Mellandagarnas texter och spellista

Läs min senaste text i Bulletin:

• Kunskap är makt – även i EU »

Och på 5 juli-stiftelsens blogg:

• Chat Control 2 – förslaget som vägrar dö »

• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati »

Youtube: SVT vs JÖNSSON - så inleddes de gamla mediernas SISTA STRID »

Youtube: Henrik Jönssons årskrönika 2024 »

Youtube: Lenin – mysfarbror eller massmördare? Leninpriset, Knausgård och Myrdal »

Youtube: Så bröt EU mot lagen när de ville övervaka dig på internet »

Youtube: Sverige och Röda Khmererna – Från Sympati till Förnekelse »

Youtube: The Dark Truth About Life In East Germany »

Youtube: The Rise of the Right is the Left's Fault - Stephen Fry »

Youtube: Right Wing Woman by Dominic Frisby »

AI ljuger medvetet om politik

AI döljer medvetet politiska partiers existens. Det är både problematiskt och dumt.

Förra veckan skrev jag en text om det politiska kaoset i Tyskland som fick stor spridning: Tyskland på gränsen till nervsammanbrott »

Som vanligt kompletterade jag min research med att se om AI hade något att tillföra. Jag är väl medveten om att artificiell intelligens emellanåt hittar på. Men ibland kan den ge något.

För någon månad sedan uppfann ChatGPT ett icke existerande EU-direktiv med korrekt formaterat ärendenummer och allt som svar på en av mina frågor. Och nyligen trollade Google Bard fram en icke existerande svensk konstnär.

Men detta tar priset! Google Bard visade märkliga opinionsmätningar rörande det tyska politiska läget när jag researchade för min text.

Inte nog med det. Bard har fått för sig att alla partier inte skall redovisas.

Bard skrev som svar (skärmdumpar i slutet av denna post) på min fråga om detta...

»AfD är inte med i listan eftersom det är ett så kallat "misstänkt extremistiskt parti" enligt det tyska författningsskyddet. Det innebär att partiets ideologi och program "riskerar att skada den tyska demokratin".«

Jag kan förvisso hålla med om att högerradikala AfD på många sätt är ett problematiskt parti. Men just därför är det väl kontraproduktivt, rent av farligt att låtsas att partiet inte existerar?

Att förtiga AfDs existens är att vilseleda användarna om den rådande politiska situationen i Tyskland. Partiet är just nu näst störst i opinionen, dubbelt så stort som de tyska sossarna.

Bard påstår vidare att det är förbjudet att ha med AfD som svarsalternativ i tyska opinionsmätningar. Vilket verkar märkligt då partiet de facto redovisas i alla opinionsmätningar jag sett.

Att ChatGPT bara kan hantera information fram till januari 2022 är känt. Men Bard påstår sig vara mer uppdaterad och kollar saker online i realtid. Vilket gör det här än märkligare.

Det är lätt att misstänka att det ligger mänsklig påverkan av systemet bakom denna dikeskörning. Med ett politiskt syfte. Eller att Bard är tränad på tvivelaktig eller subjektiv information.

Bard förteg även existensen av ett annat tyskt politiskt parti som är på snabb frammarsch i opinionen - BSW. Men det kan möjligen förklaras med att partiet är helt nybildat. Vilket dock inte ursäktar att Bard lever i sin egen värld.

För mer av Bards märkliga svar, se skärmdumparna nedan.

Det skall tilläggas att jag naturligtvis inte använde Bards märkliga påståenden i min text. (Läs den gärna, den är rätt intressant.)

Nedan två bilder från min session med Bard och därefter en riktig opinionsmätning. Klicka på dem för en större variant.

Bard.

Bard.

En verklig tysk opinionsmätning.

Informationssamhället stärker folkets makt

Debattklimatet är trots allt rätt OK. Folk ifrågasätter, käftar emot och organiserar sig digitalt. Speciellt nu när alla sitter hemma med en skärm framför sig. En fri debatt är demokratins livsluft.

Sedan finns det naturligtvis skitskallar. Som i livet i övrigt. Det är inget specifikt för internet. Men online ser man fler av dem - inte minst eftersom vi kommer i kontakt med betydligt fler människor än någonsin tidigare. Kanske fler än reptilhjärnan riktigt klarar av att förhålla sig till.

