När EU:s ministerråd sammanträder, då sker det i väldigt slutna rum. Mycket av makten ligger i tjänstemännens händer. Men även ministrarna kan hitta på dumheter utan att ställas till svars för det.
Till exempel använde f.d. justitieminister Thomas Bodström (s) ministerrådet som plattform för att tvinga på svenska folket teledatalagringen. Det hade han förmodligen inte lyckats med om han hade försökt i riksdagen. Ett annat exempel är när Göran Persson struntade i vad svenska riksdagen tyckte och ändå drev på för att EU skall ha en president. (Han hoppades väl på jobbet för egen del.)
Och just nu har vi en situation där infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) sätter sig på tvären vad gäller EU:s telekompaket. Europaparlamentet har - tre gånger i rad - uttalat att om ett land beslutar att fildelare skall kunna stängas av från internet, då får det inte ske med mindre än en föregående domstolsprövning. Detta vägrar den svenska regeringen att gå med på.
Frågan är om riksdagen skulle dela regeringens uppfattning i denna fråga, om den fick chans att ta ställning? För det har den inte fått göra. Den enda indikation vi har är att det finns ledamöter i Europaparlamentet - från samtliga svenska riksdagspartier - som stöder kravet på domstolsprövning.
Frågan är alltså hur mycket demokrati ministerrådet tillför beslutsprocessen i EU.
Ministerrådet ger tveklöst medlemsstaternas regeringar en hel del insynsskyddad makt. Men de nationella parlamenten och medborgarna tycks inte ha allt för mycket inflytande.
2009-08-18
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan inte riksdagsledamöterna ta någon form av initiativ till att i alla fall sätta lite press på regeringen -- åtminstone genom att ställa jobbiga interpellationer eller skriva uppnosiga debattartiklar? Det finns ju trots allt några borgerliga riksdagsledamöter som knappast kan tycka att det hela är så helfestligt (men de kanske är för fega för att ställa till oväsen nu?), och så finns det ett helt miljöparti som bara borde ha allt att vinna på att pressa regeringen på den här punkten.
SvaraRaderaSom jag skrivit annorstädes: "Som jag ser det är domen från tyska konstitutionsdomstolen det viktigaste som hänt i diskussionen om Lissabon på länge. Den ger alla kritiker rätt, men föreslår oväntat att lösningen inte är ett nytt fördrag, utan en ny lag för hur den tyska riksdagen ska jobba.".
SvaraRaderaDr M har inte bara rätt. Han har helt rätt. Och Pagrotsky har i fallet ACTA lite mer att leva upp till än att vara bra på att läsa och spara SMS.
Europaparlamentets majoritet godkände datalagringsdirektivet. Att ge all makt till Europaparlamentet är ingen garanti mot något.
SvaraRaderaDatalagringsdirektivet: Om jag minns rätt, så fick EP en hel del garantier, som sedan slängdes över bord när allt väl var klubbat.
SvaraRaderaSlutna rum ja, bilderbe...
SvaraRaderaHax skriver:
SvaraRaderaFrågan är om riksdagen skulle dela regeringens uppfattning i denna fråga, om den fick chans att ta ställning?
@Hax
Ja vad tro du skulle hända? Hört talas om FRA omröstningen + partipiskan.
Donny
@Erik Josefsson.
SvaraRaderaFörklara mer och ge mig en enkel förståelig länk. Vad ska lagen innehålla?
SOL
@ anonym 13:09
SvaraRaderaDatalagringsdirektivet: Påminner väl om FRA-lagen. Kritikerna fick massa garantier som sedan slängdes över bord när allt var klubbat.
Min poäng är att även folkvalda parlament kan fatta tråkiga lagar. Att ge all makt till Europaparlamentet är ingen garanti mot något.
Moderaterna får inte längre ställa frågor och interpellationer till regereingen. Det tar för mycket tid för statsråden
SvaraRaderaLika slutet som Swedbanks plan 12?
SvaraRadera"... Hösten 2004 gick Carl Eric Stålberg de få stegen från sitt hörnrum tvärsöver korridoren till Jan Lidéns hörnrum för att smida expansionsplaner. Med dörren stängd var de osynliga.
De andra rummen på plan 12 har glasfönster från golv till tak mot korridoren och alla som går förbi kan titta in, såvida inte de tunna vita gardinerna är fördragna. Men hörnrummen har inga glasrutor."
Citat: Affärsvärldens Birgitta Forsberg med den läsvärda storyn som skakar Swedbank. Fler journalister av det virket behövs.
Interpellationer och skriftliga frågor i alla ära men...
SvaraRaderaDet räcker faktiskt med att 35 ledamöter av Sveriges riksdag begär att riksdagen prövar om den har förtroende för Åsa Torstensson. Då skulle det bli lite annat fokus.
Finns det fyra centerpartister som vågar fälla Torstensson. De andra skulle nog inte våga.
Borgfred eller ej, man kan inte låta vad som helst passera och Torstensson måste ta en rejäl debatt i frågan.
Ministerrådet tillför inte någon demokrati. Rådet är en rest från den tid då EU var ett mellanstatligt samarbete och alla skulle vara överens för att det skulle bli nåt. Då gick det an att ha en minister som representant. Man visste ju att ministern stod bakom alla beslut som fattades.