Är svensk borgerlighet socialdemokratins fångar?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Är svensk borgerlighet socialdemokratins fångar?

"Sverige behöver en principfast och modig opposition – som är kompetent och konsekvent. En opposition som vet varför den kämpar och åt vilket håll den vill gå.

Istället har vi en opposition som i allt väsentligt köper socialdemokraternas agenda, problemformuleringar och världsbild. Detta förstärks sedan av traditionell media, som tvingar borgerliga politiker att spela på fel planhalva genom vinklade premisser och tiltat ämnesval."

Mumintrollet dödade Moderaterna

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Mumintrollet dödade Moderaterna »

"Och nu vet de nygamla Moderaterna inte längre vad de skall tycka och varför – eftersom de ideologiska liberala och konservativa idealen i partiet rensades ut. Medvetet. Av Fredrik Reinfeldt. Han använde till och med termer som att »vädra ut« i partiet. Allt som återstår är ett planlöst och idélöst utövande av det politiska hantverket, med oklart syfte."

#Decemberregeringen

Som i ett Shakespeare-drama råkade statliga SVT igår lansera Fredrik Reinfeldt som statsmannen som kan leda den stora #Decemberregeringen. Han som känner den börda han delar med det folk vid vars sida han går, som han en gång uttryckte saken. Han, som säger sig känna ödmjukhet inför maktens ansvar.

Det är sista avsnittet av Statsministrarna. Misstänkt god timing. Men programmet är uppenbarligen inspelat ett tag i förväg och tablålagt sedan länge. Även om det råkade bli en smula högtravande och ödesmättat vid precis rätt tidpunkt.

Vilket sammanträffande att han dyker upp som den ansvarsfulle och ödmjuke statsmannen just när alla tittar sig omkring efter en sådan. Precis när vi går mot ännu en till synes meningslös statsministervotering.

Och hur skall man egentligen tolka det här som Annie Lööf håller på med? Hon kan acceptera Stefan Löfven, men bara om han sviker hela sitt politiska program. Som visserligen inte är så mycket värt, men... ändå. Sossar fungerar inte på det viset.

Enda sättet att få rätsida på centerledarens uttalanden är om allt som nu sker är tänkt att dölja något annat eller har något lurigt syfte. Min gissning är i så fall DÖ i nya kläder. Den blocköverskridande #Decemberregeringen, under Fredrik Reinfeldts ledning.

Vilket i så fall är den största förolämpning systemet kan leverera till SD. Möjligen även till folket.

Sedan kan de »etablerade« partierna sluta rang och gripa makten för alltid - i blocköverskridande överenskommelser som kväver såväl förnuftet som den demokratiska processen.

Var rädd. Var mycket rädd.

En förklaring så god som någon

Reinfeldt dödade Moderaterna

Jag varnade er för Reinfeldt. Från början.

I boken Reinfeldt ensamvargen skriver Anita Kratz...

"Han blev själv tidigt intresserad av psykologi och har läst ämnet på Stockholms universitet. Han minns att han tyckte att Defense Mechanism Test (DMT) var intressant. Testet visar vilka försvarsmekanismer som väcks och hur de påverkar verklighetsbilden i en stressad situation."

Hm. Det finns något intressant i detta.

Reinfeldt var varken nyliberal eller konservativ. Snarast gav han ett frireligiöst intryck. Fredrik Reinfeldt tror bara på en sak – Fredrik Reinfeldt. Han är en renodlad och irriterande förnumstig maktmänniska.

Tragiken vid striden om MUF, i Lycksele var inte bara att han vann och att den idémässigt stabile och begåvade Ulf Kristersson förlorade. Det verkligt tragiska var alla som drogs med i fallet. Halva ungdomsförbundet blev antingen utkastat eller tackade för sig. Unika talanger gick till näringslivet istället. Några av dem drog igång den svenska PR-boomen. Andra sitter på bra, men mer diskreta kontrakt. Ett fåtal är möjligen kvar i kommunalpolitiken.

