Panik är fel plan!

Det kan debatteras vad som orsakar klimatförändringar. Men vi kan naturligtvis vara överens om att de sker. Diagrammet ovan (Naturvårdsverket/SMHI) är bara ett av otaliga som visar på de långsiktiga svängningarna.

Vi kan också konstatera att de långsiktiga svängningarna ger dramatiska effekter.

Lägg till detta att även om alla alarmister skulle ha rätt, så är de nu aktuella svängningarna rätt måttliga sett i ett större perspektiv. Samtidigt är t.ex. Kyoto-protokollets åtgärder långt ifrån tillräckliga för att möta sitt eget katastrofscenario. Dessutom skulle Kyoto-miljarderna kunna rädda fler liv om de användes på annat sätt.

Detta är en problematisk bild. Vi kommer att bli tvungna att skydda oss från naturen förr eller senare - oavsett om dagens alarmism är rätt eller fel.

Och naturligtvis är det bra om vi håller vår planet så ren som möjligt. Om inte annat är det trevligt.

Men frågan är vad fundamentalism på detta område leder till? Risken är att om miljöbevarnade åtgärder blir så omfattande att de stryper vår tillväxt, den tekniska utvecklingen, fri rörlighet och samhällsutvecklingen - då kan vi bli sämre rustade att hantera de problem som faktiskt uppstår.

Dessutom behöver miljöpåverkan inte vara något negativt i sig. Att påverka miljön kan i många sammanhang ge oss ett bättre samhälle och bättre levnadsvillkor.

Så, vad göra?

Ny och förbättrad teknik kan ge oss bättre, renare och effektivare energi, kommunikationer och industrier. Stagnation, däremot, leder till att allt fler på vår jord kommer att använda äldre, mer resurskrävande och för miljön sämre lösningar.

Det som kan göra oss optimistiska inför framtiden är alltså ny teknik och utveckling.

För även kineser, indier och afrikaner kommer att vilja ha en förbättrad levnadsstandard. Det kan vi knappast ändra på. Och vi bör inte göra det. De har samma rätt till ett bra liv som vi.

Frågan vi måste ställa oss är om detta skall ske med dagens (eller rent av gårdagens) teknik eller om vi tänker ta oss samman och utveckla ny teknik - som fungerar för alla?

Kyoto-miljarderna skulle kunna göra stor nytta om de t.ex. satsades på forskning om fussionskraft, snabbjärnvägar, realistiska alternativa energikällor, ny kommunikation och ökad energieffektivitet. Dessa pengar skulle också komma oss alla till godo om de satsades på att ge fler utbildning i dagens fattiga länder. Man kan även fundera lite på vilka långsiktigt positiva effekter det skulle få om pengarna satsades på att främja demokratisk utveckling i de mörka hörnen av vår värld.

(Eller, om Den Stora Översvämningen verkligen är på väg, på att bygga vallar.)

Men det finns krafter som verkar i motsatt riktning - Miljövänstern!

De vill skrota den kärnkraft som kan låta oss leva i ett civiliserat samhälle till dess nya lösningar är verklighet. De motarbetar den frihandel som kan göra alla rikare och därmed ge oss resurser till utveckling och miljövänliga lösningar. De är kritiska till den globalisering som i dag skapar synergieffekter när företag, forskare och kreativa individer kan verka i en global miljö. De vill krossa kapitalismen - vilket skulle ta bort det starkaste incitamentet för teknisk utveckling och rationell resursanvändning, vinsten.

De som är mest hard core i vänstern ser dessutom ett samhälle med resursbrist och klassmotsättningar som en förutsättning för sin så länge efterlängtade revolution. För att uppnå det klasslösa samhället måste allt det gamla rivas ner. Och ett klasslöst samhälle är sannerligen ingen picnic!

Huvudlös alarmism spelar denna vänster i händerna.

Panik är dessutom ett oerhört dåligt sätt att använda mänskliga resurser...