Militanta, fundamentalistiska islamister kan tycka att vi i väst är svaga, dekadenta, rädda och fega. Kanske ligger det något i det. Men – vi kommer att vinna!
Vi västliga demokrater, humanister och liberaler har nämligen något som mullorna aldrig kan stoppa – idéer som efterfrågas.
Människor, inte minst unga, i den muslimska världen möter ständigt våra idéer på internet och via internationella tv-kanaler. De vill ha del av vetenskap, kunskap och upplysning. De vill ha tolerans och mångfald. De vill ha demokrati och inflytande. De vill ha rättigheter och friheter. De unga kvinnorna vill bli fullvärdiga medborgare.
Detta är vad man kan likna vid ett irreversibelt flöde. Det är våra idéer som lockar. Detta kan mullorna och fundamentalisterna aldrig stoppa. Och det är därför de är så förbannade på oss.
Kulturimperialism, kanske någon tycker. Well, i så fall är det faktiskt OK för min del. Jag tror starkt på idéer om frihet, öppenhet, demokrati, mångfald, tolerans och lika rättigheter. Jag tvekar inte att påstå att de är överlägsna okunnighet, religöst hokus-pokus, övergrepp på människorätten och förtryck.
I all ödmjukhet.
Jag har lite svårt stt se hur du kan vara så säker på att vinna?
SvaraRaderaFramåt slutet av 1800-talet hade vi ju in liknande sits, med globalisering, hyfsat liberala regleverk i västvärlden, framsteg och (nåja) ganska liberala idéer i omlopp parallellt med en massa nationalism.
Ändå sitter vid där några årtionden senare (1930-talet) med två gigantiska totalitära regimer och ett Europa där demokratin är i klart numerärt underläge (bara Norden, Holland och UK nästan) och betraktas som något omodernt och hopplöst töntigt. Det är ju närmast ren tur att demokratin alls överlevde (och ja - att vi vann kriget, med hjälp av dels USA och dels Världens Värsta Diktatur Någonsin - Sovjet).
Varför skulle inte samm sak kunan ske igen? Läget i världen idag är på många sätt likt läget strax före WW1. Idéer kan trots allt slås ned ganska effektiv med våld om man så vill.
eh.. jag beklagar mina många skrivfel ovan.
SvaraRaderaÅterigen:
Se Niall Fergusons lysande dokumentär om 1900-talets historia. De visar bl.a. hur marginaliserade ofta demokratins idéer varit under samma tid och hur nära det var att totalitära krafter vann.
Johan:
SvaraRaderaUtmärkt analys. Vi måste komma ihåg att en av demokratins största falaciteter är att den kan avskaffa sig själv.
Jag är liksom du osäker om de västerländska idealen (demokrati, tolerans och pluralism i ett frihetavseende) verkligen kan stå upp mot mörkerkrafterna som hotar dess kärna, då självhatet bland västerlänningar är så stort som det är.
Jag har barn- och jag är fasen orolig för deras och deras eventuella barns framtid i ett allt mer orientaliserat Europa.
Alltför få västerlänningar är medvetna om hotet emot oss (precis som på 30- talet). Eller är det helt enkelt så att "den västerländska dekadensen" gör att vi vi sover sött på ignoransens rosa dunbolster?"
Vi behöver göra upp med kunskaps- och kulturrelativismen som förgiftar vårat samhälle. Borsta bort alla multikulturförespråkare och införa ett sant tolerant samhälle som välkomnar alla som verkligen vill leva bland, hos och tillsammans med oss.
Jag är rädd för att det är för sent...
Nu påstår jag ju inte att det kommer att gå *helt och hållet* av sig självt...
SvaraRaderaInternet och internationella media måste matas. Och det är vi som måste göra det.
Mer idédebatt. Mer filosofi. Mer principer. Mer rationalitet. För en global publik.
Det duger inte att vara rädd och att klaga. De stora principerna måste göras tillgängliga, "förenklas", populariseras och få en nyhetsförpackning.
Just do it, typ.
Johan: jag håller med om din analys om att det inte är så självklart, dagens klimat där politiker spelar på ständig alarmism och beredskap mot verkliga, men oftast fiktiva hot spelar rakt i händerna på de som vill ha mindre tolerans och mer maktkoncentration.
SvaraRaderaMEN.. På 30-talet fanns inte t ex Internet, dissidenter var i princip isolerade, och kunde inte uttrycka sig av rädsla för att hittas. Idag kan t ex hundratusentals om inte miljoner kineser uttrycka sig på nätet och visa sitt missnöje. Visst motarbetas de, och stoppas ibland, men den kinesiska staten kan aldrig stoppa dem helt, eftersom de kan vara relativt anonyma och hitta andra liktänkande med relativ lätthet.
Och där kommunikation är mer svårstopppad, kommer alltid de mer tilltalande idéerna att vinna på idéernas marknad i långa loppet. Frihet är avsevärt mer lockande än intolerans och totalitarianism.
Johan:
SvaraRaderaOm media...
På 1800-talet fanns på sin höjd tidningar och böcker.
På 30-talet förbjöd tyskarna folk att lyssna på BBC och andra utländska sändningar.
Jag har aldrig förstått varför kulturimperialism påstås vara något dåligt. Kulturer som folk inte vill ha ersätts av vad de vill ha. Nya tillkommer och försvinner hela tiden. Att det skulle leda till likriktning tycker jag inte heller att det finns tyder på, den kulturella mångfalden har aldrig varit större än vad den är idag.
SvaraRaderaVisst aär det bra att vi numera har Internet, mer media, friare informationutbyte etc. Men det är ändå något tudelat
SvaraRaderaDet här med media förr... Även då (för ca 100 år sedan) gick ju världen igenom en informationsmässig boom. Tidningar kom på bred front, man kunde börja trycka flygblad, radion kom på 20-talet, folk blev läskunniga en masse, etc etc. Om man jämför läget var 1920 med vad det var 1820 så var det ju en ENORM skillnad i möjligheter att nå utt till "massorna".
Notera även att då (liksom nu??) var nationalistiska, socialistiska och fascistiska krafter ofta betydligt bättre på att nyttja nya media för att nå ut. Medan liberala politiska krafter (liksom idag?) mer satt på sina maktstolar och tog det hela med ro.
Dessutom - det GÅR att förbjuda och hindra även Internet och moderna media mha tvång.
Jonas:
SvaraRaderaVad Fergusson och Mazower m.fl. menar är ju snarare att "Imperier" ofta är mkt toleranta gentemot olika kultur. Helt enkelt därför att så mkt olika kultur ryms inom imperiet. I vilket fall är de mycket mer toleranta än nationalstater brukar vara (som ofta kommer i fallande imperiers spår). Ta t.ex. förr: Britiska samväldet, Ottomanska imperiet, Österrike-Ungern - alla toleranta gentemot kultur och religion. (Eller för den delen dagens imperier: USA och EU).
Nu är det väl inte det man menar med skällsordet "kulturimperialism"... men ändå...