Men i allt väsentligt utraderades en halv generation. Varför tror du att det inte fanns några givna efterträdare när Reinfeldt smet ut från scenen på valnatten? Varför tror du att hela dagens moderata garnityr är underårigt? Varför tror du att Moderaterna har en halv-stirrig partisekreterare? Svaret är att Reinfeldt utplånade all opposition i sin generation.

Sedan blev det värre. Reinfeldt blev partiledare och började ändra partiets politik genom dekret (inte sällan i form av artiklar på DN Debatt). Här kommer de nya moderaterna.

I detta sammanhang vill jag särskilt påpeka att Reinfeldt under sin tid som partiledare uttryckligen meddelade att hans parti kastade sitt ideologiska bagage över bord och att han varnade för att ha... visioner. För mig, som är fostrad under Gösta Bohman, knyter sig något inom mig vid tanken.

Jag skall ge Reinfeldt att han kastade Göran Persson ur sadeln. Jag skall även ge honom att hans regering öppnade för privata apotek och sänkte skatten på arbete. Men sedan tog det stopp. Reinfeldt 2 var en totalt vilsen, trött och visionslös regering.

Inne i partiet fyllde nymoderater ut förtroendeposterna. Centralt placerade partitjänstemän rekryterades från andra sektorer och saknade ofta all form av politisk skolning. Sedan var saken biff. De gamla moderaterna var döda och begravda.

För övrigt ödelade Fredrik Reinfeldt under sina år som Moderatledare 30 år av borgerlig opinionsbildning.

Slutligen målade han in hela borgerligheten i ett hörn, genom att vägra inse att man inte samtidigt kan ha öppna gränser och en generell välfärdsstat. Man måste börja med att välja.

Exit Reinfeldt.

Jag kan inte hjälpa att jag fortfarande intresserar mig för Moderaterna och vad som sker i partiet. Men i ett vidare perspektiv är de döda. De tillför inget nytt eller intressant. De saknar principer. De har förlorat greppet om vad som är viktigt. De har förflackats och vulgariserats. De har förlorat sitt sinne för humor. De känner inte ens till att de inte känner till de idéer som borde leda dem mot en ljus morgondag. The Party is over.

Just nu är Moderaernas enda tillgång att de i allmänhetens ögon uppfattas som det ledande borgerliga partiet. Det är allt. Vilket är en vanskligt svag grund att bygga på.

Allt är Fredrik Reinfeldts fel

Kom inte och säg annat än att jag varnade er för Fredrik Reinfeldt. Gång på gång. Och det ser tyvärr ut som om jag i allt väsentligt fått rätt.

Redan som ordförande för Moderata Ungdomsförbundet i Stockholm visade Reinfeldt vilken maktmänniska han är. När det interna provvalet inte gick som han ville (hans dåvarande flickvän kom inte på första plats), då skrotade han till allmän besvikelse projektet med en ungdomslista i kommunalvalet.

Reinfeldt vann striden om ordförandeklubban i Moderata Ungdomsförbundet på riksplanet med röstsiffrorna 58-55. Han tvekade inte att slita sönder förbundet i en mörk maktstrid. Stora delar av en strålande begåvad generation ungmoderater gick efter det ut i den politiska kylan, många av dem till bra jobb i näringslivet där deras kompetens var mer uppskattad. Det är luckan efter dem som är så påtaglig i dagens Moderaterna.

När Reinfeldt blev partiledare var det åter genom en osnygg process. Hans företrädare, Bo Lundgren, var visserligen inget kommunikativt geni – men förtjänade bättre än att få kniven i ryggen.

Sedan började Reinfeldts omdaning av Moderaterna. Allt gammalt städades ut – inklusive idépolitiken, principerna och mycket av partiets samlade erfarenhet. Han uttryckte sig direkt hånfullt om idéarvet och varnade uttryckligen för att ha principer.

