Helgens video-tips: SVT:s dubbelmoral, Oxfams orimligheter & neutral klimatforskning

Youtube: Så skyddar SVT vänsterns extremism »

Youtube: Oxfam och Morgan Johansson har helt fel om skatter och jämlikhet »

Youtube: “Neutral Science is Undesirable” Climate Scientists Argue »

Lördagsvideos: Gammelmedias död, kulturbråk, skattesvek, funktionell dumhet och klimatklistrare

Youtube: Gammelmedias dödsryckningar? »

Youtube: Allt vänstern inte gillar är fascism – om kulturbråket i Norrköping »

Youtube: Kristerssons stora svek – därför sänker han inte din skatt »

Youtube: Bekämpa dumheten – Mats Alvesson - Studio Axess »

Youtube: The disturbing truth about Just Stop Oil »

Youtube: Ola Aurell - Elevhälsan »

Moderat skattehaveri - triangulering till döds

I ett försök att frontförkorta i skattefrågan har Moderaterna klivit ut i ett kommunikativt träsk.

Men first things first: Utifrån den information vi har - så kommer skatterna netto att öka med i vart fall en miljard kronor nästa år.

Det vill säga att politiken får mer makt över människors liv. Under en borgerlig regering. Så borde det inte vara.

Jag har inget emot ännu ett jobbskatteavdrag. Varje sänkt skatt är en seger.

Men genom att finansiera detta genom att inte inflationsjustera brytpunkten för statlig inkomstskatt sänder man väldigt konstiga signaler.

Till att börja med är detta att säga att sossarna har haft rätt och moderaterna fel hela tiden. Vilket skuggfinansminister Damberg redan hämtat poäng på i media.

Socialdemokraterna, som själva tidigare alltid inflationsjusterat brytpunkten - gav plötsligt frågan en helt ny dräkt.

Nu heter det att inflationsjusteringen är en skattesänkning för de rika. De är skickliga, sossarna. Och totalt skamlösa. Detta är ett känsloladdat påstående som sätter sig direkt.

Samtidigt krävs det tid, tålamod och pedagogisk förmåga för att förklara varför ovan nämnda påstående är orimligt.

Att inte öka skattebördan i takt med inflationen är inte samma sak som att sänka skatten.

Det är att undvika att automatiskt höja skatten.

För inte så länge sedan försökte Moderaterna förklara just detta. Sedan insåg de väl att saklighet, rimlighet och sunt förnuft inte biter på sossarnas känslomässiga argument.

Så man frontförkortade. Vilket gav Damberg en chans att hinna först till tv-kamerorna och plocka hem sin verkliga poäng - att regeringen nu medger att S haft rätt och M fel hela tiden.

Frontförkoertningens collateral damage blev Moderaternas regeringsduglighet och förtroende.

Den skadan kan komma att väga tyngre än den möjliga taktiska vinsten i att ducka sossarnas argument genom att omfamna dem.

Detta är komplicerad materia. Men jag är inte övertygad om att regeringens taktiska val stöder det strategiska målet.

På köpet har Moderaterna låtit fördumningen breda ut sig.

Vidare är detta dålig borgerlig politik.

Att använda inflationen för att smyghöja skatten för den mest produktiva delen av befolkningen är inget bra sätt att stimulera företagande, kreativitet och skapande.

Sedan börjar jag få svårt att hänga med. Man bekämpar inflationen genom att höja räntan - vilket förväntas minska efterfrågan, vilket antas hålla inflationen nere.

Samtidigt kör man ut en bred skattesänkning, som ger folk mer pengar, vilket ökar den efterfrågan som man försöker pressa ner med ovan nämnda räntehöjningar...

Att sänka skatten är förvisso en bra sak. Det ger som sagt människor mer makt över sina egna liv.

Men att samtidigt både minska och öka folkets konsumtionsutrymme genom central styrning känns som något slags målkonflikt.

Speciellt om det bidrar till en onödigt hög inflation. Vilket - med den slopade inflationsjusteringen av brytpunkten - smyghöjer skatten för den mest produktiva delen av befolkningen.