Inte nog med att det kryllar av liv på de sociala plattformarna. Samtidigt har världens mer eller mindre samlade kunskap blivit direkt tillgänglig för oss. Vi är även omedelbart uppdaterade om händelser världen över, från ungarnas knattefotboll till stormningen av Capitolium. Framtiden är här nu.

Informationssamhället är ett led i maktens långsamma decentralisering. I begynnelsen hade den makt som var stark och kunde upprätthålla sin ställning med våld. Senare började makt ärvas. Därefter kom kapitalismen under vilken vem som helst - i vart fall i teorin - kunde skapa välstånd, utveckling och makt. Sedan kom den parlamentariska demokratin, som kunde göra vilken idiot som helst till makthavare. Och nu lägger informationssamhällets utveckling makt i folkets händer.

Ett folk som nätverkar kan ställa makthavare till svars. Vilket naturligtvis stressar nämnda makthavare. Borta är de dagar då folket bara fick sin information från så kallad etablerad media. Idag har vi alternativa nyhetskanaler, Youtubers, bloggare, poddare, Facebookgrupper och Twitter-trådar - som drar upp saker som kan vara både problematiska och obehagliga. Men som vi ändå behöver förhålla oss till.

Politikerna ogillar att folk lägger sig i och ifrågasätter. Etablerad media känner sin makt över agendan och verklighetsbilden hotad. Till och med finansmarknaden har fått ovälkommet besök av samverkande små aktörer online. Och vanligt folk har fått plattformar att tala från där den enskilde kan nå alla, överallt, hela tiden - om avsändaren har något som tillför tillräckligt stort värde för andra att komma med.

Detta är en välkommen utveckling.

Vi behöver lära oss att leva med internet

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Vi behöver lära oss att leva med internet »

"Internet är här för att stanna. Men det kommer att ta ett tag innan vi lär oss att förhålla oss till den saken på ett rimligt och förnuftigt sätt. Detta på samma sätt som vi med tiden lärt oss att förhålla oss till det tryckta ordet – trots den oreda det till en början förde med sig."

Studio Axess: Nicklas Berild Lundblad – När pandemin möter IT-samhället

»Spridningen av coronaviruset sker i ett helt nytt informationssamhälle. Vid liknande tidigare kriser har det funnits dominerande kanaler där myndigheter och politiska ledare har framfört sina budskap och dit de flesta människor har vänt sig. Nu finns en hel uppsjö av källor av ytterst varierande kvalitet och alla besked blir ifrågasatta. Nicklas Berild Lundblad, fil dr och global samhällsplaneringschef på Google, pekar på vikten av inkluderande kommunikation i detta nya läge. De ansvariga behöver förklara sina beslut, redovisa sina resonemang och göra människor delaktiga. Annars kommer många inte att lyssna. Han lyfter fram Angela Merkels tal till det tyska folket den 18 mars som ett exempel på den sortens ledarskap. Förbundskanslern uppmanar till ansvarstagande men bjuder också in och lovar transparens och det kan främja trovärdighet och respekt för åtgärderna som vidtas. Nicklas Berild Lundblad samtalar med programledaren PJ Anders Linder.«

Youtube »

När pesten kom till informationssamhället

Nu börjar det dyka upp reklam för munskydd på Facebook. Såpass.

Detta kan bli intressant. Social medias första eventuella pandemi. Blir det kaos och panik eller konstruktiv informationsspridning och samarbete?

Kommer vi i än större utsträckning att föredra smittfri digital interaktion framför fysiskt umgänge med våra medmänniskor? Kan tekniken i så fall förbättra och förstärka sådan interaktion? (Som vanligt kommer väl porrindustrin att visa vägen.)

Skulle skiten sedan verkligen träffa fläkten, då blir det även modern, onlinebaserad mainstream-medias första globala katastrof. Redan sensationslystna och med en extremt hetsig nyhetscykel. Vad kan möjligen gå galet?

Min gissning är att det snarare lär bli vanliga media än sociala media som driver fram en eventuell hysteri. (Därmed inte annat sagt än att det kan bli hysteriskt i sociala media också.)

