Lunchen tillbringade jag på ett möte med The Transatlantic Institute här i Bryssel. Dagens ämne var sanktioner mot Iran, kring vilket Michael Jacobson från The Stein Program on Terrorism, Intelligence and Policy talade. Han har tidigare arbetat med kontraterrorism och sanktioner på U.S. Treasury Department och medverkat i 9-11-Kommissionens arbete.
Med en sådan meritlista var jag faktiskt förvånad över hur allmängiltig och svävande hans presentation var. En intressant detalj var dock hans exempel på hur gräsrotsinitiativ kan leda till hot om sanktioner, vilket sedan åstadkommer förändringar. (Som exempel tog han allmänhetens, medias och organisationers irritation över att Kina satte sig på tvären i fråga om Darfur i FN. Detta ledde till krav på bojkott av OS i Peking, om kineserna inte skärpte sig. Och se, kineserna skärpte sig. I vart fall lite.)
På det hela taget är det väldigt mycket i argumentationen kring situationen i Iran som påminner om upptakten till invasionen av Irak. Dock med en viktig skillnad: Iran skryter själva med sin ambition att skaffa kärnvapen och sin vilja att trotsa världssamfundet. Vilket kan komma att straffa sig...
Vapenskrammel och sanktioner är ett sätt att försöka vrida om armen på den iranska, odemokratiska regimen. Och det är möjligt att detta är en nödvändig taktik just nu.
Men finns det någon strategi? Irans kärnvapenmuller är ju bara ett symptom på att landet har en vettvilling till president och en obalanserad förtryckarregim. Är ändå inte det viktigaste, på sikt, att ändra på detta?
Och vad har, i det perspektivet, sanktionerna för effekt på Irans folk? Får de dem att fatta att det nuvarande teokratiska styret är dåligt för affärerna och för deras välstånd? Eller kommer de bara att ena folket i Iran under sina nuvarande ledare, mot en yttre fiende?
På den frågan fick jag inget svar. I vart fall inte mer än att "det är en svår balansgång".
Så jag fortsätter nog att betrakta bojkotter, sanktioner och isolering med skepsis. Som princip. I vart fall stater emellan.
På något obehagligt sätt får jag gång på gång känslan av att amerikansk utrikespolitik mer handlar om taktiska brandkårsutryckningar än om långsiktig strategi.
Så grundfrågan kvarstår: Vad kan vi göra för att hjälpa folket i Iran att återupprätta demokrati, människorätt och ett fredligt förhållande till sin omvärld? Vad kan vi göra? Vad kan vi göra?
Henrik, kan du ge ett enda exempel på där Iran skryter med någon avsikt att skaffa kärnvapen? Tvärtom förnekar de sådana planer för alla som gitter lyssna, vilket i praktiken visat sig inte vara så många.
SvaraRaderaDin "vettvilling till president" kontrollerar sedan vare sig Irans militär eller kärnprogram.
"I am telling those fake superpowers that the Iranian nation became independent 27 years ago and ... on the nuclear case it will resist until fully achieving its [nuclear] rights."
SvaraRaderaAhmadinejad, Ha'aretz, 1 februai 2006.
"I assure you that we won't step back one inch from our nuclear rights."
Ahmadinejad, 14 dec 2005 (AP).
"You [IAEA] can pass as many resolutions as you like and be happy about it, but you cannot stop the progress of the Iranian people. ... We thank God that our enemies are idiots... This [IAEA:s beslut att be säkerhetsrådet ta upp kärnvapenfrågan] is the funniest decision I've ever seen."
Ahmadinejad, 5 feb 2006 (AFP)
Eller när ayathollan viftar bort israeliska kärnvapen med att Iran kan utradera Israel, men att Israel bara kan tillfoga den islamska världen viss skada? Återgivet av Irans egen nyhetsbyrå 14/12 2005.
Kanske när Irans chefsförhandlare sade till Washington Post att Iran tänker starta anrikning om FN:s säkerhetsråd tar upp frågan om landets kapacitet att producera kärnvapen? 6/3 2006.
