Nu kritiseras vänsterpartiets partiledare Lars Ohly internt för att han inte lyckats lyfta partiets opinionssiffror.
Marianne Eriksson som är ledare för vänsterpartiet i Stockholm menar att Ohly inte har lyckats övertyga väljarna om att han inte är kommunist.
Trovärdighetsproblem, var ordet. Och det gäller inte bara Ohly. Vänsterpartiet i sig har exakt samma trovärdighetsproblem.
Även om partiets företrädare inte tar ordet kommunism i sin mun nu för tiden – så är kravet på ett klasslöst samhälle precis samma sak!
Ett klasslöst samhälle kan inte genomföras utan ett stort mått av tvång och total kontroll av medborgarna.
Så vänsterpartiet har precis samma trovärdighetsproblem som tidigare – om det inte även tar avstånd från kravet på det klasslösa samhället.
Vänsterns problem är större än partiledarens oförmåga.
Läs mer om varför ett klasslöst samhälle är oförenligt med frihet, öppenhet och demokratiska grundvärderingar.
SR Ekot: Lars Ohly kritiseras för utebliven ökning.
Kan du inte utveckla de fantastiska fördelarna med enorma klassskillnader eller varför det är fullkomligt moraliskt med uteliggare?
SvaraRaderaDet hade varit intressant.
Finns det alltså inga uteliggare i välfärdsstaten Sverige?
SvaraRaderaFörsök å bortse från att det är The Genoveses (moderaterna) och inte The Gambinos (såssarna) som sitter vid makten?
Varför skulle Henrik behöva utveckla det förresten?
SvaraRaderaDu menar alltså på vanlig programmatisk vänsterretorik att Kapitalism och det du förmodligen anser vara fascism (Frihet) leder till ENORMA klasskillnader?
En sak avslöjar du i alla fall om dig själv hr. milton förvrängningsson, du är ingen människokännare.
Du är blott ett eko.
Ett klasslöst samhälle kan inte genomföras utan ett stort mått av tvång och total kontroll av medborgarna.
SvaraRaderaJag håller inte med dig här. Klassbegreppet innefattar nämligen en tvångsmässig uppdelning av befolkningen i två eller flera grupper. Vi talar t ex om den politiska [över]klassen.
En sådan klass har statligt tvång till sitt förfogande och använder det statliga tvånget till att ge sig själva (eller andra) privilegier på andras bekostnad. Feodalsamhället var ett tydligt klassamhälle; dagens samhälle är ett mindre tydligt strukturerat klassamhälle - men klasserna finns fortfarande.
En sann klassisk liberal är också emot klassamhället. Jag tror att du egentligen uttalar dig emot en artificiell och påtvingad jämlikhet i allt, vilket dessvärre ofta är något som den statskramande vänstern ger uttryck för i samma andetag som de talar om klasslöst samhälle. Men det betyder inte att klasslöst är detsamma som exakt jämlikhet i varje ögonblick.
Det förra är uppenbar frånvaro av en viss sorts förtryck medan det andra implicerar samma sorts förtryck.
Per, jag håller inte med dig här. Klassbegreppet kan mycket väl handla om de facto-skillnader mellan grupper av människor, snarare än att dessa olika grupper formaliserats.
SvaraRaderaEx: "Hata de rika" eller "den fattigaste tiondelen har ... blah blah".
Nåväl. Det klasslösa samhället i din tolkning innefattar troligen inga tvångsåtgärder, men å andra sidan är väl en mer vedertagen beteckning på det egalitarianism, snarare än klasslöst samhälle?
Hade sossarna faktiskt försökt göra något åt uteliggare istället för att låta sig mutas av big business och köpt herrgårdar kanske de inte förlorat valet.
SvaraRaderaMen jag håller med, socialmoderaterna är som genoveses och gambinis.
"vilket dessvärre ofta är något som den statskramande vänstern ger uttryck för i samma andetag som de talar om klasslöst samhälle"
SvaraRaderaJag håller med, men det är inte en sovjetstat de flesta inom den vänster jag representerar vill ha, utan en demokratisk representation som motvikt till marknadsstaten som nu håller på att ta över.
