Direkt från JURI:s hearing i EP med justitieminister Ask:
Ministerrådet är oenigt om förslaget att förlänga upphovsrätten för inspelad musik till 70 år. Det svenska ordförandeskapet lägger därför förslaget på hyllan och prioriterar annat.
Nu är frågan hur länge denna fråga kommer att läggas åt sidan. Men för tillfället tycks parlamentets beslut om en förlängning alltså ha kört fast.
Nu blev jag chockad på ett positivt sätt. Ska det alltså visa sig att ministerrådet inte enbart håller på med dumheter inom det här området.
SvaraRaderaHar Ask måhända lagt märke till att det kan föreligga en konflikt mellan den i princip retroaktiva förlängningen av skyddet för inspelningar gjorda före ändringens ikraftträdandedatum, och förbudet i 2 kap. 20 § första stycket RF mot att stifta lag i syfte att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag?
SvaraRaderaJust denna konflikt föreligger visserligen bara i Sverige, men eftersom detta skydd för näringsfriheten infördes i regeringsformen i samband med EU-inträdet 1995 kan man misstänka att andra medlemsländer ser liknande problem. Det är ju inte så att de befintliga rättighetsinnehavare som skulle gynnas ekonomiskt av förlängningen har förhållit sig helt passiva och neutrala till förslaget medan nystartade skivbolag har lobbat för att nästa år kunna göra investeringar med sikte på 2060-talets skivmarknad...
Egentligen hade det väl varit bättre då om de kört på och sett till att förslaget röstats ner.
SvaraRaderaDen separata upphovsrätten för inspelningar borde avskaffas. Tonsättare och artister borde i stället kunna licensiera rätten att ge ut inspelningar till skivbolagen.
Tonsättare och artister licensierar redan idag rätten att spela in och sprida deras verk respektive framföranden till skivbolagen, så det blir inte "i stället" för ljudupptagningsrätten, utan "bara".
SvaraRaderaJag är själv inte någon stor anhängare av de närstående rättigheterna, till vilka ljud- och bildupptagningsrätten hör, men hade väl främst tänkt mig en kortare skyddstid, inte ett totalt avskaffande. Till de närstående rättigheterna hör dock även just artisternas rätt till framföranden, och jag vill minnas att de ingick i samma paket av rättigheter vilkas skydd skulle förlängas från 50 till 70 år, eller tar jag miste nu?
Hur som helst, om man sänker skyddstiden för ljud- och bildupptagningar från 50 till, säg, 5 år, så borde ensamrätten till framföranden behandlas likadant. I praktiken avser dessa två rättigheter samma sak när vi talar om musik; de har bara olika ursprungsinnehavare (skivbolaget respektive artisten). Båda räknas från när framförandet/inspelningen gjordes, till skillnad från den egentliga upphovsrätten som räknas från upphovsmannens dödsår (vilket gör den skyddstiden till en separat fråga).
Det skulle också bli ganska konstigt om artisten kunde ge "ensamrätt" till EMI att spela in och ge ut hans konsert på skiva, men varken artisten eller EMI sedan kunde hindra andra från att att kopiera skivan och sprida den. En sådan "ensamrätt" vore ju i praktiken ingenting värd.
du menar att ministerrådet inte är helt korkade i alla fall. Eller är de negativt inställda till att det bara blev 70 år
SvaraRadera