Jag hoppas de vet vad de sysslar med. Men jag är inte helt övertygad.

Att först säga en sak (t.ex. inga höjda skatter) och sedan göra tvärt om skapar en förvirring som får de egna opinionsbildarna att tystna och väljarna att tveka eller gå till soffan. Det lärde vi oss redan 1985.

För övrigt är det en dålig idé att kissa på sina kärnväljare.

»A fine is a tax for doing something wrong.

A tax is a fine for doing something right.«

Lördagsvideos: Jönsson om bilbidrag, Blomgren om kärnkraft plus lite bunker

Youtube: BILBIDRAG - Varför ÄLSKAR (S) bidrag - och HATAR att sänka skatten? »

Youtube: Är kärnkraft farligt? Jan Blomgren förklarar! »

Youtube: Putin's Invasion of Ukraine 2022 (Hitler parody) »

Jönssons lördagsvideo om el-bidrags-bluffen

Youtube: Bidragsbluffen -Varför vägrar vänstern sänka skatten? »

Bonusfilm:

Youtube: How Not to Be Pathetic | Stoic Philosophy & Emotions »

Helgens videofilmer: Jönsson x2, politik som religion, en dos stoicism och lite vetenskap

Youtube: Henrik Jönssons nyårskrönika »

Youtube: Hur kan vi - Betalar vi för mycket skatt i Sverige? - Henrik Jönsson »

Youtube: AoI - Is Government the New God? - The Religion of Totalitarianism »

Youtube: 12 Stoic Lessons That Will Immediately Change Your Life – Ryan Holiday »

Youtube: The First Thing That James Webb Will See »

Plus denna kontroversiella video som Youtube satt åldersgräns på och inte låter användare bädda in - men den går att se där: Triggernometry om medias och politikens bristande trovärdighet och vaccinfrågan »

Lördagsvideos: Jönsson om sossar och skatter plus Kinas propagandakrig

Henrik Jönsson: Socialdemokraternas havererade miljonärsskatt »

Om Kinas propagandakrig: China is about to Attack »

Avund är en usel grund för skattepolitik

Sossarna vill höja skatten. Som vanligt.

Skatten är en intressant mätare - som visar hur stor del av din konsumtion du själv har makt över och hur stor del andra har kontroll över. Med skatter som är bland världens högsta har svenskarna mindre makt över sina liv än människor i andra länder.

Högre skatter ger inte nödvändigtvis staten högre inkomster. Tvärt om kan höga skatter göra människor mindre motiverade att jobba och skapa välstånd. När den senaste borgerliga regeringen sänkte skatten - då ökade statens skatteinkomster - eftersom människor då blev mer intresserade av att arbeta.

Det är lätt att vädja till människans lägre instinkter, som avund - och kräva att de rika skall betala mer.

Men människor med höga inkomster betalar redan mer - och de gör det dubbelt. Dels innebär den högre inkomsten i sig att rika betalar mer än fattiga i skatt, i kronor och ören. Dels har vi ett absurt progressivt skattesystem - som straffar den som arbetar och tjänar pengar genom att skattens procentuella andel av lönen då ökar i takt med inkomsten.

De borgerliga partierna borde gå till val på att införa platt skatt. Lika hög procentsats för alla. Det skulle ändå innebära att den med hög inkomst betalar mer i skatt - i kronor och ören - än den med låg inkomst.

Platt skatt skulle även ha fördelen att staten då får rätta mun efter matsäcken. X% av medborgarnas inkomster är det ekonomiska utrymme man har. Vill regeringen ändå ha större skatteintäkter - då måste den satsa på tillväxt, det vill säga en totalt sett större kaka.

Och om vi skall rädda vårt pensionssystem, försörja 800.000 bidragsberoende, integrera nyanlända och styra upp offentlig kärnverksamhet som idag är i förfall - då krävs en sjuhelvetes tillväxt. Speciellt om vi skall ta igen vad som gått förlorat under pandemin.

Det är som om många inte fattat att pensionerna, bidragen, sjukvården, omsorgen, integrationen, skolan, polisen, försvaret, biblioteken och allt annat - är beroende av ett företagsvänligt politiskt klimat där det lönar sig att jobba.

