Den senaste veckan har media skrivit en hel del om att fisken i världshaven är på väg att ta slut. Några tankar kring detta...
För det första bör man naturligtvis titta på larmrapporten som sådan – och försöka bedöma om den är trovärdig och om den drar rätt slutsatser. Det har Ray Hilborn, professor i just fiskeri vid University of Washington gjort. Hans omdöme om den är "It's just mind-boggling stupid." [Länk] Hans kritik rör sig utanför vad jag är kompetent att bedöma, men det är i vart fall intressant att veta att rapporten inte är oomtvistad.
För det andra är det märkligt att ingen uppmärksamhet riktas mot att EU ger stora bidrag till fisket. Inte minst till fiske i industriell skala på världshaven och utanför andra kontinenter, t.ex. Afrika. Om det nu fins en risk för utfiskning, då är det väl osedvanligt korkat att tvinga oss att via skattsedeln finansiera bidrag – som i sin tur ökar denna risk?
För det tredje kan man fundera kring vad en bristsituation skulle innebära. Till exempel är det högst troligt att priserna kommer att öka kraftigt, vilket skulle göra det lönsamt att investera i att odla fisk. Och eftersom det är enklare att odla fiskar (när grundinvesteringar är gjorda och tekniken utvecklats) än att jaga dem, så kommer efterfrågan på vildfångad fisk att minska kraftigt. Detta är i vart fall ett realistiskt och tänkbart scenario.
Men eftertanke, allsidighet, kritisk granskning och en konstruktiv debatt säljer inte lösnummer. Därför kommer dessa aspekter inte att komma fram i svenska media.
Problemet med utfiskning är det som kallas tragedy of the commons. Eftersom ingen äger fisken är den bästa strategin att fiska så mycket som möjligt. Har någon hört talas om att kor och griso skulle vara utrotningshotade?
SvaraRaderaJonas V slog huvudet på spiken.
SvaraRaderaDock förstår jag inte vad du menar i detta blogginlägg. Det låter nästan som om det är strunt samma om fisken försvinner ur haven eller inte. Det kan väl knappast vara eftersträvansvärt, även om vi hade löst själva "fiskbristen" med odlad fisk?
Om havens biologiska mångfald och ekologiska balansgång störs vet vi inte riktigt vad som kan komma att hända.
Just av denna anledning bör man utöka territorialvattengränserna så att det inte längre finns något "internationellt" vatten
SvaraRaderaNorrmännen är duktiga. De har lyckats odla de viktigaste matfiskarna (för norska konsumenters del) med ekonomisk vinst. Framförallt gäller det torsk där marginalerna nu börjar närma sig odlad lax. En sådan utveckling betyder att det för norska fiskare börjar bli mer intressant att starta odlingar än att åka ut på havet.
SvaraRaderaOm haven privatägdes på samma sätt som land görs, skulle de här problemen inte finnas.
SvaraRaderaDet är faktiskt teoretiskt möjligt att tänka sig att privaträttsliga subjekt skulle äga världshaven. Insjöar är inte sällan privat egendom, men problemet är att detta i så fall skulle medföra att man vore tvungen att avskaffa begreppet internationellt vatten med den påföljden att man inte skulle kunna bedriva tax-freehandel på internationellt vatten.
SvaraRaderaLåt anarkin på världshaven bestå och så snart det blir brist på fisk i de internationella vattnen får vi äta odlad fisk eller kött.
Till HAX och andra som kommenterat det här blogg-inlägget: Om man är okunnig om något så är det bäst att börja studera ämnet. Denna länk går till en rapport av Owen Paterson, MP (Tory):
SvaraRaderaConsultation on a National Policy on Fisheries Management in UK Waters
Några uttdrag ur sammandraget:
"Fisheries cannot be managed successfully on a continental scale; they need local control. That is the reason why Michael Howard has stated that the Conservatives will return our fisheries to National and Local control. This accords completely with our instinct for small government. Issues should be tackled on an international basis only when justified, at a national level when appropriate and otherwise locally."
.....