De citat du ger handlar om att Iran anser sig ha rätt till ett program för fredlig kärnenergi. Menar du att du inte kan se skillnad mellan kärnkraft och kärnvapen? Det trodde jag bara var "miljömuppar" som du hatar som hade svårt med. Du kan för all del hävda att Iran ljuger och i hemlighet avser att bygga kärnvapen med denna teknologi, men du kan inte hävda att Iran hotar med detta.
SvaraRaderaDet du hävdar skrevs 14/12 2005 förefaller vara en vantolkning av ett uttalande från Rafsanjani 14/12 2001, där han inte talade om att anfalla Israel utan om "stalemate", ett MAD i Mellanöstern.
Det är bara konstatera att du av någon anledning tycks ha sällat dig till drevet som hetsar mot Iran, på samma sätt som man tidigare hetsade mot Irak med användning av lögnaktiga argument.
Hur mycket betalar djävulen i advokatarvode nuförtiden tro? Thomas, vet du?
SvaraRaderaIngen aning, men jag skulle tro att Uncle Sam betalar rätt bra för dem som sprider "nyheter" som USA vill att man skall sprida. Eller vad tror du Uncle sammy?
SvaraRaderaGer dig BigMac med valfri dricka om du slutar upp med att ljuga för dig själv samt ställer dig på sergels torg och skriker: "Jag är Thomas och jag ska sluta upp med att försvara ofrihet."
SvaraRaderaJag kan inte komma på ett enda fall där ekonomiska sanktioner har haft avsedd effekt utom möjligen Sydafrika. Breda ekonomiska sanktioner slår alltid mot folket, och i en semidiktatur som Iran så behöver inte ledarna ta så mycket hänsyn till vad folket tycker. Jag skulle tro att breda ekonomiska sanktioner kan fungera mot demokratier, fast då brukar det ju inte vara nödvändigt.
SvaraRaderaMöjligen kan man använda riktade sanktioner direkt mot ledarskiktet. Som t.ex. reseförbud, konfiskering av ledarskiktets utländska tillgångar osv. Givetvis också starka kontroller av vapen och militära produkter. Sådana sanktioner kräver också en viss enighet.
Fan.
SvaraRaderaNär jag skrev det här tänkte jag "Här är faktiskt ett halvfullt glas. Det skall bli intressant att se om Mäster Palm slår bort det som halvtomt?"
Svaret är: Japp!
Palm är otrolig. Han försvarar en äcklig diktatur bara för att få chansen att hata USA.
Palm får inga scoutpoäng i år.
Henrik, eftersom du saknar argument för att försvara din anklagelse mot Iran så övergår du till personangrepp. Genomskinligt så det förslår. Inför chansen att hata Iran är visst inga knep för låga. Du kanske också trodde på den där ankan om att Iran infört lagar om att judar måste ha speciella märken på kläderna som spreds av bl a Dick Erixon?
SvaraRaderaHoppas du blir nöjd om USA eller Israel bombar Iran, för det är vad den typ av propaganda du sprider riskerar leda till.
Jag hatar våld och det vet du.
SvaraRaderaVad jag vill ha sagt är att jag hoppas att Irans folk väljer frihet och demokrati.
Delar vi den uppfattningen eller inte?
Vi är helt överens så länge det handlar om att Irans folk skall välja frihet och demokrati. Demokrati är i slutändan något som måste komma inifrån, huruvida det sen sker genom en reformering av Islam, typ Turkiets moderata islamister eller genom att landet sekulariseras är något de får avgöra själva.
SvaraRaderaProblem uppstår när man genom att sprida myter, som t ex att Iran har som främsta mål att kärnvapenbomba Iran, hjälper de grupper som istället vill bomba landet, eller som bäst genom vapenskrammel leder till att de mest reaktionära elementen i Iran kan dra åt tumskruvarna med hänvisning till att alla som är emot dem är för den yttre fienden.
Det kvarstår att du inte kunde komma med något exempel på att Iran hotat med att skaffa kärnvapen.
Vet att det var en felskrivning men kul! Ska Iran kärnvapenbomba sig själva? DET har de inte sagt, det kan jag gå med på.
SvaraRaderaOK, Iran har inte gått ut med helsidesannonser i NYT och deklarerat att de ska KÄRNVAPENBOMBA Israel men det är märkligt att det bara är mest yttervänstern som inte tar till sig budskapet.