Hela den socialdemokratiska fördelningspolitiken är - ironiskt nog - beroende av stark tillväxt i näringslivet. Utan inkomster finns varken pengar till verksamhet eller fördelningspolitik. Utan ett blomstrande näringsliv blir det varken välfärdsstat eller välstånd.

För att parafrasera Parkinsons svenska lag: Sikta på välstånd och tillväxt och du kommer att få sysselsättning, välfärd och trygghet. Men om du istället satsar på sysselsättning, välfärd och trygghet - då kommer du varken att få något av detta eller välstånd och tillväxt.

Eller som Ulf Adelsohn uttryckte saken när han valdes till moderatledare: Det land som inte låter människor lyckas, kommer inte heller att ha råd att ta hand om dem som misslyckas.

Vad är ett rättvist skattesystem?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Vad är ett rättvist skattesystem? »

Progressiv skatt (ökad procentuell beskattning med ökad inkomst), platt skatt (samma procentuella skattesats för alla) eller »rak skatt« (samma belopp för alla) - vad är rimligt och rättvist?

Var tror folk att pengar kommer ifrån?

 

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Var tror folk att pengar kommer ifrån? »

"Men att göra fattiga människor mindre fattiga genom fördelningspolitik är ingen långsiktigt hållbar plan. Det är inte rikedom som skall bekämpas, utan fattigdom. Att göra en klassresa blir dock allt svårare i ett samhälle med skyhöga skatter, allt mer byråkratiskt krångel och en politik som bygger på avund."

Arbetare har ingen anledning att vara vänster

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Arbetare har ingen anledning att vara vänster »

"Notan plockas i slutändan upp av de anställda i den privata sektorn. Det är där ekonomiskt värde skapas. Det är där man tillverkar, handlar, exporterar och skapar tillväxt. Och det är de anställda i den privata sektorn som i slutändan får bära kostnaden för alla andra och allt annat på sina axlar.

Därför bör den offentliga verksamheten vara begränsad och fokusera på kärnverksamhet istället för att lägga skattepengar på trams. Vilket är raka motsatsen till den politik som drivs av vår röd-gröna regering och den övriga politiska vänstern."

Miljarder till kommuner som inte vill ta ansvar för sina handlingar?

Mer pengar till kommunerna är ju en rolig grej, betraktat som politisk spelteori. Kan högern och vänstern fälla regeringen? Kan det bli nyval?

Men eftersom ingen på allvar vekar vilja ha makten i landet under rådande omständigheter, så känns det som om detta håller på att rinna ut i sanden.

Och i sak?

Vänsterpartiet vill ge tio miljader kronor till kommunerna, moderaterna tre. 10.000.000.000 delat på ungefär 300 kommuner blir drygt 30 alternativt tio miljoner per kommun. Vilket naturligtvis i sig kan betraktas som en ansenlig summa. Men sett till en kommunal budget betyder det ändå inte speciellt mycket. Vill man vara elak skulle man kunna tala om symbolpolitik.

Sedan skall man komma ihåg att de flesta kommuner gärna tog emot fler flyktingar (för det är ju i grunden vad detta handlar om) så länge staten betalade. Men alla visste att dessa pengar skulle sluta komma efter några år. Och att kommunerna då skulle stå där med kostnader för människor som - tyvärr - allt för ofta är en ren kostnad. Det kan inte ha kommit som någon överraskning för någon tänkande människa.

Är det rimligt att kommunerna inte skall behöva ta ansvar för sina handlingar?

Fast det kanske inte spelar så stor roll. För hur man än vänder och vrider på saken hamnar ju notan hos skattebetalarna.

Är verkligen mer radikal socialism socialdemokratins räddning?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Är verkligen mer radikal socialism socialdemokratins räddning? »

"Ett av socialismens problem är att den tenderar att få slut på andra människors pengar. Ett annat att en socialistisk omfördelningspolitik inte kan upprätthållas utan ett stort mått av centralstyrning, övervakning och tvång. Ett tredje att den inte har utrymme för människor som är av annan åsikt. Alla skall med, vare sig de vill eller inte."

