Och som bekant kommer FRA att bedriva automatiserad massövervakning av all elektronisk trafik som passerar landets gränser.
Med andra ord: FRA kan komma att tjuvläsa din e-post till olika myndigheter (och inrättningar som till exempel sjukvården).
Jag vill minnas att det var precis så här som regeringen lovade att det inte skulle bli.
Sedan blir det naturligtvis ännu värre om spamfiltreringen som läggs utomlands hamnar i länder utan lagar om personuppgiftsskydd, som till exempel USA. Där kan och får de göra vad som helst med din e-post.
Alltså den möjligheten att kommunikation mellan svenskar i Sverige går över gränsen är ju redan belyst i det riksdagsbeslut som finns.
SvaraRaderaDet är hanterat så att om myndigheten inser att det är ett sådant meddelande så måste det slängas genast. Fast läst det har man ju.
Så rättsläget har inte ändrats. Däremot så var det ju fel av Tolgfors redan då att påstå att problemet var löst. För det var det ju inte ens då. Det här förändrar inget.
DN:s vinkel tycker jag här blir allvarligare, nämligen att om svenska myndigheter skickar sin trafik utomlands för filtrering så är det ju ett säkerhetsproblem - eftersom ANDRA länder kan spana på den trafiken.
Man kan väl till och med misstänka att ett och annat meddelande rent av filtreras bort utan att det ska det - av oaktsamhet eller med uppsåt. Och vems fel är det då?
Alltså, hur kan det här ens vara lagligt?
SvaraRaderaDet är ju en sak att spam inte behöver anses som allmän handling, utan något man kan slänga, men kan väl inte vet om ett meddelande innehåller sekretessbelagd information innan man har tagit del av det. Och ett sådant meddelande får ju inte ens lämna kontoret - än mindre hamna på någon server i USA.
Men har inte WikiLeaks avslöjat att det VERKIGA syftet med FRA är att kartlägga svenska folkets kommunikationsmönster och enligt order överlämna det till USA. Är inte detta landsförräderi? Varför gick inte svenska folket ut på gatorna? Men sen small lagombomberna på Drottninggatan, så nu är det glömt :(
SvaraRaderaSe den lilla drapan först på min hemsida
/Ingvar
Att FRA kan läsa e-post till och från andra svenska myndigheter tycker jag faktiskt är den minst allvarliga sidan av problemet. FRA är en svensk myndighet, tillika en sådan med uppgift att sörja för andra myndigheters informationssäkerhet, så i princip bör sådan information omfattas av samma sekretess oavsett vilken myndighet som tar del av den (jag reserverar mig dock för att FRA inte helt säkert tillämpar denna sekretess, och det kan rentav finnas luckor i lagen som borde täppas till).
SvaraRaderaJag betraktar det som en avgörande skillnad mellan myndigheters korrespondens (med enskilda eller med varandra) och enskildas inbördes korrespondens. När ett meddelande skickas till en myndighet, då kommer det förr eller senare att bli allmän handling, och det är avsändaren förhoppningsvis medveten om. Att en allmän handling hamnar hos "fel" myndighet kan jag leva med; i det fallet finns ändå inget tryckfrihetsrättsligt meddelarskydd att sörja för. Alla myndigheter riskerar att läcka information, även den myndighet som informationen var avsedd för.
Kardinalfelet är när FRA får tillgång till enskildas inbördes korrespondens, för den är aldrig menad att bli allmän handling. Nu blir den det dessvärre ändå, tack vare att TF betraktar den som "inkommen" till FRA så snart den passerat samverkanspunkten och överförts till myndighetens ledningar. Den är visserligen under sekretess och blir kanske omgående utgallrad, men en enskild person som kommer över en allmän handling har normalt friheten att publicera den oberoende av myndighetssekretessen, sak samma hur handlingen har anskaffats.
Att klaga över att statens agenter får chans att läsa e-post som skickats till staten menar jag förringar tyngden i kritiken mot att statens agenter även får chans att läsa enskildas privata e-post.
Därutöver delar jag Johan Tjäders invändning att främmande makts tillgång till svensk "inrikeskorrespondens" - såväl allmänna handlingar som enskildas kommunikation - är allvarligare än att FRA får tillgång till just de allmänna handlingarna (sekretessbelagda eller ej).
Fast å andra sidan, om nu FRA i praktiken är mer av en amerikansk underrättelsemyndighet än en svensk dito, då blir situtationen förstås en annan. Men då har vi ett allvarligare trovärdighetsproblem i den svenska myndighetsorganisationen än att viss information riskerar att hamna på avvägar. Som sagt, det är ju denna myndighet som skall hjälpa andra svenska myndigheter med deras IT-säkerhet, med eller utan tillgång till trafiken via samverkanspunkterna...
Glöm inte bort i svenska statens direktiv för säker krypterad kommunikation så står det uttryckligen att kopior av alla nycklar som används skall förvaltas av en myndighet, och uppdraget har getts till FRA.
SvaraRaderaSen är det väl så att när det gäller vilken information som skall dela med utländska makter så är det väl så att informationen befinner sig på en sorts marknad. Dvs det är en sak som främmande makt och FRA får förhandla om. Om hur villiga FRA är att även inkludera handlingar som inte var tänkt att publiceras kan jag inte spekulera i. I mitt stilla sinne så tänker jag att om mina hemligheter säljs så hoppas jag att vi får något tillbaka, och då menar jag inte pengar som sätts in på hemliga konton och inte heller utpressning att vi måste sända mer trupp till Afghanistan eller liknande.