Under de 30 år som jag har sysslat med politik och samhällsdebatt i olika former, så har jag sett allt för många interna konflikter. En del har varit riktigt gruvliga. De flesta har varit onödiga. Nästan alla har varit tragiska.
Tio år på nätet har också gett en del insikter – både vad gäller människors förmåga att kommunicera med varandra som bristen på sådan förmåga.
Någonstans under resans gång (jag tror att det var från den där dansken som en gång drev SAS "charmskola" på Janne Carlzons tid som flygbolagsdirektör) plockade jag upp en handfull tips om kommunikation människor emellan som jag tycker är speciellt värdefulla. De fungerar säkert inte för alla och säkert inte i alla situationer. Men de har funkat bra för mig, och jag tycker att de är värda att dela med sig av.
Det handlar om den svåra konsten att framföra kritik.
Omedelbart
Kritik bör framföras så snart som möjligt. Får den ligga och gro, då börjar folk bara övertolka och irritera sig. Vilket gör upplevelsen av grundproblemet mycket värre än den skulle behöva vara.
Relevant
Kritik bör vara saklig och får gärna även omfatta en beskrivning av konsekvenserna av ett fortsatt problematiskt handlande. Den bör dessutom bygga på egna personliga upplevelser, inte hörsägen, rykten och skvaller. (Kritik baserad på information i andra och tredje led landar oftast i att man fastnar i en meningslös debatt om vad som verkligen, egentligen sagts och skett – istället för att fokusera på den mer relevanta sakfrågan.)
Sak, inte person
Om man kritiserar något i sak, då finns en sportslig chans att man kan ändra på saker och ting till det bättre. Att kritisera personer är svårare, kanske rent av meningslöst. Även om man tycker att den man har att göra med är en komplett idiot. Många kan, efter saklig input, kanske tänka sig att ändra på sina handlingar – men nästan ingen vill, förmår eller tänker ändra på hur de är som människor.
Enskilt, inte offentligt
Kritik bör dessutom framföras i enrum, öga mot öga. Då finns det en rimlig chans att få till en förändring i sak. Då kan man i vart fall hoppas på en saklig och konstruktiv dialog. Att framföra kritik offentligt, inför publik, är däremot i de flesta fall dömt att misslyckas. Då hamnar motparten omedelbart i försvarsställning och upplever att han eller hon måste rädda sitt ansikte inför alla andra. Då får man ställningskrig, högt tonläge och personangrepp. Från båda sidor. (Detta råd ges under förutsättning att man verkligen vill finna en konstruktiv lösning och inte offentligt förnedra och skada sin motpart – som i politik – vill säga...)
Det kan vara jättesvårt att hålla huvudet kallt och tänka på tipsen ovan. Jag kan inte påstå att jag själv alltid lyckas. Men jag märker ändå att det går att komma längre, i sak, om man gör det.
På internet är det ännu besvärligare. Där sker mycket kommunikation med nödvändighet öppet inför en jättepublik på bloggar, i forum, på Twitter och i sociala media. Speciellt det fjärde rådet – att kritik skall framföras personligt, inte offentligt – kommer då i kläm. Vilket ofta leder till onödigt hårda konflikter, onödiga låsningar, onödigt upprörda känslor, onödiga tillmälen och en massa annat som nu för tiden kommit att kallas för "näthat". Kanske skulle lite nedskruvad prestige och en nypa självdistans vara på sin plats. Men framförallt tror jag att det är viktigt att folk är medvetna om och förstår problemet.
Hur gör man då i situationer där partiledning/styrelse helt verkar sakna omdöme, t.ex. genom att låta en av kandidaterna vid ett val hantera och ha insyn i valet medan det pågår?
SvaraRaderaNo offense, men ditt och andras inlägg känns lite väl mycket som "alla tjänar på att debatten lägger sig".
Birgitta Ohlsson?????
SvaraRaderaWinston Smith: Jag tolkade det mer som "alla tjänar på att debatten förs utan skrik, grova anklagelser och påhopp".
SvaraRaderaKonstruktiv politik förs bäst med ett utalat mål om att söka kompromisser med den andra sidan. Hela idéen om vågmästarstrategin bygger på just detta.