Sverige är ett synnerligen nationalistiskt land

Ni kanske inte ser det, eftersom ni befinner er mitt i det. Men jag kan berätta att utifrån framstår Sverige som ett synnerligen nationalistiskt land.

Sverige är bäst i världen - är det envisa budskapet från det land där ordningsmakt, försvar och utbildning uppenbarligen inte levererar. Detta trots att landet har världens kanske högsta skatter.

Svenska folket har invaggats i något slags tro på att det bara finns ett sätt att sköta saker och ting - det svenska sättet. I själva verket finns det ett oändligt antal sätt att göra saker och utföra samhällsservice. Många av dem är betydligt bättre än de svenska, inte sällan till lägre kostnad. Det räcker med att se sig om i våra grannländer för att inse att så är fallet.

Sverige är en moralisk stormakt - proklamerar regeringen stolt. Says who? - frågar sig syrligt den omvärld som i enlighet med detta uttalande måste antas vara mindre moraliskt utvecklad.

Speciellt det där sista, tron på sin egen moraliska överlägsenhet framför andra folk är riktigt unken nationalism.

Sverige hade - på logiska grunder - kunnat hävda den västerländska civilisationens, rättsstatens och demokratins överlägsenhet. Det hade varit en sak. Men när det istället handlar om identitetspolitik, en feministisk utrikespolitik och politiskt korrekt moralpanik - då blir det bara löjligt.

Dessutom finns det ett utbrett missnöje i Europa mot att Sverige genom sin generösa bidragspolitik lockar flyktingar och migranter till vår kontinent. Vi har blivit dåliga grannar, så att säga.

SVT:s bild av verkligheten är inte verkligheten

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

SVT:s bild av verkligheten är inte verkligheten »

"Att medvetet förvränga verkligheten, på vilket sätt är det public service? Att missleda tittarna, på vilket sätt är det oberoende television? Att rigga inslag, hur är det att verka i allmänhetens tjänst? (...) Allt SVT åstadkommer är att undergräva sin trovärdighet och att öka den polarisering som de själva beskriver som ett problem. Och vad det gäller polariseringen kan man ibland misstänka att det sker medvetet."

Platt skatt kan göra Sverige rimligare – och rikare

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Platt skatt kan göra Sverige rimligare – och rikare »

"Det verkligt fiffiga med platt skatt är att om staten ändå vill öka sina skatteinkomster, då måste den driva en tillväxtvänlig politik. Vilket är att åter placera hästen framför kärran – i meningen att man då först måste se till att näringslivet blomstrar, att det skapas naturligt utrymme för högre löner och att företagens vinster tillåts öka. Då blir kakan större – och då ger en procentuellt fast skattesats större skatteinbetalningar i absoluta tal."

Jönssons lördagsvideo: Politik, pengar och populism

Youtube »

Sverige - en självmordssekt

Saker och ting är som de är.

Vi kan diskutera hur vi kom dit vi är. Och vi kan ha åsikter om saken. Men det ändrar inget. Det enda som är rimligt är att försöka hantera situationen rationellt. Men det tycks ju gå... sådär.

År 2015 års flyktingkris har nu gått från ett akut stadie - med stora kostnader för själva mottagandet - till en fas där de nyanlända skall slussas in i samhället, bli produktiva och assimileras in i en förhållandevis extrem individualistisk, sekulär, demokratisk rättsstat.

Problemet är att den så kallade arbetarrörelsen sätter stopp för enkla jobb i den produktiva sektorn, för människor med låg eller obefintlig utbildning. (Däremot tycks den inte ha något emot ett skattefinansierat aktivitetsstöds-proletariat, så länge det får offentlig verksamhet att svälla.)

Många nyanlända kommer att fastna i bidragsberoende och utanförskap. Och de allra flesta som kommer till Sverige i vuxen ålder kommer att kosta välfärds- och trygghetssystemen betydligt mer än de bidrar till de samma.

Dessutom försvåras anpassningen till det svenska samhället av att ordningsmakten inte förmår sköta sitt jobb - och av en identitetsvänster som tycks vara beredd att blunda för kränkningar av människors säkerhet och egendom i den mån sådant kan anses vara »kulturellt« betingat.