Att triangulera är en taktik för politisk kommunikation som enkelt kan beskrivas som att sno motståndarnas budskap och frågor – utan att för den sakens skull ta över deras åsikter. Ofta fanns det skäl att ifrågasätta om Reinfeldt inte hade missat det andra ledet.

Om man flyttar politikens högerflank mot mitten, då flyttar man även mittpunkten åt vänster. På relativt kort tid lyckades Reinfeldt ödelägga årtionden av frihetlig, borgerlig opinionsbildning. Den skada han åstadkom blir mycket svår att reparera.

(Frågan är om ens viljan att återupprätta partiet finns i de Nya Moderaterna – som i dag mest består av partifolk som skolats under ett decennium av pragmatiskt kappvändande och principlöshet. De vet ofta inte vad de rimligen kan förväntas tycka eller varför.)

De eventuella rester av ung, frihetlig borgerlighet som till äventyrs fanns kvar i Moderaterna fick nog i samband med FRA-striden 2008. Kvar blev de principlösa, kappvändarna och förtroendevalda som stannade för att klara amorteringarna.

Reinfeldt är en maktmänniska som inte bryr sig om principer. En politisk ledare som lämnar sårade medarbetare på slagfältet. En på många sätt obehaglig människa. Hans osnygga sorti på valnatten 2014 borde inte ha kommit som en överraskning för någon.

I dag flyger Reinfeldt över landet, håller anföranden (om att julgranen inte brunnit) för fantasiarvoden (samtidigt som han uppbär statsrådspension) och tar hem smörjobb i svågerkapitalismens själva epicentrum.

Efter sig lämnar han ett vilset Moderaterna, dränerat på så väl idéer och principer som kompetens och politisk fingertoppskänsla.

Må Gösta Bohmans vålnad hemsöka Fredrik Reinfeldt om nätterna.

- o -

Läs även Carolin Dahlman i Kristianstadsbladet: Vi har ingenting att skämmas över »

Om transparens

På Nyheter i Dag har jag en text om att Fredrik Reinfeldts nya arbetsgivare har gjort affärer (med utsläppsrätter) med den Alliansregering i vilken han var statsminister. Länk»

Om vi bortser från historien i övrigt – då stör det mig att en politiker som varit statens kanske främste befattningshavare, en av de få personerna med verklig makt, inte tänker på att ta fram en egen transparensrapport. Det är ju trots allt bäst att vara först. Och det behöver inte vara jättesvårt...

»Oj, jag skall få ett glassjobb på företaget X. Då vill jag att vi går igenom allt min regering haft att göra med X. Alla departement. Rubbet. Och så gör vi alla handlingar om detta offentliga.« Varsågoda att granska, typ. (I den högen förväntar vi oss att bland annat finna information om Merrill Lynchs värdering av Nuon.)

Speciellt när det handlar om att X är ett företag som Bank of America Merrill Lynch – som i vissas ögon är mörkrets lakejer. Ett bolag som är djupt insyltat i den amerikanska maktapparaten. (Och som för övrigt legat i långvarigt skyttegravskrig med Wikileaks.)

Nu kommer det att väckas en massa frågor. Och det är självförvållat.

Folket skall veta allt om makten. (Och makten skall lämna medborgarna i fred.)

Den svenska borgerligheten måste göra upp med arvet efter Reinfeldt

Vänstern är alltid sur och aggressiv. Dess företrädare vill tillrättavisa och ändra på andra människor. Hela det socialistiska projektet eldas med avundsjuka mot de människor som tar sig samman och skapar något i sina liv. Sin egen politiska oförmåga försöker vänstern skylla på andra.

Det tråkiga är att även borgerligheten tycks ha tappat sin mentala spänst.

Allianspartierna borde måla en framtid i ljusa färger som frihet, ansvar och respekt.

Men borgerligheten under Reinfeldt, den förlorade sin själ. Det ideologiska arvegodset skulle "vädras ut" för att citera förre statsministern. Han varnade för att ha visioner.

