I princip uppe på benen igen. Och det första man ser när man slår på datorn är att regeringen vill begränsa avtalsfriheten.
Arbetslinjen är nog bra på många sätt och vis – men att förbjuda avtalsförsäkringar som ger högre ersättning för den som är sjuk i mer än ett år..?
Detta är ju faktiskt en försäkring, om än en kollektiv försäkring. Skall verkligen regeringen lägga sig i vilka försäkringar folk tar och vilka avtal de ingår? Detta är tveksamt på samma sätt som om sossarna vill förbjuda olika former av privata eller kollektiva vårdförsäkringar.
Dessutom blir det märkligt när regeringen i ena sekunden inte vill lägga sig i när facket ägnar sig åt maffiametoder mot företag som de inte ens har avtal med – och i nästa sekund går in och pillar i sådant som rimligen är en fråga för arbetsmarknadens parter.
[Länk]
Inget behöver tilläggas; du har helt rätt.
SvaraRaderaInskränkningen som sådan finns redan i dag, bara att den i dag är satt till en något högre nivå än vad årets budget föreslår. Det stiftas således ingen ny lag på området, den befintliga ombearbetas bara.
SvaraRaderaOK - alla regeringar gör karottunderlägg av avtalsfriheten. Jag är inte överraskad.
SvaraRaderaKan nån föklara hur regleringen ser ut mera exakt? Det låter ju helt absurt att man inte skulle få teckna en tilläggsförsäkring om man vill ha större skydd mot tex. sjukdom och arbetslöshet.
SvaraRaderaAtt kunna kontrollera en sådan regleringen måste vara i princip omöjligt. Man kan ju teckna försäkringar hos flera olika bolag samtidigt och man kan ju ganska enkelt göra privata arrangemang.
Jag måste ha missuppfattat ngt.
Stefan Karlsson förklarar varför det är rätt med ett tak:
SvaraRaderahttp://kulturrevolution.wordpress.com/2007/09/20/ratt-satta-tak-for-avtalsforsakringar/
Det du missar är som jag skrev på kulturrevolution.se för det första att privata försäkringar som belönar utnyttjande av statliga försäkringar kommer att medföra högre statliga utgifter och därmed skatteuttag.
SvaraRaderaDessutom är det fel att betrakta avtalsförsäkringar som vanliga privata försäkringar. Avtalsförsäkringar inte något som enbart berör fackmedlemmar om du nu trodde det, utan det påtvingas samtliga anställda på företag med kollektivavtal. Arbetare har lika liten möjlighet att avstå från dem som de har möjlighet att avstå statliga skattefinansierade försäkringar-dvs ingen alls.
Med tanke på att kollektivavtalen drivs igenom av fackföreningar med legala privilegier -som förbud att avskeda fackmedlemmar och strejkande- kan de och därmed inte heller avtalsförsäkringarna ses som privata avtal i normal bemärkelse.
Detta borde inte vara så svårt för dig att inse med tanke på hur du fördömde fackets försök att påtvinga Sofia Appelgrens salladsbar kollektivavtal-och därmed också avtalsförsäkringar.
En läsarkommentar via mail...
SvaraRaderaDu har missat en sak i din kritik som i praktiken gör din kritik felaktig eller i varje fall irrelevant. Man får försäkra sig över den statliga nivån, men inte med statens utbetalningar som grundplåt i sjukförsäkringen. Vill du ha mer än den statliga nivån så får du ta hela försäkringskostnaden själv. Avgiften till sjukförsäkringen täcker ju inte fullt ut kostnaderna, så vi andra som bjuder på dessa pengar slipper nu pynta för de som vill öka sina incitanment för att inte jobba. Rätt i sak tycker jag. Men givetvis ett trixande inom välfärdsstaten som det vore skönt att slippa, men så länge den finns så...
---
Min kommentar (även till Stefan):
Jag förstår fortfarande inte hur en *tilläggsförsäkring* kan drabba skattebetalarna. Det må vara att folk inte skulle ha råd att ta den om inte grundplåten redan vore fixad. Men jag har fortfarande svårt att se vad som skulle vara principiellt fel med add-ons till olika försäkringar.
Att detta sedan kan ge *politiskt* oönskade effekter är en sak. Men det är en helt annan femma.
Är man arbetslös och tilläggsförsäkringen faller ut - då belastar man väl redan de offentliga systemen. Hur kan det bli mer för att man har en add-on? Och den som inte är arbetslös utnytjar ingen dera.
Ni får vara lite extra pedagogiska med mig i dag, eftersom jag går på starka piller... ;-)
Med tanke på att kollektivavtalen drivs igenom av fackföreningar med legala privilegier -som förbud att avskeda fackmedlemmar och strejkande- kan de och därmed inte heller avtalsförsäkringarna ses som privata avtal i normal bemärkelse.
SvaraRaderaÄr det liberalism att inte betrakta en försäkring som betalas med den anställdes arbete som grund som privat?
I så fall undrar jag vem resten av lönen tillhör?
