Det finns få som har så mycket respekt för samhällets dynamiska effekter som de som tar sin utgångspunkt i verkligheten. Genom sin respekt för fakta har de större förutsättningar än andra att förstå mekanismerna bakom de (ibland till synes slumpmässiga) effekter som all politik och allt samhällsliv för med sig.

Och tro inte att jag är emot det vackra, det mystiska, det hänförande och det förföriska. I love it! Men det hör hemma i konsten, i musiken, på teatern, i religionen, i sagorna, på trolleriföreställningar och när man lagar rödvinssås – inte i politiken!

9 kommentarer:

  1. Väl talat Henrik! Det är absolut ett måste att se verkligheten som den är, inte som den borde vara. Utifrån verkligheten kan man sedan genomföra modifieringar som är hållbara och robusta.
    Det vackra blir inte mindre vackert för det.

    SvaraRadera
  2. Fast Nozick är ju en normativ teoretiker som diskuterar just hur samhället bör vara utformat. Sedan att de tänkare som är nämnda i debatten inte är några relativister är en annan sak.

    Även du anser väl att samhället inte bör se ut som det gör idag fastän det faktiskt gör det.

    SvaraRadera
  3. Ja... politik betsår väl snarare av tre saker:
    1. Besriv verkligheten (ev problem)
    2. Etablera ett mål (vision, dvs "borde")
    3. Måla ut en väg dit (från 1 till 2) och sök stöd att genomföra detta.

    SvaraRadera
  4. Eller kanske mindre idealistiskt:

    1. Skaffa en social ställning i form av kontakter, positioner och materiella resurser.
    2. Utnyttja din ställning för att efter bästa förmåga stärka den ytterligare.
    3. Repetera från 2.

    SvaraRadera
  5. Så: en uttalade företrädare för den med marginal mest utopiskt världsfrånvända ideologin efter realkommunuismens fall, nämligen liberalismen lägger ut texten om hur samhällsdebatten -borde- se ut? Och detta utlägg handlar om verklighetsförankring och det ondskefulla i att använda borden?

    Mycket ska man höra innan öronen trillar av.

    SvaraRadera
  6. Fred: Nja, Nozick talade väl om hur samhället skulle *kunna* vara utformat (snarare än bör). Samtidigt var han ju sin värste kritiker och prövad ständigt sina slutsatser mot vad vi vet och hur saker och ting tenderar att fungera. "Utopin" presenteras ju som en intressant tankemodell snarare än ett konkret förslag.

    Sosse: Nej, jag skriver ingen på näsan om vad de skall göra. Jag bara noterar vad jag stör mig på. Och jag tror att jag är något som kan vara till nytta på spåren.

    Jag vet att de flesta helst vill att folk skall tro, vara rädda, inte tänka efter och gå på ennka finter...

    Men du kan inte tvinga mig att tycka om det.

    SvaraRadera
  7. Sosse STHML: Utopisk kanske, men världsfrånvänd? Hundratals år av empiri har ju visat gång på gång att ju liberalare samhälle desto bättre går det (och ju mer socialism desto sämre). Än har inte den hypotetiska gränsen passerats där ännu mer liberalisering försämrar, så varför inte fortsätta tills det inträffar?

    SvaraRadera
  8. Teorier är alltid ungefärliga. Det innebär inte att det inte går att hävda att somliga teorier är mer felaktiga än andra, exv. så är bägge dessa påståenden falska: 1.Jorden är platt. 2. Jorden är sfärisk. Det innebär dock inte att bägge påståendena är lika felaktiga; ett sånt påstående skulle vara mer felaktigt än båda de föregående tillsammans.

    Jag tror att man kan göra en ganska bra parallell mellan Kommunismen i förhållande till människans natur å ena sidan och Liberalismen i förhållande till människans natur å andra sidan och resonemanget ovan; bägge är sannolikt felaktiga men att påstå att Liberalismen skulle vara lika fel som Kommunismen i förhållande till människans natur och drivkrafter är felaktigare än felaktigt!

    SvaraRadera
  9. Nej - liberalismen (eller för all del nyliberalismen) är INTE utopisk alls.
    Tror man det är man långt lågt från verkligheten. Men det var kanske det vi skulle demonstrera, eller?

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.