Festen är över och EU:s politiska ledare är på väg hem från Berlin.
Man kan säga mycket om den jubilerande unionen. Till exempel att vi i Sverige möjligen hade haft det bättre om vi nöjt oss med EES-avtalet, som gav oss den fria rörligheten men inte alla (dock rätt många) av de pekpinnar och den politiska klåfingrighet som finns i EU.
Samtidigt måste man hålla två tankar i huvudet. Det går faktiskt att vara EU-skeptiker och engagerad i EU-frågor samtidigt. Det är rent av ett måste.
Eftersom Sverige är med (och ett utträde inte finns på den politiska dagordningen) så måste vi inse att det som beslutas i EU får konsekvenser för oss som medborgare och som nation. Att sura och strunta i vad som beslutas resulterar bara i att vänstern, konservativa krafter, de politiskt korrekta och paternalisterna får mer makt över våra liv.
Därför måste även EU-skeptiker, -kritiker och - motståndare engagera sig i vad som sker.
Dessutom är det – hör och häpna – möjligt att påverka systemet. I vart fall mer än vad man kan påverka den svenska politiken. Men då måste man spela spelet. Även om det ibland är förfärande...
Helt klart hade det varit bättre att nöja sig med EES-avtalet. Vi hade då fått behålla vår betydligt mindre dåliga jordbrukspolitik och kunde ha fortsatt med att praktisera närmast ensidig frihandel på industrisidan.
SvaraRaderaDäremot håller jag med dig om att det är ädelt - om än lönlöst - att arbeta för ett mera liberalt EU.
Jag är för utträde, men applåderar alla beslut och åtgärder som gör EU mindre protektionistiskt och reglerat.
Om bara ni kunde sluta använda det jobbiga och vinklade begreppet "EU-kritiker". Snälla nån, även vi som är för någon slags EU och svenkt medlemskap i detsamma är ju "EU-kritiker". Vi har ju massor av kritkk gentemot stora delar av EUs politik. Vad skulle vi annars vara? "Okritiskt" för allt EU kommer med? Att skaffa sig ensamrätt på begreppet EU-kritiker känns bara fånigt på ett sätt som jag trodde vänstern var ensamma om.
SvaraRaderaMin inställning till EU är ungefär detsamma som till den svenska staten. Jag är för att EU finns men samtidigt emot en stor mängd av dess aktuella politik. EU är möjligen aningen bättre än staten eftersom den i grunden är ett liberalt projekt samt att den är ett alternativ till det värsta av allt: nationalstaten.
Om man likt Flavian ovan tror att det är lönlöst att arbeta för ett mera liberat EU, är det väl rimligen också lönlöst att arbeta för liberalism whatsoever. Är det detta som är den liberala visionen för framtiden? "Det är kört".