Hur du ligger med en politisk bloggare (Med avsikt att vara skämtsam, också postad hos Johanna.)
Bloggare kan tyckas vara en dåligt sammanhållen grupp. (Jag menar då inte att deras kroppar rent fysiskt skulle trilla sönder efter veckor vid tangentbordet dock.) Som första krav måste man åtminstone läsa på och hålla med om deras politiska ståndpunkt. En bloggare behöver aldrig, till skillnad från t.ex. politiker eller företagare, ta hänsyn till att någon väljer dem, eller på andra sätt anpassa sig till verkligheten. Generellt är det heller inte fel att referera rättstatens hypotetiska kollaps lika ofta som man borstar tänderna och vara lite konspirationsteoretisk.
Vällästa bloggar blandar oftast sina poster om rättstatens kollaps och andra allvarliga med mer humoristiska inlägg, och att läsa en hel sida av bloggen men även att umgås med bloggaren underlättas av en lätt personlighetsklyvning. Tänk på Dr Jekyll (och Mr Hyde) som säkert bloggat om det varit tekniskt möjligt.
Aktiviteter kan vara det mesta utom det bloggaren gör dagligen ändå, det vill säga tittar på en skärm och försöker formulera något roligt om en finanskris, armbandsklocka eller bilkö, eller försöka bli fysikt upphetsad av ökande antal läsare. För att bli ihågkommen (och också minska risken att bli omskriven) kan man gärna prova på något mer ansträngande och fysiskt tyngre som dart eller kuddkrig.
Det kan verka frestande, åtminstone för kortare känslomässiga kontakter, agera under pseudonym. Det hindrar allt för påtaglig dejà vu i personens framtida bloggposter. Ett förhållande kan ju, liksom rättsstaten, plötsligt kollapsa. Bloggare påminner dock om datanörden, med vissa specifika intressen åt text- och informationshantering, att kolla många källor och analysera samband. Eventuella lögner måste tåla research och kan därigenom bli misstänkt vaga. Håll istället på din integritet (påtala också gärna att du gör det) och säg inget som inte hela världen kan få veta imorgon.
Var på din vakt mot bloggarens RSS-läsare, antingen det är på datorn eller mobilen, som är din främsta konkurrent om uppmärksamhet. När den varnar om nya inlägg kan bloggaren, liksom Skalman med sin mat- och sovklocka, omedelbart bli helt okontaktbar tills och om ett nytt, syrligt blogginlägg författats. Lika enkelt som att klara att få av vissa kläder med ena handen, bör man alltså kunna lirka bort ett mobilbatteri med den andra, för att vara ostörd en liten stund. Grundinställningen får dock inte öppet ifrågasättas: Ingenting, inte stater med mordagenda, syskon, kräksjuka, fötterna i en balja betong, eller än mindre en partner får hindra Bloggandet och det fria ordets manifestation! Allt feltajmat bloggstörande, sex som jordgubbsglass, innebär rättstatens fullkomliga och oåterkalleliga kollaps. Leta istället upp dagar med politisk idétorka, och skapa gemensamma minnen som aldrig en text i ett RSS-flöde kan ge rättvisa!
Nu börjar du lägga upp lite väl flummiga inlägg.......
SvaraRaderaTack för ett gott skratt 8-D
SvaraRaderaHur du ligger med en politisk bloggare
SvaraRadera(Med avsikt att vara skämtsam, också postad hos Johanna.)
Bloggare kan tyckas vara en dåligt sammanhållen grupp. (Jag menar då inte att deras kroppar rent fysiskt skulle trilla sönder efter veckor vid tangentbordet dock.) Som första krav måste man åtminstone läsa på och hålla med om deras politiska ståndpunkt. En bloggare behöver aldrig, till skillnad från t.ex. politiker eller företagare, ta hänsyn till att någon väljer dem, eller på andra sätt anpassa sig till verkligheten. Generellt är det heller inte fel att referera rättstatens hypotetiska kollaps lika ofta som man borstar tänderna och vara lite konspirationsteoretisk.
Vällästa bloggar blandar oftast sina poster om rättstatens kollaps och andra allvarliga med mer humoristiska inlägg, och att läsa en hel sida av bloggen men även att umgås med bloggaren underlättas av en lätt personlighetsklyvning. Tänk på Dr Jekyll (och Mr Hyde) som säkert bloggat om det varit tekniskt möjligt.
Aktiviteter kan vara det mesta utom det bloggaren gör dagligen ändå, det vill säga tittar på en skärm och försöker formulera något roligt om en finanskris, armbandsklocka eller bilkö, eller försöka bli fysikt upphetsad av ökande antal läsare. För att bli ihågkommen (och också minska risken att bli omskriven) kan man gärna prova på något mer ansträngande och fysiskt tyngre som dart eller kuddkrig.
Det kan verka frestande, åtminstone för kortare känslomässiga kontakter, agera under pseudonym. Det hindrar allt för påtaglig dejà vu i personens framtida bloggposter. Ett förhållande kan ju, liksom rättsstaten, plötsligt kollapsa. Bloggare påminner dock om datanörden, med vissa specifika intressen åt text- och informationshantering, att kolla många källor och analysera samband. Eventuella lögner måste tåla research och kan därigenom bli misstänkt vaga. Håll istället på din integritet (påtala också gärna att du gör det) och säg inget som inte hela världen kan få veta imorgon.
Var på din vakt mot bloggarens RSS-läsare, antingen det är på datorn eller mobilen, som är din främsta konkurrent om uppmärksamhet. När den varnar om nya inlägg kan bloggaren, liksom Skalman med sin mat- och sovklocka, omedelbart bli helt okontaktbar tills och om ett nytt, syrligt blogginlägg författats. Lika enkelt som att klara att få av vissa kläder med ena handen, bör man alltså kunna lirka bort ett mobilbatteri med den andra, för att vara ostörd en liten stund. Grundinställningen får dock inte öppet ifrågasättas: Ingenting, inte stater med mordagenda, syskon, kräksjuka, fötterna i en balja betong, eller än mindre en partner får hindra Bloggandet och det fria ordets manifestation! Allt feltajmat bloggstörande, sex som jordgubbsglass, innebär rättstatens fullkomliga och oåterkalleliga kollaps. Leta istället upp dagar med politisk idétorka, och skapa gemensamma minnen som aldrig en text i ett RSS-flöde kan ge rättvisa!
Tacka mig vid tillfälle.
Kolla gärna in på www.sexochsamlevnad.com =)
SvaraRadera