På ledarplats i Expressen sågar Ann-Charlotte Marteus Peter Birros pjäs Arbetarklassens sista hjältar jäms med fotknölarna. Rena lustmordet. Mycket underhållande. Ett par smakprov...
"Utgångspunkten är att försupna gamla pappan, Börje Ahlstedt, är på väg att hänga sig i sin konstnärsateljé. Varför Börje vill hänga sig förblir oklart. Kanske för att han är arbetarklass. Kanske för att han inte kan kissa lika långt som förr. Kanske för att han är så illa skriven."
"Undertext saknas helt. Där finns inga livslögner som måste försvaras med livet och grymheten som insats, inga svullna egon som tvångsmässigt söker upprättelse, inga minnen från det förflutna som motsäger varandra på kritiska punkter. Det är bara poser och babbel."
"Och aldrig är det mer skyddad verkstad för svenska män än när de filar offentligt på sin arbetarklassbakgrund. De är så stolta. Exakt varför de är så stolta är det ofta svårt att sätta fingret på. Det är ju inte precis någon bedrift att födas in i en samhällsklass. Det är faktiskt svårt att låta bli."
Läs resten här...
hyllas i Kulturdelen då, får man gissa...?
SvaraRaderaRecensionen handlar inte om pjäsen.
SvaraRaderaDet enda artikeln gör är att uttrycka förakt för skådespelarna och Birro samt för dom människor som Birro försöker skildra.
Hoppas att Gellerstedt skriver om samma pjäs.
Han är höger men inte politruk.
Gellerfeld ska det vara..jag är en idiot....
SvaraRaderaSå här skriver "recencenten"
"Inte de män som snackar och skriver om sin arbetarklassbakgrund, bevars, utan de män som är sin arbetarklassbakgrund; pojkarna som missköter skolan, blir kvar på bruksorten och är lojala mot laget ända in i förtidspensionen.
Tjejerna pluggar och drar. De har ingen kliché att drunkna i. De kan aldrig bli någon Strindberg, visserligen – fel kön – men de är klara vinnare ändå"
Vad betyder ovanstående?
Alltså på riktigt?
Bruksorten?
Vem är det som lever i en klichevärld?
Hon , Birro eller båda?