Av en undersäkning som publiceras i boken framgår att...
- Nästan 95 procent av de tillfrågade uppger att de har anpassat sitt beteende för att vinna fördelar ur välfärdssystemen.
- 16 procent erkänner allvarligt fusk med till exempel sjukpenning eller A-kassa.
- 84 procent av de tillfrågade har utnyttjat eller kompletterat systemen på ett sätt som inte är avsikten.
- Fem procent uppger sig inte fiffla alls.
Om man skapar ett system som uppmuntrar fiffel och överutnyttjande– hur kan man då bli förvånad över att folk tar en rövare?
Om staten lägger ut regler och system som ger folk vissa fördelar under vissa givna omständigheter – hur kan man då bli förvånad över att människor anpassar sitt beteende till detta?
Om den enda lyxen i vanligt folks överbeskattade liv är en extra betald ledig dag förklädd till sjukdag – hur kan man då förvånas över att många tar chansen?
Människors bristande ansvarstagande och moral är, förvisso, ett problem. Men vi måste hålla i minnet att det är politikerna som skapat de system som gör frestelsen för stor för de flesta.
Att Fölster och Begström har trampat på en öm tå – det blir uppenbart när man ser vad bloggarna skriver om artikeln. Alla hugger direkt och tonläget är emellanåt uppskruvat.
Två bloggkommentarer som jag själv tycker är läsvärda finns på SvD:s ledarblogg och på Motpol.
Jag ser inte heller det oväntade. Menar de som inte håller med författarna att människor INTE anpassar sig till ekonomiska incitament? Om chansen att åka fast är minimal är det klart att folk tar ut svängarna. Jag vet nog ingen som inte har gjort det. Från kompisar som medvetet levt på A-kasse-dagar och väntat med att ta jobb för 100 dagar (då de är tvingade) till att råka ha ett par Ray-bans i bilen som hade inbrott. Själv har jag varit med i fritidsförening vars enda mål var att dra in bidrag för att finansera våra dataspel- och brädspelsintressen. Det har inte varit någon som helst skillnad mellan kompisar som är socialister, liberaler, eller konservativa i det här avseendet. Varje person är sig själv trogen. Jag tror t ex att människor i ganska liten utsträckning röstar på politik som de är ideologiskt övertygade om, men som de inte själva tjänar på. Så fort källan med pengarna är abstrakt ("Staten", "Näringslivet") så tror jag folk är klart mer benägna att salta sina räkningar.
SvaraRaderaAtt Fölster och Begström har trampat på en öm tå – det blir uppenbart när man ser vad bloggarna skriver om artikeln. Alla hugger direkt och tonläget är emellanåt uppskruvat.
SvaraRaderaKan ju ha att göra med att högern inte har något att säga om att 122 miljarder om året stjäls av företrädesvis företag från statskassan och att högeregeringen inte signalerar införandet av polisstat för den sakens skull som när dom vill införa den för dom i sammanhanget småsummor som försvinner via försäkringssystemen.....som det nu DESSUTOM visar sig att försäkringskassan i andan av regeringens hetskampanj BLÅST UPP till siffror som är felaktiga.
Nyval.
Ha ha, så ja, ännu ett bevis att lägga på åklagarn's bord. Bevis efter bevis radas upp om social- och nannystatens tillkortakommanden och visar med undersökningar som denna att den eftersträvade statsmoralen endast är en chimär.
SvaraRaderaEtt lurat folk lurar sina politiker. En snygg dekokt för ett samhällsbygge.
Den här såssejalmoderatokratin är död om några decennier. Då har tillräckligt många unga av idag hunnit rådbråka sina inre upfattningar och värderingar och kommit fram till att det behövs en ordentlig vårstädning av stöld- och roffarsamhället och den tvetydiga moral det skapar.
Då kan äntligen den här sociala experimentverkstan som finansieras av folkets (!) pengar upphöra och makten återgå till medborgarna.
Mer demokrati och mindre politik.
Tja.. Om mindre politik = lägre skatteuttag och mer demokrati = mer i plånboken, så gärna för mig! Om mer demokrati betyder statskontroll eller annat trams, nix pix.
SvaraRaderaJu mindre överdrivet välfärdssystemet är i omfång, desto mindre finns att utnyttja. ;)