En ny medievärld?

Frågan är om vi inte sett en ny medievärld födas i veckan. (Eller om det kanske var redan under sommaren 2008.)

Jag tänker på att The Guardian, New York Times och Der Spiegel samarbetat med Wikileaks för att offentliggöra whistleblowersitens Afghanistan-filer. Här har vi ett formaliserat samarbete mellan gammelmedia och en nätsite om en stor, internationell nyhet. Detta är tidningar som ofta har beröringsskräck inför andras verksamhet på nätet. Men nu gör man alltså gemensam sak. Vilket möjligen kan hänga samman med vilka våldsamma krafter man utmanar...

(Lite samma sak var det under FRA-striden i Sverige, sommaren 2008. Då grävde bloggosfären och gammelmedia tillsammans, med något slags outtalat gemensamt mål.)

När internet och etablerade media gör gemensam sak, då uppstår något som är större än beståndsdelarna. Media bidrar med stort genomslag, nyhetsvärdering och journalister som kan arbeta heltid med ett projekt. Och på internet pågår grupparbetet, där skapas korsreferenser genom länkar och där kan vem som helst kan bidra med sakkunskap och information.

Man kan vara rätt säker på att politikerna tycker riktigt, riktigt illa om detta. Det gäller nog även de flesta byråkrater, särintressen och institutioner. Nu handlar det inte längre bara om att nätet och bloggarna bidrar med information. Det nya är att vi är nyhetsdrivande, händelsedrivande och något slags aktiv maktfaktor. Även om vi oftast inte själva tänker på saken i de termerna.

Frågan är vad som händer nu, efter Afghanistan-filerna, Irak-filmen och den svenska bloggbävningen om FRA.

Kommer politikerna – och andra makthavare – verkligen att låta det fortsätta på detta sätt?

Länge har de knuffat fildelningen, barnporren, drogerna och den organiserade brottsligheten framför sig som ursäkter för att inskränka friheten på internet. Men lite får jag känslan av att de nu håller på att snöra av sig handskarna.

Nu är det så uppenbart att det handlar om kontrollen över agendan, verklighetsbilden, politiken och makten. Nu kan det mycket väl bli knytnävsslagsmål utan överflödiga bortförklaringar.

Det kommer att börja med att några djupingar skriver en debattare om internet som ett demokratiskt problem. (Då kommer de att avse politisk demokrati, inte folkvälde.) De kommer att hävda att det är orimligt att nätets deltagarkultur emellanåt slår "i god ordning fattade demokratiska beslut". De kommer att börja kräva uppförandekoder, förbud mot anonymitet och något slags kvalitetsstämpel för "godkända" siter, forum och bloggar som politikerna gillar.

Detta kommer, var så säker. Och jag kan gissa ungefär vilka man kommer att sända fram för att förmedla budskapet.