Vad du vill ha Milton är inte vad du får när du kommer till makten, tyvärr. Eller som Ohyls partikamrat sade om sin blivande chef (fritt citerat ur Uppdrag granskning): "om ohlyckan kommer till makten får vi lägga sockerbitar i fickorna, så att vi att något att tugga på i lägren".
SvaraRaderamilton frihetsson:
SvaraRaderaJag håller med, men det är inte en sovjetstat de flesta inom den vänster jag representerar vill ha, utan en demokratisk representation som motvikt till marknadsstaten som nu håller på att ta över.
Nu vet jag ju inte vad du representerar för en slags vänster, men det var precis den vänster som du nämner som jag uttryckte skepsis mot.
Vad gäller uttrycket "marknadsstat" så tycker jag att det är väldigt missvisande. Det vi ser är en rejäl skiftning mot fascism, där staten förvisso drar nytta av marknadsmekanismer i sin "produktion", men där staten har som syfte att göra profit genom inskränkningar i marknaden. Men man gör det under sken av privata företag.
Ur ett vänsterperspektiv är det en fortsättning på 1900-talskapitalismen och därmed "bara" en stärkning av en närmast feodal ekonomisk plutokrati. Som väntat, kanske man skulle säga.
Men låt mig betona att det inte handlar om den sortens kapitalism som t ex Hax står för. Det är helt olika definitioner av begreppen även om de använder samma term. (Men jag erkänner att det finns viss ignorans på bägge sidor och även individer med åsikter som gör att begreppen blir till synes överlappande...)
Per Bylund
Jag är inte för en maktfullkomlig kontrollerande statsapparat men jag inser att multinationella företag inte är demokratiska intitutioner med något socialt ansvar eller intresse att verka för några medborgerliga rättigheter i något enskilt land.
SvaraRaderaOch utan en fungerande demokratisk nationalstat så kommer odemokratiska vinstintresse att styra snarare än liberala demokratier.
Det är därför Kina fungerar vså bra , TNCerna styr och den politiska ledningen är korrupt. Ungefär som socialmoderaterna i Sverige.
"Det vi ser är en rejäl skiftning mot fascism, där staten förvisso drar nytta av marknadsmekanismer i sin "produktion", men där staten har som syfte att göra profit genom inskränkningar i marknaden. Men man gör det under sken av privata företag"
SvaraRaderaMen vem är det som vinner på denna fascistiska konstruktion, är det nationalstaterna eller de multinatinella företagen?
Follow the money.
Jag är inte för en maktfullkomlig kontrollerande statsapparat men jag inser att multinationella företag inte är demokratiska intitutioner med något socialt ansvar eller intresse att verka för några medborgerliga rättigheter i något enskilt land.
SvaraRaderaNej, multinationella företag är inte demokratiska i den mening du menar det. Däremot är nästan samtliga av dem understödda av de stater du anser nödvändiga för att inte företagen ska få härja fritt. Och dessa stater är demokratiska (jag delar inte din demokratisyn, men använder ditt begrepp här).
Det jag vänder mig mot i dina inlägg är detta:
Och utan en fungerande demokratisk nationalstat så kommer odemokratiska vinstintresse att styra snarare än liberala demokratier.
Du verkar av någon anledning stödja staten för statens skulle - på något annat sätt kan jag inte tolka dina inlägg. Utan staten skulle det inte finnas de stora, multinationella vinstintressen som du ser som ett hot. Dessa kan bara finnas om de har privilegier, och dessa privilegier skapas och sanktioneras av staten.
Men du vill ha en stark stat för att...öhm...stoppa denna statens skapelse?
Men vem är det som vinner på denna fascistiska konstruktion, är det nationalstaterna eller de multinatinella företagen?
Follow the money.
Indeed, follow the money. I Sverige behöver du bara åka till Harpsund och se på när regeringen röker cigarr med Wallenbergarna. I USA kan du ta dig en titt på The Fed och den "koalition" som där finns mellan storbankerna och politiken.
Per Bylund