Någonstans mellan 50.000 och 100.000 personer som efter prövning fått besked om att de inte får vistas i landet skall på något sätt avvisas. I många fall oklart vart. Men framförallt oklart hur - om det skall ske under ordnade och människovärdiga former.

Övriga blir kvar i Sverige. (Inte ens Åkesson vill ju »repatriera« folk längre.)

Och fler är på väg. Enligt Migrationsverket ungefär 30.000 människor per år. [PDF»] Därtill en omfattande anhöriginvandring på en förmodligen ännu högre siffra. [Länk»]

Detta kommer att bli dyrt, så väl på kort som lång sikt.

Naturligtvis finns det en del saker att göra här och nu. Som att stoppa bidragsinvandringen. Att skärpa upp anhöriginvandringen och då speciellt vad gäller försörjningsplikten. Att skapa rätt incitament genom att tydligare satsa på att vägen från tillfälligt till permanent uppehållstillstånd går genom jobb eller annan egen försörjning. Att ställa krav på att inte ligga andra till last, helt enkelt. Om den politiska viljan finns.

Samtidigt skall man komma ihåg att detta handlar om människor, om individer - som skall behandlas på ett värdigt och respektfullt sätt.

Men hur man än vänder och vrider på frågan - så kommer det här att bli kostsamt.

Samtidigt finns det skäl att tro att den nettobetalande delen av befolkningen inte kan eller kommer att finna sig i ett högre skattetryck. (Speciellt i tider då samhällelig kärnverksamhet inte fungerar.) Dessutom har vi nu nått en punkt där högre skattesatser med största säkerhet kommer att leda till lägre skatteintäkter, eftersom det då inte lönar sig att arbeta längre.

Till slut finns bara ett alternativ kvar. Det är - med risk för att jag upprepar mig - en sjuhelvetes tillväxt.

Sverige måste bli en tigerekonomi med ett extremt företagsvänligt klimat.

Vi har förvisso ett slags högkonjunktur, där inte minst business2business-segmentet fortfarande har ett inneboende moment. Men det räcker inte. Tillväxten är inte i närheten av vad den borde vara.

Om man ser till det som verkligen räknas, nämligen BNP per capita (bruttonationalprodukten per invånare) så finns det anledning till oro. I Hallandsposten förklarar Cecilia Blomberg situationen...

»Nyligen sänkte regeringen sin tillväxtprognos för just detta mått från 1,9 procent till 1,4 procent. Enligt prognoserna kommer det att ligga på 0,9 procent de närmaste åren. Det är rent katastrofala siffror som får alldeles för lite uppmärksamhet. BNP per invånare växer normalt med knappt 2 procent, och i högkonjunktur med 3-4 procent. Just nu råder brinnande högkonjunktur, och de dåliga siffrorna går varken att bortförklara med snabb befolkningstillväxt eller lägre global tillväxt. Siffrorna är svaga både i ett historiskt perspektiv och jämfört med andra länder.«

Livlinan är med andra ord på väg att brista. Vilket är konsekvensen av vänsterns marknads- och företagarfientliga, centralistiska politik.

Som nation håller vi på att såga av den gren vi själva sitter på.

Ironin i det hela är att vänstern - i sin vilja att framställa sig som »snäll« och »god« - håller på att skapa en situation som till slut kommer att rasera hela deras välfärdsstatsbygge, under kaotiska och tumultartade former. Vilket inte minst kommer att leda till ökade motsättningar mellan olika grupper i samhället.

Vägen till helvetet är, som bekant, stensatt med goda föresatser.

System som är uppbyggda som kedjebrev eller pyramidspel håller aldrig i längden. Inte ens om de är uppbyggda med tvång och konfiskation av andra människors pengar.

Staten är, som Bastiat påpekade, den illusion i vilken alla tror sig kunna leva på andras bekostnad.

Så krisen hade kommit ändå. Vad flyktingsituationen gjort är att påskynda förloppet och sätta delar av systemets svaga delar i blixtbelysning.

Varför inte försöka med sunt förnuft i stället?

