Förmögenhetsskatten

Att koppla en slopad förmögenhetsskatt till minskade avdragsmöjligheter är naturligtvis fel. Är det någon skattereform som kan finansiera sig själv, då är det väl ändå just denna? Dessutom kan man – i ett större perspektiv – fråga sig vad det alls är för vits med skattesänkningar om staten ständigt skall ta igen på gungorna vad den förlorar på karusellen.

Men det är socialdemokraternas ögonrullande talesman Thomas Östros och hans tv-framträdanden i dag som främst jag retar upp mig på. (Är Nuder ute i kylan nu?)

Han talar bland annat, med darr på stämman, om ökade klyftor. Jaha? Vad spelar det för roll att de rikaste blir rikare i lite snabbare takt än vad även de fattiga blir rikare? Alla kommer ju att få det bättre!

För själva idén med att hålla kvar kapital i landet är just att alla skall få det bättre. Mer arbetande kapital. Fler investeringar. Mer riskvilligt kapital. Fler affärsprojekt. Fler företag. Fler som vågar satsa. Fler jobb. Begåvningar som stannar i landet.

Nej, i Östros värld är det viktiga att alla skall ha lika mycket. Även om det innebär att alla får det sämre. Bara alla får det lika dåligt.

Ekonomisk jämlikhet är bara en fix idé. Och en dålig sådan. Den bygger på en människosyn där alla skall vara lika – ha samma behov, samma förutsättningar, vara lika produktiva, konsumera lika mycket, vara lika sparbenägna, lika företagsamma, ha samma önskemål och i stort sett leva samma liv.

Det enda som egentligen har med rättvisa att göra är att spelreglerna skall vara lika för alla. Men den tankegången finns nog inte ens i Östros sinne...

Till sist en liten detalj: De pengar det handlar om är som regel beskattade redan när de intjänades. Och de kommer att beskattas igen om de arbetar och till exempel ger ränta, aktieutdelning eller vinst i ett företagsprojekt. Därför är det synnerligen rimligt att inte även själva innehavet av dessa pengar skall bestraffas.