SvaraRaderaProblemet om det gäller politiker som upplevs sakna omdöme eller ha en dolk agenda (vilket vissa påstår gäller för PPs partiledare, Carl Bildt och en massa andra poltiker) är att om man inte lämnar reträttvägar så kan man inte nå fram till kompromisser.
Den pr-förlust som följer om den kritiserade tvingas göra total reträtt inte för öppen publik blir för stor. Den enda utvägen för den kritiserade blir att undvika kompromiss så långt det går och driva konflikten vidare.
Jag tycker blogg inlägget är mycket bra. I sig saklig kritik som kommer vid fel tillfälle riskerar driva fram värre och värre konflikter. Förstår sig folk på problemet och debatterar på sådant vis att den andra parten kan känna att de uppnår en kompromiss när de byter ståndpunkt så slipper man dåliga låsningar.
Dåliga exempel är ospecificerade anklagelser "partiledningen borde lyssna mer på medlemmarna" och "valet som PP gjorde är korrupt eftersom Rick kunde titta på resultatet". Vilken reträtt väg finns kvar efter en sådan anklagelse?
Bättre alternativ är att efterlysa att ledningen skriver mer utförliga beslut underlag i eller i anslutning till protokollen och att de tydligare redogör vad de gör för att få input från medlemmarna. Gällande primärvalet så är mer konstuktiva frågor att be involverade att göra publik analys av det som skett. Det behövs inte speciellt mycket neutrala frågor för att se om någon aktivt undviker ämnet eller om de ärligt inte tänkt på problemet.
Bra inlägg i debatten Henrik.
SvaraRaderaJag som endast är en vanlig röstare och inte vet vad som pågår bakom kulisserna kunde inte utröna något alls av vad sakfrågorna gällde när jag läste om den s.k. inre konflikten.
Det enda jag direkt kunde se var att det verkade som något som kvällsblaskorna skulle älska, men som inte skulle tillföra partiet något.
Har man några problem bör de vara välformulerade och man bör i första hand ta det med de personer det gäller. Om inte det skulle fungera, men man fortfarande tror att man har rätt kan man sedan lägga något blogginlägg i frågande form där man tar input från andra om vad de tycker i frågan och om det är något som skall drivas vidare.
Det finns inte mycket att tjäna på ett allmänt missnöjesbrev riktat mot några onämnda personer utan vettig substans, mer än att det ser ut som det sitter sandlådebarn och bråkar i partiet.
Riktigt riktigt bra tänkt och skrivet om den öppna Interaktiva Dialogen = Kommunikation- tycker Josef B.
SvaraRaderaKort sammanfattning från läktaren: Piratpartiet och dess sympatisörer har en jäkla massa fiender.
SvaraRaderaPrioritera att nita fienden istället för att slåss inbördes.
Och de interna strider ni verkligen behöver utkämpa - se till att de inte skadar PP:s chanser i valet. (HAX råd är bra för att hålla nere blodsspillan i diskussionerna)
För genom att bilda parti har ni avsagt er en massa frihet ni hade såsom allmänna diskuterare på nätet.
Jag undrar om inte den politiska världen attraherar människor av ett visst lynne... det säger mig mina c:a 25 års betraktelser från både insidan och utsidan (tråkigt nog kom min politiska debut långt före den sexuella...).
SvaraRaderaDet är dessutom en miljö där vassa armbågar premieras. En politiker som verkar utan att synas är inte valbar. Det kan locka personer att obetänksamt använda hårdare ord än nödvändigt för att få utrymme i bruset. Av någon anledning kan armbågarna vara vassast när de är riktade inåt i ett parti eftersom man utåt ju alltid skall ha en prydsam ödmjukhet (gäller dock ej Tomas Östros).
Personligen anser jag att det är en kalkylerad risk att (pp) spricker eller bildar falanger före eller efter valet eftersom vi medlemmar har så olika ideologisk hemvist i de övriga allmänpolitiska frågorna. Men det är ett pris som är värt att betala då själva kärnfrågan för partiet överskuggar allt, anser jag.
Jag har ingen aning om vad som pågår inom piratpartiet även om jag förstår av kommentarerna att något sker där.
