EU-kommissionen vill införa »naturkrediter«.
Den som genomför en åtgärd (på sin mark) som förbättrar naturen och som uppfyller de byråkratiska kraven skall kunna utfärda och sälja »naturkrediter«.
Dessa naturkrediter är i själva verket inga krediter - utan certifikat, som man förväntar sig att aktörer som vill framstå som gröna och miljövänliga skall köpa.
Köparen får således ett certifikat och möjlighet att få pluspoäng i sin hållbarhetsrapport och sin ESG-rapport (environment, social & governance).
Köparen kan även använda detta i sin marknadsföring. Eller för att få mer förmånliga krediter och försäkringspremier.
Kopplingen till krediter och försäkringspremier känns extra märklig. Man skall alltså kunna köpa sig en grön image även om man inte är särskilt grön själv. Detta skall sedan ersätta de marknadsmekanismer som i vanliga fall fastställer balanserade räntor och premier utifrån reella ekonomiska parametrar.
Kan inte detta få underliga och oönskade konsekvenser? Är det klokt att bygga finansiella subinstrument som i allt väsentligt är gröna bubblor?
Är det rimligt att kunna tillgodogöra sig miljövinster i andra ekonomiska entiteter som man inte har någon annan relation till än ett certifikat på väggen? Är inte det själva definitionen av greenwashing?
Det hela påminner rätt mycket om systemet med klimatkompensation. Ett slags avlatsbrev som ger innehavaren rätt att glänsa med sin godhet. Ett system med marginell effekt och hög risk för skojeri.
Jag är skeptisk.
CC0 | Patreon »
