I dag surras det lite varstans om att folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag är på väg ut – efter gårdagens obegripliga vurpa på DN Debatt.
Jo, det är rätt uppebart att han inte är något direkt partisekreterarämne. Den elaka analysen säger att han bara är där som "snäll kille" för att kompensera för Leijonborgs och Björklunds tuffa batongpolitik. Ett mysigt gosedjur med en hundvalps uppsyn, typ...
Fortfarande är det ett mysterium varför han skrev det han skrev. Och varför han sågar åsikter som många folkpartister, från partiledare till ungdomsförbund, i varierande grad omfattar. Karln är en gåta. Eller, som Dick Erixon uttrycker saken – "Ullenhag är vår tids Olof Johansson".
Ullenhag själv har tackat nej till ett antal debatter, radiostudios och tv-soffor med hänvisning till att han är ledig för vård av sjukt barn. Och så kan det naturligtvis vara. Även om det verkar lite märkligt att ingen annan kan vårda detta stackars barn – när han själv just har öppnat Pandoras ask och orsakat årets största politiska buller.
Nu väntar vi med spänning på en kommentar från partiledare Leijonborg. Vad har han att säga om sin partisekreterares frivolt? Hur han än vänder sig, så kommer Leijonborg att ha ändan bak. Antingen kan han konstatera att partisekreteraren är ett stolpskott, vilket måste vara rätt så jobbigt. Eller också sluter han upp bakom Ullenhag, och befäster folkpartiets ställning som "den borgerliga regeringens fransmän".
Prosit!
Johan Norberg publicerade igår en i sammanhanget intressant liten text från 1999, skriven av Norberg och Ullenhag själv.
SvaraRaderaLänk här.