Istället fick vi en arbetslinje som – istället för att bli ett slag för arbetets värde, glädje och för de människor som jobbar och sliter – mest kändes småskuren, ogin och elak.

Och nu, efter valet, sitter borgarna där med en decemberuppgörelse som inte bara bakbinder dem i riksdagen – utan även hindrar till exempel Moderaternas nya ledare Anna Kinberg Batra från att ge några som helst konkreta svar på medias frågor.

Den svenska borgerligheten måste göra upp med arvet efter Reinfeldt. Den måste åter ställa sig på den enskilda människans sida mot staten. Den måste återinföra ordet "frihet" i samhällsdebatten. Den måste skapa en optimistisk och engagerande vision.

Politisk makt- och räkneövning

Det finns 349 ledamöter i riksdagen. För att få en majoritet krävs 175 mandat.

Sverigedemokraterna har 49 mandat. Ingen vill regera med dem.

Vänsterpartiet har 21 mandat. De får inte ingå i någon regering.

Sossarna har 113 mandat och Miljöpartiet har 25. Tillsammans har de 138 mandat.

Moderaterna har 84 mandat, Kådisarna har 16 mandat, Folkpartiet har 19 mandat och Centern har 22 mandat. Tillsammans har de 141 mandat.

Allianspartierna har således fler mandat än S och MP.

Så vad är det som säger att sossarna nödvändigtvis skall bilda regering?

Om nu SD fäller ministären Löfven, då bör de väl rimligen stödja Alliansen i regeringsfrågan?

Fredrik Reinfeldt kanske inte skulle ha haft så förbannat bråttom att lämna skutan.

Fredrik Reinfeldts svek öppnar för borgerligt vägval

Efter valet har jag stött på många avgående borgerliga regeringstjänstemän, bortröstade riksdagsledamöter och uppgivna partiaktiva som är bittra på Fredrik Reinfeldt, för att han bara drog så där.

Välkomna i klubben. Jag varnade er för honom. I Reinfeldts spår finns många kasserade, svikna och bortstötta människor. (I allt väsentligt mycket bra och duktiga människor.)

Reinfeldt hade kunnat stanna ett tag. Han hade kunnat ta fighten och lett i borgerligheten i att rösta nej till regeringen. Han hade kunnat sätta stopp för den absurda regering som tillträdde i dag.

Men Reinfeldt drog. För honom passar bara vinnare som självbild. Att tusentals borgerliga partiaktiva och miljoner borgerliga väljare nu känner sig svikna, det bryr han sig inte om.

Reinfeldt har säkert sitt på det torra. Nu får andra städa upp efter honom.

En ljuspunkt är att den svenska borgerligheten nu i lugn och ro kan återvända till sina rötter under en tid i opposition – utan en ledare som kväver dess själ.

Att vinna ett par val på att övertaktisera, triangulera, frontförkorta och vända kappan efter vinden, det kan i stort sett vilken idiot som helst göra.

Men vill man bygga stabil framgång – då måste man börja med idéer och principer, vinna debatten och sedan vinna väljarna.

Den där Reinfeldt...

Jag borde väl sova. Och jag borde hålla fast vid principen att inte skriva bloggposter på fyllan. Men vaffan...

Jag skall bli mer utförlig i morgon. Någon gång. En sak vill jag dock ventilera redan nu.

Jävlars så många bittra moderater jag har träffat i natt.

Nu vet tiotusen moderata valarbetare hur det känns att bli pissade på av Fredrik Reinfeldt. Välkomna i klubben.

Precis som den så oerhört begåvade MUF-generation han dödade i Lyckselse. Precis som Stegö, Bill, Schenström, Littorin & Co. Kyla och distans.

I Fredrik Reinfeldts värld är en enda sak viktig: Den jungfrufödde Fredrik Reinfeldt.