I en uppkopplad värld har medborgarna även bättre insikt i hur den politiska ledningen och myndigheterna hanterar kriser. Vilket de senare inte riktigt uppskattar. Transparens, i realtid, inför öppen ridå är såväl nödvändigt - som något politikerna och deras funktionärer ogillar. Speciellt som en del av dem inte verkar ha så stor koll från början.

Som socialantropologisk studie betraktad är samtiden rätt intressant.

Vad kommer efter den nationella förvirringen?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Vad kommer efter den nationella förvirringen? »

"Vi är inne i en omvälvande tid – vilket kommer att stresstesta både människor och system. Hur vår framtid kommer att se ut är beroende av vilka idéer och värderingar som finner fäste under denna process."

Det är för många ord

Under det senaste året har jag läst betydligt fler böcker än normalt. En del skönlitteratur med underbart blommigt språk, som till exempel Tjechovs noveller.

Men jag har även läst en hel del facklitteratur. På det senare området är min åsikt bestämd: Det är för många ord.

En fackboks betydelse avgörs inte av hur tjock den är, utan av hur tydligt den lyckas förmedla sitt budskap, nya insikter och ny kunskap. Ju mer lättillgänglig, desto bättre.

Till exempel har jag läst Scott Adams bok om hur Donald Trump vann valet, Win Bigly - Persuasion in a World Where Facts Don't Matter. Underhållande och mycket intressant. Men... för många ord. Den gode Adams pladdrar helt enkelt sönder boken och tuggar om vissa saker på tok för många varv.

Samma sak gäller mycket samhällsinformation, debattmaterial, företagsinformation och för all del även en del reklam. Det viktiga försvinner i ett hav av ord som bara tjänar som utfyllnad.

Jag vet att jag ibland själv syndar, här på bloggen. Men jag försöker i vart fall hålla mig till några enkla regler:

• Skriv så kort som möjligt, men inte kortare.
• Högst ett budskap per bloggpost.
• Högt en tanke per stycke.
• Korta stycken med en blankrad emellan och korta rader, för ökad läsbarhet.
• Underskatta aldrig läsarnas intelligens, men överskatta inte heller deras sakkunskaper.
• Undvik krångliga utländska ord och utilisera företrädesvis vår adekvata inhemska vokabulär.

Det var allt. Tack för uppmärksamheten.

Makthavarna fruktar och ogillar fri information

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Makthavarna fruktar och ogillar fri information »

"Information är makt. Därför har makthavare i alla tider motverkat fri information. Så var det när boktryckarkonsten slog igenom. Så var det i många länder när etermedia gjorde sitt intåg. Och så är det i dagens uppkopplade värld."

Falska nyheter och kriget om makten över informationen

Nybloggat på HAX.5July.org:

Fake news and the war over information »

"The entire discussion over »fake news« might just be tactics in the endless war of power over information, over the agenda. Obviously, the establishment is not amused with the new competition."

Medieutredningen: För det etablerade och makten – mot fria media och mångfald

Information är makt. Den som kontrollerar och styr informationsflödet kontrollerar och styr också samhället.

För socialister är detta ett verktyg för att skapa ett socialistiskt samhälle, forma den socialistiska människan och säkra ett socialistiskt maktinnehav.

En klassiskt borgerlig, liberal syn på information är att pluralism är av godo. Genom mångfald kan människor skapa sin egen bild av samhället och fatta informerade beslut.

Detta är en konfliktlinje där den nu presenterade statliga medieutredningen tar ställning: Informationsflödet skall stöpas om för att passa en politisk agenda.

Presstödet föreslås omvandlas till ett plattformsoberoende mediestöd som skall fördelas av de aktörer som i dag kontrollerar gammelmedia. Det syftar inte till mångfald, utan till att stödja en viss agenda – en värdegrund som kan sammanfattas i det luddiga begreppet »alla människors lika värde«.

Till skillnad från konkreta och observerbara begrepp som allas lika rättigheter är talet om lika värde luddigt – och kan anpassas till vad som för stunden anses vara politiskt lämpligt och korrekt. [Länk»]

Det ligger även nära till hands att misstänka att om gammelmedias intressenter sätts att fördela det nya mediestödet – då kommer det knappast att komma nya aktörer, uppstickare och alternativa röster till del. Istället kommer det att satsas på att ge redan etablerad media ett starkare grepp över det digitala informationsflödet.

