Vi FRA-kritiker ifrågasätter regeringens regeringsduglighet – eftersom den trummat igenom en allvarlig integritetskränkning och sedan vägrar ta debatt om så väl princip- som sakfrågan.
FRA-anhängarna ifrågasätter regeringens regeringsduglighet – eftersom läget för FRA-lagen bara blir värre varje gång regeringen öppnar munnen eller försöker göra något.
Borgerliga debattörer ifrågasätter regeringens regeringsduglighet – eftersom den målat in sig i ett hörn och klantat sig i FRA-frågan.
Oppositionen ifrågasätter regeringens regeringsduglighet – eftersom den är mindre "skicklig" på spinn och på att hantera makt än vad sossarna är.
Och det finns bara en väg ut ur detta. Det är den väg som regeringen och statsministern benhårt vägrar att ta.
Det är så märkligt. Fredrik Reinfeldt gör kabinettsfråga av FRA-lagen. Samtidigt lovar han sossarna veto i alla viktiga grundlagsfrågor, som till exempel införandet av en författningsdomstol.
Men det är väl så det går när man sätter männiksor som saknar all form av principer och ideologisk kompass att leda ett land...
Läser man den nya Fokus-artikeln och Aftonbladets analys ”Striden om Spionlagen” från 18 juni i somras är det snarare det sammantagna hönsiga tafatta agerandet 2006-2008 som kommer att svärta ner regeringens anspråk på ”Regeringsduglighet”.
SvaraRaderaTill detta kommer två ytterligare faktorer:
Det första är den objektivt sett totala inkompetensen i förmågan att hantera opinionen, lyssna på kritiker och inse när det är dags att överge en hopplös position. Det finns INGEN som arbetar professionellt med PR, opinionsbildning och politiska analyser som skulle ge regeringen godkänt i sin stenhårda vägran att backa om FRA. Oavsett hur mycket man älskar FRA-lagen håller denna fråga nu på att förlama dagsdebatten och göra det helt omöjligt för regeringen att vinna valet 2010. Tycker man som borgerlig politiker att FRA-lagen är värd en valförlust är man rubbad i huvuvet.
Det andra är att detta blottar obehagliga personlighetsdrag hos Reinfeldt. Har karln låst sig och regriderat till en tjurskallig femårig som vägrar att släppa sin favoritleksak? Eller är han beroende av att luta sig mot dåliga rådgivare med auktoritära personlighetsdrag? (Schenström kallades för Reinfeldts morsa, HG Wessberg är nästan en personifikation av en auktoritär personlighet och en dysfunktionell fadersgestalt.) Är det Odenbergs FRA-kupps-kompis HG Wessberg som idag viskar i statsministerns öra att han absolut inte får backa om FRA-lagen?
Till detta kan man lägga att den kraftiga badwill som svärtat ner Reinfeldt när han använt auktoritär toppstyrning för att tvinga ledamöter att rösta mot sin djupa övertygelse. Man kan i och för sig tycka att det är macho och starkt att tvinga på sin vilja på andra men som ledarskap är det uruselt. Varje gång en ledare agerar på detta sätt undergräver han sin riktiga auktoritet och ledarskap. En god ledare inspirerar och får människor att frivilligt och med glädje följa sin ledare – inte genom att skrämma dessa till att underkasta sig något de absolut inte vill. Sakligt neutralt objektivt är Reinfeldts auktoritet idag undergrävd pga sitt FRA-översitteri.
Och det är f-n i mig för dj-vligt. Om Alliansen ska ha en mikroskopisk chans att vinna 2010 kommer det enbart att bero på att valet är ett personval där väljarna uppfattar Reinfeldt som en trovärdig och pålitlig ledare med en pondus och stabilitet som Sahlin saknar. Finns det ingen inom Allianspartiernas ledningar som kan se klart och sätta ner foten?