En narcissists lekstuga. Tills det blev jobbigt. Tills det blev dags för konsekvenser, ansvar och allvar. Tills puckarna blev för hårda och kom för nära. Då, exit. Bye-bye.

[Infoga valfritt kraftuttryck här.]

Well. Vad var det jag sa..? Jag varnade er ju faktiskt för honom.

Så där. Skulle (M) kunna återgå till ordningen nu?

För att rädda (S) tvingas Löfven tänka utanför lådan och över blockgränsen

Gårdagens duell mellan Reinfeldt (M) och Löfven (S) var inte mycket till duell. De är ju överens om det mesta. Som någon påpekade: Löfven har mer gemensamt med (M) än vad han har med (V) och (MP).

Som alla kunde se gjorde Löfven inte heller några större ansträngningar för att få de rödgröna att framstå som något trovärdigt regeringsalternativ. (Speciellt inte om de i någon mening blir beroende av (SD):s stöd.) Han håller på att släppa den bollen. Just nu tänks det utanför lådan.

Mittenpartierna kan vara hur mycket Allians de vill, men får de en chans att sitta i regering med (S) – då kommer de att ta den.

Och så var det det där med moderaterna. Jag har sagt det tidigare: Reinfeldt och Löfven kan göra affärer ihop.

Nästa måndag är valrörelsen över. Då gäller inget av allt som hitintills sagts. Då är vad som helst möjligt, för den som är beredd att peka med hela handen.

Sossarna må vara det största partiet, men de ligger på historiskt sett urusla opinionssiffror. Kommer de inte upp på banan nu, då är de knäckta för gott. I den situationen kommer Stefan Löfven att finna det tryggare att samarbeta med ett eller flera borgerliga partier än med vänstern och miljöpartiet.

Allt är Fredrik Reinfeldts fel!

Det är mycket nu.

Med (FI) har en fullständigt verklighetsfrånvänd tokfeminism tagit plats i politiken. (V) tycks närmast sätta en ära i att obstinat vägra förstå ens de mest grundläggande ekonomiska samband. (MP) har stabilt förankrat sig som ett vänsterparti och driver en knapphetspolitik som absolut inte gynnar miljön.

Logiskt tänkande, kritisk analys, fakta, historiska erfarenheter och konstruktiv debatt är sådant som tycks ha blivit omodernt i dagens svenska samhällsdebatt.

Medias rapportering är snuttifierad, enögd och emellanåt direkt fördummande. Debattklimatet är ogint och småskuret. Kulturen är ängsligt inställsam. Demokrati och rättsstat hamnar ofta i mediedrevens och lynchjustisens skugga. Till och med den akademiska friheten får stå åt sidan när tonläget skruvas upp.

Hela jävla Sverige håller på att bli som ett gigantiskt SVT Debatt.

Vilket inte är så konstigt när svensk politik har tappat känslan för riktning, principer och rättigheter.

För det är klart att folk blir förvirrade om det inte finns några bärande idéer eller visioner i politiken.

- Vill du vara snäll och tala om för mig vilken väg jag ska ta härifrån?  

- Det beror på vart du vill komma, svarade katten. 

- Det spelar inte så stor roll, sa Alice. 

- Då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar, sa katten.

Vi har nu nått en punkt där den svenska borgerligheten är så "ideologiskt rensad" att det inte längre finns några viktiga rågångar kvar mellan den och socialdemokraterna. Man har lyckats skapa ett politiskt tomrum, i vilket i stort sett vilket vagt tankegods som helst kan frodas.

Någon måste ge svenska folket något att tro på (eller i vart fall förhålla sig till) igen. Illa kvickt. Innan flumvänstern eller möjligen nationalisterna tar över. Någon måste förklara vad som är viktigt och varför. Någon måste presentera en vision av vad vi vill med det här landet.

Moderaterna och Reinfeldt-defekten

Det går ju inte så överdrivet bra för Moderaterna nu för tiden.