Man kan också anta att de som får del av det nya mediestödet inte gärna biter den hand som föder dem. Ett ökat beroende av skattemedel kommer att leda till lydiga, välkammade media som ängsligt försöker vara makten till lags.

Alternativa media, fria röster och samhällskritiska digitala kanaler får klara sig på egen hand. Vilket är lika så gott och principiellt hederligt. Problemet är dock att de kommer att trängas tillbaka av nya skattefinansierade digitala plattformar under de etablerade mediehusens vingar. På så sätt kan mångfalden och den fria debatten komma att begränsas av medieutredningens förslag.

Det enda rimliga är att alla media skall stå fria från staten.

Några länkar:
• Spela inte roulette med yttrandefriheten »
• Medieutredningen kan mycket väl öppna helvetets portar »
• På främmande språk »
• Människors lika värde eller lika rättigheter? »

Stöd verkligt fria media, stöd denna blogg »

Därför hatar politikerna internet

De flesta politiker avskyr internet.

Internet innebär att människor lägger sig i. Jobbiga fakta och förhållanden kommer till allmän kännedom. Folk ifrågasätter och käftar emot. Nya idéer rubbar den härskande politiska klassens cirklar. Gör en makthavare bort sig kan det snabbt spridas till en jättelik publik.

Sett ur ett demokratiskt perspektiv är internet fantastiskt. Vanliga människor kan göra sina röster hörda – inför en stor publik, om de har något intressant att säga. Den officiella verklighetsbilden kan ifrågasättas och ibland rent av krossas. Människor kan lätt organisera sig för motstånd eller förändring. Politiska beslut kan påverkas.

Information brukade flöda uppifrån och ner. Med internet skapas istället ett ekosystem som bygger på att människor kommunicerar och sprider information sinsemellan. Det är på många sätt revolutionerande – och håller på att slå sönder samhällets gamla informationsstrukturer.

Information är makt – som våra politiska ledare nu motvilligt tvingas dela med folket.

Det är i detta ljus man skall betrakta att EU nu kommit överens med Facebook, Twitter och Youtube om att företagen skall censurera sådant som makthavarna ogillar. Inte domstolarna, under lagarna. Utan de sociala nätverken, under de användarvillkor vi godkänt men aldrig läst.

På så sätt rundar våra politiska ledare den demokratiska rättsstatens mest grundläggande principer.

Vi vet ju hur det kommer att gå. När de väl börjat censurera – då kommer det bara att bli värre och värre. Då kommer censuren att breda ut sig. Då kommer det fria ordet och den fria debatten att inskränkas.

Frågan är om vi kommer att reagera nu, när vi ser detta hända – eller om vi tänker vänta tills det är för sent?


Läs även: A free and open Internet is crucial for a free and open society »

Därför är ett fritt och öppet internet nödvändigt i ett fritt och öppet samhälle

Nybloggat på HAX.5July.org:

A free and open Internet is crucial for a free and open society »

En text du bör läsa om varför ett fritt och öppet internet är viktigt – så väl för demokratin som för samhällets utveckling.

Styr Google världen?

Nybloggat på HAX.5July.org:

Does Google rule the world? Really? »

The Search Engine Manipulation Effect (SEME) tycks vara begreppet för dagen. Men vilken makt har Google, egentligen? Fungerar det? Förekommer det?

Kampen om verklighetsbilden

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Kampen om verklighetsbilden »

Om kampen mellan gamla och nya media och om sanningen.

Är det nu det stora medieskiftet sker?

Något är på gång. Min preliminära analys är att medieskiftet nu är på väg mot en tipping point – där människor på allvar tröttnar på gammelmedia och istället söker sin information från många olika källor.

Dels handlar det om nya initiativ, som visar sig användarvänliga och uthålliga. Ta till exempel Bubb.la, som på ett och ett halvt år har visat att nyheter kan crowdsourcas. Här finner man ett brett urval av nyheter och analys från sociala, nationella och internationella media. 26.000 nyhetslänkar har publicerats, man har ungefär 10.000 följare på Facebook och 3.000 på Twitter. I Radio Bubb.la har Martin & Boris ett par tusen lyssnare per avsnitt. Och nu lanserar man en premiumtjänst, för dem som vill ha ett mer personligt anpassat nyhetsflöde (och som vill ge Bubb.la lite ekonomisk stabilitet). Läs mer här »

Själv noterar jag stadigt ökande besökssiffror för denna blogg, samtidigt som jag även gästspelar hos Nyheter Idag, Mårtenssons Meningar och har en blogg som riktar sig till en internationell publik hos 5 Juli-stiftelsen.