Sett så här i backspegeln skulle nog de flesta svenskar hålla med om den klassiskt frihetliga åsikten om migration: människor skall ha rätt att bo var de vill – men inte på andras bekostnad. Och som för all frihet går gränsen där man inkräktar på någon annans frihet, säkerhet eller egendom.

Men vårt land, dess ledare och ytterst väljarna, gjorde ett annat val: att både hålla fast vid det generella välfärdsstaten och att (under en tid) ha i princip öppna gränser. Även om detta var ett dåligt, dum och ologiskt val så var det vad som skedde. Vilket får konsekvenser, nu och långt in i framtiden.

Så här står vi, med ett stort antal nya invånare som ofta står långt från den produktiva arbetsmarknaden – men som behöver försörjning, bostäder och utbildning. Människor som kommer att kosta det offentliga betydligt mer än de kan förväntas bidra med. På alla andras bekostnad. Man behöver inte lägga några värderingar i detta för att inse att vi har ett problem – utan några egentligt bra lösningar.

Det är som det är, vilket vi måste förhålla oss till.

Det enda rimliga (och icke våldsamma) sättet att hantera situationen på är att sätta en sjuhelvetes fart på hjulen. Att söka produktiviteten i den närande sektorn och tillväxten i landet. Vilket vore en bra sak i sig, och i sammanhanget absolut nödvändighet.

Men gissa vad? Samma politiker och godhetsapostlar som försatt landet i den rådande situationen är uppenbarligen ointresserade av – och ofta direkt fientligt inställda till – att lossa på ekonomins politiska tyglar och att ge det fria företagandet bättre villkor.

Förr eller senare kommer de att få slut på andra människors pengar – om de inte låter mer, nya värden skapas. Kom ihåg detta när kommunalskatten börjar krypa upp mot 40 procent.

Att göra vad som krävs för att förvandla Sverige till en tigerekonomi kommer varken sossarna, facket, Aftonbladet, byråkratin eller EU gå med på. Kanske inte ens allianspartierna. Inte heller den väljarkår som jagar förmåner, bidrag och allehanda godis på andras bekostnad.

Och då är det – förr eller senare – kört.

Sunt förnuft är en bristvara i den svenska politiken och samhällsdebatten.

/HAX
(via brev från Kolmårdenskogarna)

Ett bättre Sverige måste vara möjligt

(Klicka på bilden för en större variant.)

Jag förundras över att inte fler människor – på ena eller andra sättet – gör uppror mot överheten.

Vi har en härskande politisk klass som lever gott på folkets bekostnad. Den samlar på sig allt mer makt – och det finns inga gränser för allt den vill lägga sig i och styra och ställa över.

De flesta politiker är samtidigt inkompetenta. Många har varken utbildning, livserfarenhet eller insikt i hur det är utanför den politiska broilerfabriken. De saknar som regel insikt om samhällets dynamik, människors drivkrafter och frihetens skapande förmåga. De gapar över för mycket och vill bestämma över sådant de varken förstår eller behärskar.

Än värre blir det när de tillsätter politiskt renläriga politruker och karriärbyråkrater som chefer i förvaltningen – som inte heller förstår eller behärskar sin uppgift. (Dessutom bryter det mot grundlagen att sätta politiska hänsyn framför kompetens när regeringen utser chefer i det offentliga.) Det är detta som gör det möjligt för stolpskott som Dan Eliasson att ödelägga myndighet efter myndighet, utan att någon reagerar eller ingriper. Han är ju trogen sosse.

Resultatet blir dels att det offentliga ägnar sig åt trams och åt saker som bättre kan skötas av människor själva. Dels att sådant som verkligen är viktigt – den samhälleliga kärnverksamheten – missköts.

Allt detta till oerhörda kostnader och under en av världens tyngsta skattebördor.

Det är, som sagt, besynnerligt att folk finner sig i detta. Att inte fler gör motstånd. Att svenska väljare inte röstar på något annat och bättre.

Att låtsas som om det regnar fungerar inte heller. Ju längre tid saker och ting får fortsätta som nu – ju hårdare och mer dramatiskt blir fallet när det väl kommer.