"From that experience, backed by extensive discussions with scientists, experts, fishermen and environmentalists, we have devised a policy framework tailored to suit the specific requirements of the UK. It is based on the following principles:
• Effort control based on “days at sea” instead of fixed quotas
• A ban on discarding commercial species
• Permanent closed areas for conservation
• Provision for temporary closures of fisheries
• Promotion of selective gear and technical controls
• Rigorous definition of minimum commercial sizes
• A ban on industrial fishing
• A prohibition of production subsidies
• Zoning of fisheries
• Registration of fishing vessels, skippers and senior crew members
• Measures to promote profitability rather than volume
• Effective and fair enforcement"
..........
Notera att denna rapport togs fram under förre Toryledaren Michael Howards tid. Han gick också till val på detta program vilket gav Torypartiet stora framgångar i valkretsarna på sydkusten. Reinfeldtkopian Cameron har emellertid nu kastat de här idéerna på sophögen och tänker även fortsättningsvis låta EU sköta de engelska fiskevattnen.
Se också här
Will seafood nets be empty? Grim outlook draws skeptics
SvaraRaderaCitat:
But other scientists question that forecast.
"It's just mind-boggling stupid," said Ray Hilborn, a University of Washington professor of aquatic and fishery sciences.
"I'm worried about some areas of the world — like Africa — but other areas of the world have figured out how to do effective fishery management."
For example, most of the harvests in the North Pacific off Alaska — where most Seattle fleets fish — are not in sharp decline.
.........
Worm also is optimistic that the trend could be turned around with more marine conservation zones and other efforts.
"We have a whole portfolio of options," Worm said. "What it takes is political will."
Worm cited the North Pacific fisheries off Alaska as a success story, where harvest managers have avoided many of the mistakes made in other areas of the world.
The North Pacific yields the largest North American harvests, worth more than $2 billion annually.
Seafood Watch, a consumers' guide to sustainable fisheries launched by the Monterey Bay Aquarium in California, lists Alaska pollock, salmon, halibut and some other North Pacific species as "best buys."
U.S. management of the 200-mile zone off Alaska began in 1976, and was forged by distaste for years of unregulated foreign fishing off the state's coast. A federal fishery council made some areas off limits and imposed a cap on fish harvests in the Bering Sea.
Norberg i ämnet:
SvaraRaderahttp://www.svd.se/dynamiskt/Ledare/did_2718575.asp
Vad jag vill?
SvaraRaderaAtt vi inte skall fatta felaktiga eller kontraproduktiva beslut på grund av felaktig information.
Att media skall belysa frågan allsidigt.
Att vi väljer smarta och utvecklingsvänliga lösningsar istället för idiotstopp, som främst kommer att drabba de fattiga i världen.
Typ...
Nej, fiskar känner förvisso inga gränser. Men det gör t.ex. inte älgar heller. Ändå är privatägd mark ett hinder mot överuttag.
SvaraRaderaPåsåendet att privatägd mark är ett hinder mot överuttag av älg haltar aningen, eftersom man inte utan begränsningar får skjuta älg. Givet att markägaren utan begränsningar finge skjuta älg på den mark han äger kan man tänka sig att markägarna skulle lägga ut äpplen i syfte att locka fram älg från andra markägares marker och sedan skjuta dessa djur.
SvaraRaderaKortfattat betyder detta att staten antingen måste begränsa markägarnas rätt att skjuta älg, eller att markägarna skulle bli tvungna att skapa hägn så att man inte - exempelvis genom att lägga ut äpplen - kunde locka bort älgen från andras marker.
Robin Hood:
SvaraRaderaSom HAX säger så gäller detta även på mark. Djur och luft skiter i människors äganderätt över markstycken, men äganderätt på mark fungerar ändå. Man skulle kunna, istället för att äga hav i sig, äga marken under havet. Ungefär på samma sätt som man äger mark idag, men inte äger luften ovanpå ens mark.
Vänligen ge fan i det internationella vattnet. Där skall vi nämligen bygga ultraliberala nattväktarplattformar!
SvaraRadera