I mitt allmänna flöde tycker jag mig se ett återfött intresse för bloggar och alternativa media – som kan ge läsarna en bredare analys av vad som sker i samhället. På något sätt känns det som om det politiska bloggandet är på väg tillbaka, nu med flera nya aktörer på banan.

Ser man till video kan man konstatera att det nu inte längre är ovanligt med svenska Youtube-klipp som har miljontals visningar. Det kan finnas flera förklaringar, som att allt fler nu ser på video på mobila enheter. Men i grunden krävs det naturligtvis ett tillräckligt bra innehåll (även om det påfallande ofta "bara" är lättviktig underhållning).

Dessutom har vi en explosion av podcasts (webradio). Här vill jag påstå att bredden är större än på videosidan – från ren underhållning till nyheter och informativa, djupa, faktainriktade program. (Svenskstartade Soundcloud, där användarna kan lägga upp sina egna ljudfiler, har idag 175 miljoner aktiva lyssnare världen över. Det kan jämföras med Spotifys 75 miljoner aktiva användare.)

Vad Sverige än så länge inte har, så är det nya och rent digitala medieaktörer med både hjärna och lite muskler. (Tänk Huffington Post, Politico m.fl.) Det går att göra samma sak som de traditionella mediehusen – fast med minimala overheadkostnader och ett nätverk av frilansare. Och utan en pappersupplaga som drivankare.

(Nyheter 24 försöker ta denna position, men är förmodligen för oseriösa och tramsiga för att lyckas på riktigt. De rena SD-siterna är visserligen populära just nu, men är självbefläckade och saknar så väl bredd som djup. Nyheter Idag tror jag kan ha potential över tid, eftersom den faktiskt har något slags uppkäftig journalistisk ambition. Men här finns helt klart utrymme för nya aktörer.)

Den demokratiska effekten av denna utveckling är betydande. Dels handlar det om fler röster, ökad mångfald och en breddad verklighetsbild. Dels om att i princip vem som helst i dag kan nå en stor publik med en blogg, podcast eller videokanal – utan att behöva göra några stora investeringar och utan att behöva fråga någon om lov. Allt som krävs är att man har något av intresse att komma med. (Vilket är en utmaning som inte skall underskattas.)

Oron hos "gammelmedia" är påtaglig. Dels handlar det om pengar – när papperstidningens affärsmodell håller på att bli omodern. Dels handlar det om förtroendekapital – när allt fler andra röster nu gör sig hörda.

Ett intressant projekt som rör etablerad media är Blendle – som är tänkt att ge sina användare möjlighet att köpa enstaka artiklar från ett brett utbud media, för ett närmast försumbart pris (25 US cent, c:a 2 SEK / artikel). För trots allt finns det fortfarande mycket intressant att ta del av i mainstream media. Enkelt, billigt och stort utbud – i ett upplägg som på sätt och vis påminner om iTunes. Är detta gammelmedias räddning, eller bara ytterligare en återvändsgränd? Projektet är värt att hålla ögonen på. Läs mer: The Dutch tech whiz who could save journalism »

Vi lever i intressanta tider.

Stöd denna blogg »

Tredje statsmakten - the next generation

Journalistik har en viktig uppgift: Att granska makten.

Men dagens svenska media är i kris, har krympande inkomster och ägnar allt mer tid åt klickjakt, snuttifierade notiser och pseudonyheter. Många svenska journalister ser sig själva som en del av etablissemanget. De lever i symbios med makten och är beroende av goda relationer med dem de förväntas granska.

Samtidigt finns uppgiften kvar: Att granska makten.

Makten granskas bäst av dem som inte är en del av etablissemanget. Men dessa människor har som regler små eller inga resurser till sitt förfogande.

