Sist in först ut.
Det är så reglerna ser ut på den svenska arbetsmarknaden i dag.
Man kan fråga sig varför.
Någon kanske argumenterar att det handlar om att man måste tillvarata erfarenheten hos folk som varit anställda en viss tid. Men samtidigt kan ny personal tillföra ny kunskap och nya erfarenheter. Så jag tror inte att det är detta som är skälet.
Finns det kanske något slags rättvisa i det här? Är det rimligt att den som har varit anställd länge skall ha företräde framför en person som är anställd någorlunda nyligen? Det är möjligen tråkigt att bli av med ett jobb som man haft länge. Men orättvist?
På vilket sätt skulle den som har haft ett jobb i ett visst antal år ha andra rättigheter än en person som anställts senare? Bör inte ett rimligt samhälle bygga på att alla har lika rättigheter?
Solidaritet? Har en nyanställd person något slags moralisk skyldighet att vika undan, bara för att han eller hon är ny? Vad är det om inte hackordning? Eller ett slags informellt klassamhälle, om man så vill.
Och företagen har naturligtvis inget intresse av att gamla proppar kan sitta i orubbat bo, samtdigt som man inte kan ta in ny kompetens...
Så vad handlar det om?
Den enda förklaring jag kan komma på är gruppegoism. Facket ser som sin uppgift att företräda dem som redan har. Och att hindra andra från att få. Det är möjligen ett rimligt perspektiv för dem som redan har. Och det är förvisso inte förbjudet att starta organisationer som arbetar för vilka obskyra krav från särintressen som helst.
Men är det verkligen en rimlig grund för lagstiftning?
"sist in först ut" handlar om att motverka förändring. Att verka för stillestånd och stagnation.
SvaraRaderaNä det handlar om att inte behöva anstränga sig.
SvaraRaderaSkämt o sido, när alla stod vid löpande bandet och det inte spelade så stor roll om du var snabbare eller långsammare och alla kunde bytas ut enkelt då fanns det ett behov av något sådant här men inte i dagens samhälle.
Det är solklar diskriminering mot de som är nya på arbetsmarknaden, dvs ungdomar och invandrare.
SvaraRaderaKansk dags för nån att göra en anmäla hos JÄMO :)
Tanken är väl att anställda som har ett starkt anställningsskydd ska kunna säga vad de tycker utan att behöva vara rädda för arbetsgivaren, samt att arbetsgivaren inte ska kunna byta ut personal hur som helst. Och det ligger ju en poäng i det, även om konstruktionen numera är otidsenlig och problemskapande.
SvaraRaderaNej, det har aldrig funnits ett behov, eller varit fördelaktigt med denna idiotiska lagstiftning. Den har alltid varit till nackdel för alla (ja, även för den som är "först in" i det långa loppet).
SvaraRaderaDock måste man ju skilja på å ena sida en tvingande lagstiftning om detta och å andra sidan den fullt naturliga tendensen att den som varit anställd längre allting annat lika alltid kommer att vara mer värdefull för företaget och således löpa mindre risk att få sparken.
Principer är tidlösa.
SvaraRaderaEn princip som var bra för hundra år sedan är bra idag.
En princip som var helkorkad för hundra år sedan är helkorkad idag.
Tanken bakom sist-in-först-ut är naturligtvis att arbetsgivaren inte skall få "fogliga" arbetare som inte vågar protestera mot missförhållanden. Men den principen skapar också problem, inte minst för att andra anställda får dras med skithögarna som inte går att sparka (Sveriges dubbelt så höga sjukskrivningsnivå kommer nog till del ifrån detta).
SvaraRaderaEn bättre lösning på problemet är väl att skapa så goda arbetsgivarförhållanden att det uppstår arbetsbrist. Då får arbetsgivaren stå med mössan i hand istället för arbetaren, även vad det gäller lågutbildade.
Sveriges dubbelt så höga sjukskrivningsnivå kommer nog till del ifrån detta
SvaraRaderaNej.
Den beror på till största delen på att näringslivet och den offentliga sektortillsammans och med hjälp av staten (försäkringskassan) med början i slutet på 80 talet efter den ekonomiska nyorienteringen började slänga ut folk som arbetade deltid p.g.a att dom inte orkade jobba fullt eller var sjukskrivna för ofta samt arbetshandikappade av skilda slag för att på så sätt leva upp till dom nya kravnormerna.
