Dagens morgonfika intogs på kulturfrukost med tidskriften Neo.
Vi kunde höra förra kulturministern Cecilia Stegö Chilò fundera kring den svenska kulturens starka strukturer, offermentalitet gentemot politiken och strävan mot enhetliga (och därmed också konserverande) lösningar.
Emma Stenström från Handelshögskolan resonerade kring att kultur inte är nyttig, utan att den blir nyttig. Och Rasmus Fleischer tyckte det är tråkigt att vi så ofta ser kultur som slutprodukter och inte som skapande processer.
Elake frågeställaren PJ Anders Linder tog sedan ner panelen på jorden genom att ställa den enkla frågan "Vilket är problemet?" :-)
En intressant morgon på många sätt. Ett par funderingar...
Det behövs fler liberaler och frihetsvänner som kan röra om i kulturdebatten och reta kulturmaffian. Frihet har mer med kultur att göra än vad vänsterrelativism, postmodernism och parasiterande på skattepengar har.
Det faktum att man, som jag, är emot kulturpolitik innebär inte att man är ointresserad av kultur eller förbjuden att ha åsikter om vad man personligen anser vara bra respektive dåligt. Problemet är dock att alla i ens omgivning tycks vara fullständigt oförmögna att förstå denna distinktion.
I Sverige har vi hinkvis med kulturpolitik, offentlig kulturverksamhet, kommunala musikskolor och kulturstöd. I det andra land där jag tillbringar min tid, Belgien, går det mesta på lösa boliner och landet hålls på något sätt samman av att det är så splittrat och förvirrat. Ändå upplever jag att kulturlivet är mycket mer intensivt och levande i Bryssel än i Stockholm. En detalj som jag lagt mig till med att observera är förekomsten av levande musik. Jag vågar påstå att jag möter sådan i princip tio gånger så ofta i Bryssel som i Stockholm...
Jämför med Sovjet (eller nassarna förresten "entartete Kunst" och bokbål). SSSR planstyrde kulturen också och resultatet blev som på kolchoserna - missväxt. Ulvskog och Pagrotsky lämnade också bara ogräs efter sig.
SvaraRaderaDe allmänna fördomarna om (ny)liberalism och kultur är lika intressanta som de är korkade. Liberaler vill inte ha statlig detaljstyrning av kulturen - och man får för sig att de därför ogillar (eller t.o.m. hatar) kultur.
SvaraRaderaFast liberaler har ju exakt samma recept för ekonomin; så lite statlig detaljstyrning som möjligt. Men ändå hör man aldrig att liberaler därmed skulle "hata ekonomi".
Liberalismens kritiker saknar inte bara logik utan lika ofta empati också.
En skillnad mellan de två sektorerna är att ekonomi är så mkt lättare att mäta en kultur (och tur är väl det...). Därför är det också så mycket svårare att argumentera kring kulturens "framsteg".
Jag tycker t.ex. att Stockholm låg långt långt före Bryssel vad gäller popkultur när jag bodde där nere (snart 10 år sedan). Så där tycker jag Hax har fel.
Mer om detta?
Tja. När det gäller popmusikkultur har ju nästan ALLT nyskapande de senaste 50 åren kommit i från USA. Och vad säger det? Bisarrt nog har det snarare varit britterna som varit bäst på att packetera detta nyskapande i en kommersiell form.
Även vårt svenska "musikunder" de senaste 20 åren har varit en liberal succéstory (tror jag). Hela branschen är kantad av liberaliseringar och nytänkaranda. Men det är svårt att diskutera utan samma hårda fakta som i ekonomisvängen.
Vi rör oss i olika cirklar... ;-)
SvaraRaderaEn detalj som jag lagt mig till med att observera är förekomsten av levande musik. Jag vågar påstå att jag möter sådan i princip tio gånger så ofta i Bryssel som i Stockholm...
SvaraRaderaMen det är ju för att kulturarbetarna i Bryssel måste prostituera sig och uppträda som apor mot betalning, istället för att få ärliga bidrag och kunna utveckla sin konst i enrum.
Hax:
SvaraRaderaOm bara Timbro eller DNV eller nån ville ge mig en bastant check skulle jag gärna skriva en fet bok om hur det svenska popundret är ett klassiskt exempel på fungerande svensk liberalism: friare radio o TV, billigare produkter, nytt entreprenörskap, liberalare uteliv, framåtanda i bransch o media, m.m.
"Men det är ju för att kulturarbetarna i Bryssel måste prostituera sig och uppträda som apor mot betalning, istället för att få ärliga bidrag och kunna utveckla sin konst i enrum."
SvaraRaderaDenna kommentar måste vara ironisk, eller? Bäst att fråga först så att man inte svarar ett troll i onödan.