"De har inte förstått ett endaste dugg vad arbetarrörelsen är. De här, som kallar sig det nya arbetarpartiet, de har sin dag, det är den första april. Då passar det här budskapet."
Mona Sahlin, (s)-ledare och intellektuell gigant på första maj.
2007-05-01
1:a maj i sandlådan
Mona Sahlin, (s)-ledare och intellektuell gigant på första maj.
Etiketter:
sahlin,
socialdemokraterna,
trams
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det var ju kul ju. Synd bara att hon inte levererade det med en charmig glimt i ögat.
SvaraRaderaDet är ju bättre att klaga på allt som verkligen är dåligt med Sahlin. Klagar man när hon säger nåt som är fyndigt framstår man ju bara som avis.
Tycker du verkligen det var kul john??
SvaraRaderaJag tycker det var skoj.
SvaraRaderaVarför säger aldrig raj-raj något roligt?
Vad menar du med "charmig blick"?
SvaraRadera"Titta jag kan både tala och se glad ut!"?
"Om jag ler - när jag serverar en löjlig plattityd som försök till ett skämt - så kommer jag undan med att den faller platt till marken."
"Jag måste skratta. Jag kommer undan med att vara platt och billig i mina liknelser. Jag måste skratta..."?
"Etersom vi har det så trevligt här i dag, och jag är en så käck tjej, så... Ja, jädrar. Nu skall jag komma med ett riktigt platt och dåligt skämt. Så kan jag få vara lite oförskämd och komma undan med det."?
"Nu är jag lite lurig. Så nu skall jag säga något fånigt ytligt om att de andra partiledarna är clowner och lögnhalar. Dom ljuger! Fattar ni..? Ljuger... Första april... Ljuger! Och eftersom det är för billigt som skämt, så blir det en mediamässig insinution, som jag kommer undan med. Får man inte ha lite roligt?"?
Det roliga med sådana skämt är ju just att de är så dåliga...
SvaraRaderaJag tyckte också det var lite kul. Men mot bakgrund av att 1:a maj är lika ointressant som 1:a april. (Det hade jag replikerat, men det kan ju inte moderaterna replikera.)
SvaraRaderaDet sorgliga dominerar. Oskyldiga modds försöker associera sig till en av historiens vidrigaste ideologier och, typ, symboliskt göra den till sin. Sånt sker nog bara i länder med människor utan ryggrad och är möjligen ett resultat av att den där ideologin lyckades förändra samhället...
Ja jag tycker också att det är kul sagt. Sahlin kan slå till med humor iallafall, ibland.
SvaraRaderaJag vet inte om det var speciellt kul, det beror ju lite på hur 'skämtet' levererades.
SvaraRaderaMen hennes installationstal var fyllt med liknande försök till lustigheter. Där var det tom så att kongressledamöterna fick anstränga sig för att skratta till på rätt ställen.
Och då skall man ändå komma ihåg att de samtliga redan är 'frälsta', det får man väl utgå ifrån även gällde de 1:a maj-tågande.
Jag har dock svårt att tro att tämligen platta one-liners (som dessutom verkar vara förberedda/innövade) på temat 'dom andra är dumma' kniper så många extra sympatier nånstans.
Jag tror att hennes omtalade slarvighet och lathet kommer att vara en belastning varje gång hon skall möta någon i debatt.
Om hon tror att denn 'uppbackning' som hon känner från (s)-kongressen, från 1:a maj, från LO, eller HBT-kändislobbyn etc, är en tillgång i en skarp debatt kommer hon att bli torsk. Plumpa tillmälen då förstärker bara intrycket av självgod men dålig politikerbroiler.
'Debatten' med (sd) var ett utmärkt exempel: Trots gigantiskt övertag i både rutin, politiskt rävspel, diverse debattknep och medarbetare/rådgivare, samt dessutom massiv uppslutning av allmänheten vad gäller sympatierna i dem emellan ...
... stod Mona sig slätt gentemot den bara drygt hälften så gamle Åkesson (~fick 'oavgjort')
Jag tror att hennes (påstådda) styrka, det inkännanden lyssnande resonerande draget blir en svaghet när hon utmanas. Mot Reinfeldt fick hon ju nästan bara kramar och medhåll i allmän välvilja mot allt och alla i hela Sverige. Hon testades inte där, och RajRaj utmanade inte heller.
Blir hon pressad i sak, eller bara avkrävd ett mer tydligt ställningstagande försvinner säkerheten och de plumpare anklagelserna kommer i stället. Dessutom tror jag att det ser sämre ut (tydligt sämre) när hon går sådant än när Göran Persson gjorde det. Han hade trots allt lite pondus bakom sin dryg- och bufflighet, och hade besvisligen åstadkommit en del bra saker politiskt i stark motvind och trots tufft motstånd även i de egna leden.
Vad har då Mona att visa upp?