Att granska makten är en demokratisk nödvändighet. Vi får ständigt allt mer centraliserade, slutna och maktfullkomliga system. Med det ökar risken för korruption och maktmissbruk. I dag är korporativism närmast ett normaltillstånd i vårt land. Och i EU är det flera resor värre.

Politik handlar om makt. De som har politisk makt kan tvinga alla andra människor att följa deras vilja, oavsett om de vill eller ej. Men de som utövar den politiska makten vet inte alltid vad de sysslar med eller varför. Deras beslut är inte alltid faktabaserade, logiska eller rimliga. Samtidigt tar sig politikerna allt mer makt, att bestämma allt mer över människors liv. Men politikerna granskas sällan på allvar. De ställs sällan till ansvar. Det görs sällan någon djupare analys av deras beslut.

I byråkratin är makten än mer dold än inom politiken. Samtidigt är det bakom byråkraternas stängda dörrar som man skapar underlag för de politiska besluten. Och det är byråkratin som verkställer dessa politiska beslut. Många politiker är helt i händerna på icke-valda byråkrater som aldrig behöver (eller ens kan) ställas till svars för sina handlingar. Detta är en del av maktapparaten som är tämligen skyddad från granskning.

Frågan är vad man gör åt saken. Det finns redan vissa initiativ som Bubb.la – som bland annat försöker lyfta alternativa nyheter, ofta från utländsk media. Det är bra, men det räcker inte. Alternativa röster finns i bloggosfären, men når ofta inte mer än kanske några tusen läsare. Podcasts har blivit något av en fluga, men är ofta pladdriga och utan journalistiskt djup.

Det behövs mer alternativ journalistik och medborgarjournalistik. Det behövs fler fristående gräv, avslöjande reportage och intressanta analyser. Här behövs initiativ. Kanske en stiftelse som kan samla in pengar och kanalisera dem till intressanta, fristående journalistiska projekt. Kanske en förening för medborgarjournalistik som kan ge en hjälpande hand, ge råd, låna ut teknisk utrustning och erbjuda co-working spaces. Kanske ett bokförlag som kan ge ut reportageböcker på print on demand och enstaka reportage som e-böcker.

Någonstans i det här har jag en känsla av att det växer fram utrymme för nya kommersiella plattformar. När gammelmedia går ner sig finns det ändå en publik för god och intressant journalistik. Fast utan de etablerade mediehusens stora overheadkostnader.

Idéer? Reaktioner? Tankar?

Digitalradion och makten över informationen

Tekniska experter, Riksrevisionen... till och med FRA säger nej till digitalradion, DAB.

Men Sveriges Radio framhärdar. Public service vill lägga hundratals miljoner (det kommer att sluta med miljarder) på att ersätta FM-radion med DAB. Och de hoppas att svenska folket skall byta ut alla sina radioapparater i hem och bilar.

Samtidigt lyssnar allt fler på radio via internet. Det sker i datorer, på laptops, i smartphones, på tablets och snart är alla nya bilar ständigt uppkopplade. Nästan alla som vill kan lyssna nästan överallt, inte bara hemma vid radion vid köksbordet. Att i det läget försöka styra över folk till att byta radioapparater är naturligtvis dömt att misslyckas.

Att radiolyssnandet migrerar över till internet innebär dessutom att lyssnarna får tillgång till ett bredare utbud.

På nätet är utländska radiokanaler lika lättillgängliga som svenska. Utbudet av podcasts är stort och växande. Och nya webradiokanaler – som Bubb.la – är på väg att etablera sig. Samtidigt monteras gränserna ner mellan ljud, text och video. Folk hoppar mellan dessa olika bärare av information utan att ens tänka på saken.

Jag är rätt säker på att det är här skon klämmer. Sveriges Radio (och några markbundna kommersiella musikkanaler) vill hålla fast lyssnarna i ett tekniskt koncept där de slipper konkurrens.

Vilket knappast förvånar – när det kommer från ett företag som vill att alla som kan ta del av dess utbud skall betala licensavgift. Inte alla som lyssnar, utan alla som kan tänkas kunna lyssna.

Sveriges Radio lever kvar i radio- och tv-monopolets tid. Dess uppfattning om public service är att utbudet skall vara begränsat och kontrollerat. (Och gärna obligatoriskt.)