Bristen på visioner och idéer att slåss för är uppenbar. Triangulering (eller det partiet tror är triangulering) och frontförkortning har gjort de nya moderaterna otydliga. Att ducka istället för att köra frågor ända in i kaklet i riksdagen skapar en bild av undfallenhet, snarare än regeringsduglighet. Pragmatisk maktpolitik kommer man bara så långt med, tills man inser att man inte vet vart man är på väg. Nyhetens behag har flytt och väljarna känner sig uttråkade.

Projektet de Nya Moderaterna fungerade ett tag. Men när taktiken upphöjdes till överordnad strategi, då förlorade partiet riktning och fart.

Moderaternas enda tillgång just nu är att (S) är sämre och tråkigare. Men för väljarna bjuder ett regeringsskifte i vart fall lite omväxling.

Politik är som att cykla. Man måste minst hålla styrfart. Och för att göra det måste man ha en vision att peka på, idéer att slåss för och principer att försvara.

Detta är en situation som Moderaternas nuvarande ledarskap själva har försatt sig i. Det finns ingen plan för vad de skall göra nu. Det finns ingen naturlig väg för utveckling och förnyelse. Det finns ingen uppenbar återväxt på ledarnivå. Påsen är tom.

Fredrik Reinfeldt dödade Moderaterna.

Rundgång på Harpsund

Det där med Harpsundsekan är ju en kul tradition.

Jag kan dock meddela att det blir en smula obegripligt i internationella media, som aldrig hinner ge bakgrunden.

I morse hade BBC en videosnutt när Reinfeldt rodde runt med Merkel, Cameron och Rutte – till kommentaren om ett minitoppmöte "going round in circles".

Sverige är exotiskt.

"S och M kontrollbehov saknar proportioner"

Jag har en blänkare om övervakning i dagens Expressen.

Läs den här »

De nya moderatjävlarna!

Även om jag själv sedan många år tillbaka lämnat Moderata Samlingspartiet – så lider jag ändå när jag ser de nya moderaterna ödelägga partiet.

Nu är alltså till och med (MP) större än (M). 16 procent. Det är Yngve Holmberg-varning på det här.

Det är så det går när man kastar ideologin över bord. Det är så det blir när man sätter makten före principerna. Detta är vad som händer när idétraditioner ersätts av fokusgrupper.

Det hela har gått så långt att moderaterna nog bör fråga sig om de ens har speciellt många riktiga kärnväljare kvar. Om det inte finns värderingar och visioner som binder samman ett parti – då är man på sin höjd dagens glassmak, som snabbt kommer att ersättas av något annat i morgon.

Men att ödelägga ett parti kan vilken jävla idiot som helst göra. Det finns något som är värre.

Genom moderaternas glidande mot mitten har hela det politiska landskapet förändrats. När flanken flyttas från höger mot mitten – då flyttas även skalans mitt mot vänster.

Det innebär att Fredrik Reinfeldt & Co har ödelagt 20-30 år av idogt och ofta framgångsrikt arbete med frihetlig opinionsbildning. De miljarder som har satsats på borgerlig idédebatt, till exempel i Timbro, har med berått mod kastats i sjön.

Och nu håller hela den postmoderata sufflén på att sjunka samman.

Told you so...

De jättenya postsocialmoderaterna

"Jag tycker i grunden att det är väldigt bra för svenska folket om vi [politiker] tycker likadant."

Fredrik Reinfeldt i Dokument inifråns Politiker utan mål.

(Via: Motpol)

Står FRA över lagen?

Då har det alltså hänt, igen. Den svenska övervakningsmyndigheten FRA bryter mot lagen.

Metro skriver...

"Försvarets Radioanstalt, FRA, har än en gång prickats av kontrollorganet Siun, Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten. Den här gången eftersom de interna bestämmelserna om hur personuppgifter i vilande signalspaning får hanteras inte uppfyller lagkraven." 

