Den börjar med att konstatera det uppenbara:
- Folk var trötta på (s) och ville ha ett maktskifte.
- Den borgerliga Alliansen var ett smart grepp.
- Väljarna tyckte att Reinfeldt stod för något nytt och fräscht.
Sedan fortsätter analysen med ännu en självklarhet: Inget av detta är något nytt eller till större nytta i nästa val, år 2010.
Så... vad göra?
Moderaternas partisekreterare, Per Schlingmann, menar att moderaterna måste fortsätta att ändra sin politik.
Man kan lite oroligt undra om det finns något kvar att ändra. Och om det inte fanns något i partiets "gamla" politik som var bra?
Och sedan, när man ändrat allt – vad skall man göra då? Börjar ändra för ändrandets skull, från början igen?
Med reträtt som taktik har moderaterna till sist ingen stans att ta vägen. Hade man istället valt att stanna och slåss för idéer, principer och det man tror på – då hade de framtida valmöjligheterna varit fler och bättre.
Det finns flera vägar till framgång i politiken. En av dem är billigt taktiserande, konflikträdsla, kappvändarpolitik och reträtt. Men denna väg fungerar, som sagt, bara fram till en viss punkt. Ändå väljer många den, eftersom den är bekväm. Man behöver inte jobba hårt, ta tuffa debatter och vara proffsig. Men som så ofta här i livet är sensmoralen att lättja straffar sig i längden.
Snart är moderaterna inmålade i ett hörn...
[Länk]
Ja, sossarna också. Våra två största partier håller på att erodera innifrån. Jag tror sossarnas förruttnelseprocess är så mycket längre kommen än moderaternas så jag antar att Alliansen sitter kvar efter 2010, men som sagt inte av egen kraft.
SvaraRaderaDet är visserligen nästan 3 1/2 år till nästa val men jag tror att jag redan ska sätta lite pengar på ett "hung parliament" - inget av de båda blocken kommer att få egen majoritet om de fortsätter på den inslagna vägen.
SvaraRaderaHenrik, du skriver: "Och sedan, när man ändrat allt – vad skall man göra då? Börjar ändra för ändrandets skull, från början igen?"
SvaraRaderaDetta påminner mig om en "sanning" inom organisationsteori som säger att alla förändringar - även "ändringar för ändradets skull" - är bra företagets/ organistaionens effektivitet. Förändringar i sig höjer effektiviteten. Det fina med den här teorin är att den kan användas för att argumentera för en förändring "åt andra hållet" för den kommer att fungera minst lika bra! Och man kan på samma teoretiska grund dra det vidare ännu längre: om moderaterna genomdrev en radikal förändring och blev renodlat nyliberala så skulle det vara betydligt bättre för partiets möjligheter att vinna nästa val än att låta dagens politik vara status quo. Problemet är förstås att samma teori kan användas av de som vill driva partiet ännu mer till vänster eftersom alla förändringar är bra.
"If anything goes" varför då inte hitta tillbakla till en ideologi som man kan stå för?