Henrik-i ditt svar verkar du liksom vänstern utgå från att ekonomiska incitament inte påverkar beteendet.
SvaraRaderaDå folk faktiskt ser en högre inkomst som positivt så är ekonomiska incitament något som påverkar en. Antagandet att ekonomiska incitament inte påverkar beteendet saknar all grund i sunt förnuft eller nationalekonomisk forskning. Och privata tilläggsförsäkringar utöver en existerande statlig försäkring bidrar till att förstärka incitamenten till att utnyttja dem.
Om du har 70 procent statlig ersättning så är incitamentet att undvika att fastna i det betydligt större om ingen annan ger dig något än om en privat -eller facklig, se mitt andra argument- organisation ger dig ytterligare 20 procent. Vilket då innebär att existensen av det senare lär öka utnyttjandet av de statliga systemen.
Exempelvis i fallet med a-kassan till att avstå från jobb man av någon anledning inte gillar för att i stället vara försörjd av andra.
Jag delar i och för sig värdegrunden att ökat arbete inte är allt och därför i frånvaron av statliga system vore det helt fel av staten att begränsa genuint privata försäkringars -i motsats till fackligt påtvingade så kallade avtalsförsäkringar-
ersättningsnivåer. Men nu när det finns skattefinansierade system så framstår de som avsevärt mer problematiska.
Micke-även de statliga systemen har arbetet som finansieringsgrund -eller trodde du att Pär Nuder och sedan Anders Borg magiskt trollade fram resurserna själva?-, men det gör verkligen inte dem till privata. Det jag menade var att eftersom facken tvingar alla anställda att ansluta sig till dem kan de inte ses som privata i den bemärkelse som exempelvis normala hemförsäkringar är.
SvaraRaderaÄr inte grundproblemet i så fall att den grundläggande "försäkringen" inte är helt (egen)finansierad?
SvaraRaderaOch är det då inte det man bör rätta till?
Utan att behöva göra karoittunderlägg av avtalsfriheten?
Jag har i det den här tråden noterat att jag till och med håller med Micke.
SvaraRaderaSkulle kunna säga allt.
Men man får väl försöka bena upp frågan.
Argumenteringen är att vi betalar merparten av våra pengar till staten. I gengäld får vi tillbaka samhällsfunktioner. Skolor, vägar och sjukvård. Vi får också en social trygghet med sjukpeng eller a-kassa, om olyckan skulle vara framme.
Hur mycket skola eller sjukpeng vi får, är ingenting vi skrivit ett kontrakt om. Förutsättningarna ändras beroende på politiska krafter.
Nu argumenteras det för att man inte ska få ha ett privat kontrakt, om en garanterad summa, om olyckan skulle vara framme.
-:För då är chansen att man utnyttjar nämnda samhällsfunktion i en större omfattning än det var tänkt.
I den privata försäkringen bemöts ett större uttag omedelbart av höjda premier men eftersom det i statliga sammanhang skulle innebära höjd skatt, förkastas det i argumentationen.
Så långt allt väl.
Och där kommer resonemanget in på att man ska förbjuda människor att tilläggsförsäkra sej mot en trygghet, som staten inte garanterar, men däremot tar betalt för, d.v.s skatt.
argumentationen om utnyttjande av samhällsfunktion blir ju samma argumentation som att förbjuda inköp av tobak och sprit, för det kan ju leda till en högre konsumtion av sjukvård.
Förbjuda skadliga sporter är nästa steg..
Ni ser var vi är på väg.
Ska man hävda argumentationen om att "utnyttjargraden stiger om..
Hamnar man snart i:
Varför kräver vi inte att alla bara har rätt att köpa trasiga Lada, som fortskaffningsmedel.
En tyst, snabb AC utrustat fordon ökar troligheten för att man utnyttjar våra vägar.
Var är den optimala vikten på ett fordon för att slita så lite som möjligt på våra skattefinansierade anläggningar.
Var går gränsen för det här syniska avtalsförbudet.
Är det tänkt att det ska stoppa just vid den tragedi som en långtidssjukskrivning ändå gäller?
Om man får en sjukskrivning som är längre än tolv månader, kommer man i det statliga fallet att förlora 5-6.000 kronor i månaden, samtidigt som man får förhöjda kostnader.
Som ett incitament för återgång till arbetet ska man inte få försäkra sej mot statens icke kontraktsskrivna försäkring.
Det är faktiskt mer cyniskt än exemplet med Ladan, så troligen är Ladan nästa steg, om man ger den här typen av tankegångar fritt spelrum.
Vad blir sen nästa steg.
Only in Sweden, höll jag på att skriva men Italien provade det här tankegångarna på 30-40 talet.
Tänk om diskussonen istället hade kommit fram till att statliga försäkringar inte fungerar för den har ingen garanti på, vad man får för sina inbetalda premier.
Det finns inget skrivet kontrakt.
Glömde skriva att jag har en privat sjukförsäkring och förstår att ni andra inte har en.
SvaraRaderaNi litar på staten. Lycka till!
Men troligen är ni unga och odödliga.