"Sedan Siuns uppdrag inleddes under 2009 har FRA prickats inte mindre än tio gånger för brister i sin verksamhet. Det har handlat om otillåtna sökbegrepp, personuppgiftshantering som inte följer lagen och för dålig gallring av databaser med känslig information om individer."

Detta börjar bli löjligt. FRA bryter mot lagen gång på gång, utan någon som helst påföljd. Detta kan inte tolkas på annat sätt än att FRA anser sig stå över lagen – och att det sker med politikernas och rättsväsendets goda minne.

När myndigheter sätter sig över lagen, då har vi ett demokratiskt problem. (Inte minst om det rör sig om verksamhet med anknytning till underrättelseverksamhet, ordningsmakt och statens våldsmonopol.)

Statsminister Reinfeldt (m) har på senare tid kommenterat nya avslöjanden med att han utgår från att FRA följer lagen. Men det gör de ju inte. Och det är ingen nyhet.

FRA:s lättsinniga inställning till lagstiftningen är naturligtvis speciellt oroväckande nu när vi fått veta att denna svenska myndighet i princip är en filial till den amerikanska underrättelseorganisationen NSA och dess brittiska motsvarighet GCHQ.

Whistleblowern Edward Snowdens avslöjanden lyfter fler frågor som inte får något svar.

• Vilken är den lagliga basen för att FRA tillsammans med främmande makt ägnar sig åt IT-attacker?
• Vilket lagrum reglerar FRA:s tillgång till "spionernas Google", Xkeyscore – som med största säkerhet även innehåller information om svenskar och svenska förhållanden?
• Vem har givit FRA mandat att ägna sig åt sådan verksamhet?

Detta stinker rättsröta.

Metro: FRA bryter mot lagen igen »

Våra politiska ledare och folkets fri- & rättigheter

Vad gör man när politikerna svävar på målet och duckar frågor om de mänskliga fri- och rättigheterna? Vad gör man när den politiska klassen sätter andra intressen före viktiga demokratiska principer?

Det är precis vad som händer – just nu – i USA, Storbritannien och i Sverige. Frågan där våra politiska ledare sviktar är massövervakningen. Hur går dammsugning av världens data- och telekommunikationer utan brottsmisstanke ihop med rätten till privatliv?

Har betong- och batongpartierna över huvud taget någon förståelse eller respekt för denna grundläggande rättighet – eller skulle de helst vilja droppa den?

Detta är en situation där folket (som enligt opinionsmätningar tydligt ogillar massövervakningen) måste stå upp och försvara sina rättigheter. En situation där folket måste visa den moraliska resning dess politiska ledare uppenbarligen saknar.

Denna diskussion rör också whistleblowern Edward Snowden och hans öde. Han har avslöjat en Storebrorsstat av en omfattning som få kunde föreställa sig, inte bara i sitt eget land utan på en global nivå. Tack vare Snowden har vi till exempel fått ny information om svenska FRA, om dess nära band till amerikanska NSA, om dess direkt ljusskygga verksamhet och om de frågetecken som omgärdar FRA-lagens tillblivelse.

Snowden sitter fast i Ryssland – av alla jävla länder. Han sitter fast där på grund av att hans eget land har dragit in hans pass. Och för att ett antal västerländska demokratier har avvisat förhandspropåer om asyl eller uppehållstillstånd. När Europaparlamentet försökte påpeka det osnygga i situationen – då röstades detta uttalande ner av betong- och batongpartierna.

Gammelpartierna lyssnar inte ens om man påminner om de principer som slogs fast vid Nürnbergrättegångarna, efter andra världskriget: Individer har universella förpliktelser som övertrumfar nationella krav på lydnad.

Säg detta till Reinfeldt, Löfven eller major Björklund – och de kommer bra att fnysa.

Jag vet inte hur man kan uttrycka saken tydligare. Våra politiska ledare ignorerar och rent av motarbetar våra fri- och rättigheter. De tömmer därmed själva demokratin på mening och innehåll. På riktigt.