SvaraRaderaJag skulle dock vilka lägga till ett par punkter, egentligen flera eftersom det här är mitt yrke och jag kan tala länge om det. Men två viktiga:
1. Lyssna. Alla människor tenderar att utgå från att man själv inte lyckas göra sig förstådd men att man förstår alla andra. Det är i min erfarenhet aldrig sant. Om man inte verkligen sätter sig in i vad den andra vill på djupet är risken stor att man utkämpar en pseudokonflikt för att man helt enkelt inte tagit reda på vad som är problemet. Och om du inte lyssnar varför ska någon lyssna på dig?
2. Vänta inte för länge med att ta in extern hjälp. Det är oerhört mycket lättare att lösa en konflikt tillsammans med en neutral tredje part än ensam. Om det är tillräckligt spänt är det en förutsättning för att det alls ska gå.
Lycka till!
Johan:
SvaraRaderaJapp. Jag skulle dessutom vilja lägga till en punkt jag glömde: Att avsluta med att komma överens om hur man skall kunna gå vidare och komma till rätta med problemen.
Vad gäller Piratpartiet, så är det en ung organisation där arbetsformer och rutiner inte har hunnit sätta sig ännu. Det kommer säkert.
Själv försöker jag hålla mig borta från de interna organisatoriska sakdiskussionerna i (pp) eftersom jag bara tycker att de är tröttsamma. Been there. Done that. Och de är egentligen inte mitt problem. Jag skall fokusera på att se till att vår pirat-MEP har ett kontor som funkar.
Jag nöjer mig med att konstatera att jag tror att verksamheten vinner på en lugn, saklig och konstruktiv debatt - och att det bästa man kan göra är att lägga sin energi på att brottas med yttre motståndare.
Alla människor tror alltid att man talar om just dem. ;)
SvaraRaderahttp://ordinationer.wordpress.com/2010/02/02/mattias-barnemalm-om-piratpartiets-smutsiga-insida/
SvaraRaderaLäsvärt.
Den här primärvalsdiskussionen är fullständigt obegriplig för mig. Alla de som har fått gott om röster tycks återfinnas på en eller annan lista. Sen är det väljarna som bestämmer vem som kommer in. Det finns gott om möjligheter att påverka genom att samla kryss.
SvaraRaderaDäremot så är väl detta intressant att komma ihåg när någon försöker föreslå att vi ska ha ett datoriserat röstningssystem i Sverige. Det ska vi inte, av bl.a. sådana här skäl.
Det bästa jag lyckas komma på är att slå tillräckligt hårt i huvudet på personen i fråga med en gummi kykling.
SvaraRaderaMen jag antar att det inte är helt korrekt. Annars är väl det bästa sättet att sitta på högsta steget och sparka alla besvärliga jävlar. :p
//ST
Efter att ha backat i berättelsen så är min bild på problemet annorlunda än att folk enbart har vassa armbågar och ett visst lynne som jag försökte insunera...
SvaraRaderaDet riktigt stora problemet består i att alla snart grälar om grälet, men glömmer bort vad som utlöste det - utan att ha kommit till någon annan utväg än att ena parten blir indignerad och ger upp.
Jag förvånas inte över att så skett även i denna historia. Det positiva är att parternas diskussion finns lättillgänglig på Internet, och man kan ur denna dra en del lärdom och för all del inspiration. Kan man hitta en sådan minutoperativ diskussions- och idéresurs hos andra partier?
Nej, jag tror inte det. Vi hänvisas till memoarer skrivna av avdankade före-dettingar. Det gör att Piratpartiet känns som ett osedvanligt aktuellt och demokratiskt parti som kommer att förändra debattklimatet även hos de andra etablerade partierna.
Ett parti utan intern kritik är ett parti som helst vill regera med minimal opposition...
*fan* "insinuera" ska det va'...
SvaraRadera"... Om man inte verkligen sätter sig in i vad den andra vill på djupet är risken stor att man utkämpar en pseudokonflikt för att man helt enkelt inte tagit reda på vad som är problemet..."
SvaraRaderaDet är kanske inte sällan så att det verkliga problemet egentligen är något helt annat, än det som framställs som varande ett problem.