Sen dess har dom aldrig släppts in på marknaden igen eftersom dom inte kan leva upp till dom krav på effektivitet och avkastning som idag ställs.
Hur man än vänder sig så har man baken åt samma håll lyder slutsatsen.
Man effektiviserade bort men kostnaden kvarstår.
Det hade varit bättre om inte religionen fått bestämma och dessa människor aldrig slängts ut.
Då hade vi i alla fall fått ut en del arbete som dom bevisligen klarade att producera fram till att ekonomiprästerna kom med nya formler i slutet av 80 talet.
Micke, ditt resonemang förutsätter att andra länder inte tvingar folk att jobba. Tycker du att USA t ex (halva sjukskrivningsnivån) präglas av en sådan mentalitet?
SvaraRaderaJag skulle tro att ungefär lika delar arbetsrätt, ekonomiskt tvång på dubbelarbete hos barnfamiljer och fusk ligger bakom de höga svenska sifforna.
Micke har (för engångs skull?) en poäng här. Det ställt otroligt höga krav på arbetskraft i Sverige idag. Om man råkar sitta på anställda som är sjuka jämt (eller lata för den delen) så är det förenat med enorma kostnader.
SvaraRaderaNästa fråga är ju i så fall: "vad kommer det ifrån då"?
Jo:
1) Mycket höga skatter
2) Arbetslagstiftningen.
Det är dessa som pressar upp kraven och kostnader till rekordnivåer, och därmed kraven på produktivitet. Och då pressar man också ut folk som ligger på gränsen.
Det är detta som är den svenska sjukan.
Marginalproduktivitet. Om det kostar 1000 kr att anställa en person en timme så krävs det att denna person producerar ett värde om minst 1000 kr per timme. Annars går företaget med förlust.
SvaraRaderaOch ju högre kostnaden för företaget att anställa blir (via t ex skatter och reglering), desto mer krävs av den anställde.
Och ju större del av kostnaden som företaget betalar som går till skatt och reglering desto mindre får arbetaren.
Det är dessa som pressar upp kraven och kostnader till rekordnivåer, och därmed kraven på produktivitet. Och då pressar man också ut folk som ligger på gränsen.
SvaraRaderaDet är detta som är den svenska sjukan.
Skitkonstigt att Ernst&Young enligt SR just gjort en undersökning som som säger att vi inte har särskilt hög företagtsbeskattning och att dom inte tycker att det är en jättebra ide för företagen annat än påkort sikt att toksänka skatterna ytterligare.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaOch ju högre kostnaden för företaget att anställa blir (via t ex skatter och reglering), desto mer krävs av den anställde
SvaraRaderaI Kina och Indien kostar personal praktiskt taget ingenting
Är det därför dom jobbar 12 och mer om timmar om dagen?
För att det finns en given koppling mellan kostnad ocxh krav?
Om den inte är given i Kina så undrar jag varför den är det i Sverige.
Själv tror jag att krav genererar ytterligare krav och att det inte är svårare än att balans är det enda receptet.
Balans uppnås genom motkrav.
Företagarblaska
SvaraRaderaÄr Ernst och Ung sossar?
Micke, Sverige är inte ett uruselt land att bedriva företag i - på flera sätt är det t.o.m. riktigt konkurrenskraftigt (jämfört med USA t ex har Sverige ett mycket svagare konsumentskydd och färre regleringar att ta hänsyn till).
SvaraRaderaMen Sverige ÄR faktiskt ett uruselt land att ha anställda i, särskilt för mindre företag (men inte bara dem). Vår kontra tysk arbetsrätt är förmodligen det enda skälet till att Gislaved är utan däckfabrik idag.
Sannolikt finns också en tanke att man inte ska kunna slita ut sin arbetskraft, säga upp den och ersätta den med nya friska kroppar.
SvaraRaderaEn bieffekt av det blir förstås att det sitter en massa inlasade människor runt om i landet och inte producerar ett jävla dugg, utan tycker att de gjort sitt och inväntar pensionen.
Så går det när man angriper symptomen och inte problemen.
Micke, t o m du måste väl vara medveten om att det finns fler skatter än företagsskatten som är relevanta för företag?
SvaraRadera