I grunden handlar detta om makt. Makt över samhällsdebatten. Makt över agendan. Makt över verklighetsbilden. Makt över informationen. Makt över lyssnarna.

Vilket applåderas av vänstern (och ibland av delar av borgerligheten) – som anser att folket inte är kapabelt att välja på egen hand.

Alternativet till public service är mångfald, öppenhet, fria röster, kritisk granskning, alternativ analys, kreativitet och nytänkande.

DAB är en kass idé, som bör gå i papperskorgen. Men på sätt och vis vore det intressant att se vad som händer om vi går över till digitalradio. Jag tror inte att folk kommer att köpa nya radioapparater. Istället kommer nästan alla att gå över till att lyssna över internet.

Vilket vore dödsstöten för Sveriges Radio. Så jag kan leva med det också, även om det innebär att man kastar skatte- och licenspengar i sjön.

Läs även:
• DAB – mest pinsamma projektet sen Vasaskeppet »
• Låt detta bli slutet på DAB-galenskaperna »

Brainstorming: Morgondagens nyheter?

Efter åren med Piratpartiet i Europaparlamentet håller jag på att fundera på vad jag skall bli när jag blir stor. På en mental Postit-lapp har jag noteringen att jag skall syssla med något som är kul och som verkligen engagerar mig.

Jag har min basverksamhet (bloggande här och på HAX.5July.org). Men det vore ju bra med något mer, som går att gå runt på ekonomiskt. Så jag funderar på ett antal olika add-ons: Kanske crowdfunda en EU-bok. Skönlitteratur, vilket verkligen är en balansankt på slak lina. Dra igång en pan-europeisk kampanj för att legalisera cannabis. Ge mig in i den mördande konkurrensen på konstfotomarknaden. Frilansande copywriter. Eller... nyheter.

Låt oss grupparbeta lite om det där med nyheter.

Gammelmedia befinner sig i en nedåtgående spiral, vilket tvingar dem att banta sina organisationer, vilket i sin tur gör deras problem ännu värre. På andra flanken har vi nya kanaler som bubb.la – som plockar upp nyheter från så väl internationell media som bloggar och sociala media och som sedan sprider dem vidare i sociala kanaler. Det är inte heller lönsamt, men fungerar ändå eftersom det bygger på crowdsourcing och entusiastiska frivilliga medarbetare.

Frågan jag ställer mig är om man skulle kunna ta ytterligare något nytt grepp på det här med nyheter, i vid mening. Något nytt. Något disruptivt. Något spännande. Något som påverkar samhällsdebatten. Och som går att försörja sig på.

Verktygen finns ju. Text, bild, ljud, video... Allt kan i dag produceras och distribueras till nästan ingen kostnad alls. Och idéer för innehåll saknas verkligen inte.

Då är frågan: Kan man starta något nytt, begåvat och slagkraftigt från scratch (med minimala overheadkostnader)? I så fall vad?

Där befinner jag mig i mina funderingar. Det finns en del idéer. Men jag vill ha input. Just nu har jag nämligen en lucka i mitt liv, när jag kan välja att ge mig in på något nytt som gör skillnad.

Åsikter?

Många röster är bättre än få

Det där med information är svårt. Och uppenbarligen en smula känsligt.

I olika sammanhang har jag den senaste tiden snubblat över diskussioner om vad som är "OK" att länka till eller att sprida vidare i sociala media.

Det rör främst webplatser som de flesta vet är partiska, som Russia Today eller Avpixlat. Men även de kan faktiskt ibland ha relevant eller intressant information, som inte finns någon annanstans. Naturligtvis skall man vara källkritisk. Men frågan är om information som är intressant skall stoppas beroende på vem avsändaren är.

En annan aspekt på detta är att inte heller BBC, DN, NYT eller Värmdöposten är opartiska, neutrala källor.

Alla nyheter måste alltid läsas med kritiska glasögon. All information har en avsändare och alla avsändare har ett syfte med sin information.

Personligen tycker jag att det även är intressant att se hur olika media hanterar en och samma nyhet. Att granska kärlet kan vara minst lika intressant som dess innehåll.

Well, folk får ha vilka policies de vill. På denna blogg och i mina flöden kommer jag i vart fall att länka till allt jag tycker är intressant. Många röster är bättre än få.