2016-03-18

Svenska folket är på väg att bli liveget


Konjunkturinstitutet räknar med att skattekvoten behöver öka med tre procentenheter fram till 2040. Det är speciellt äldreomsorgen (på sikt) och flyktingmottagningen (nu och förmodligen även på sikt) som drar pengar.

Dagens Samhälle: Bibehållen välfärd kräver höjda skatter »

Att vårt land saknar militärt försvar ligger utanför denna beräkning. Krisen inom polisen likaså. Vi har för övrigt ett problem med att människor som betalt skatt hela sitt liv ser ut att bli fattigpensionärer. Den generella välfärdsstaten som helhet kommer att sluka allt mer pengar med tiden. Detta är saker som skall läggas till på notan.

Näringslivets del av svensk ekonomi går visserligen bra. För tillfället. Men hur ser det ut i vår omvärld, på lite sikt? USA, många EU-länder och Japan dras med rent absurda skulder. Och trots att ECB trycker pengar (i vart fall indirekt) för glatta livet, så är framtiden för den gemensamma europeiska valutan skakig. Går något över styr, då kommer det även att drabba Sverige (och inte minst svensk export). Sådant kan ske mycket snabbt, vilket historien ger många exempel på.

Att höja skatten är lätt att säga. Men att göra det är en helt annan sak. Vi kan mycket väl ha passerat toppen på Lafferkurvan, vilket innebär att höjda inkomstskatter kan leda till minskade istället för ökade skatteintäkter (om folk upplever att det inte längre lönar sig att arbeta).

Man kanske kan öka reavinsbeskattningen (även om det skulle minska rörligheten på bostadsmarknaden). Fastighetsskatten (eller snarare dess kommunala efterföljare) kan möjligen skruvas upp. Och nu när man lockat fram en del pengar i utlandet med självrättelser skall man inte bli förvånad om de rödgröna får för sig att återinföra förmögenhetsskatten. Sedan kan man naturligtvis höja kommunala och statliga avgifter av olika slag. Och punktskatterna. Momsen kan säkert pressas upp någon procent till (om EU går med på det).

Befolkningen är uppbunden med stora lån på en uppblåst bostadsmarknad. Folks pengar finns i bankernas datorer och inte i madrassen nu för tiden. Så någon skatterevolt lär det knappast bli tal om.

Myndigheterna kommer att kontrollera människors ekonomi allt hårdare. (Verktygen för övervakning finns redan på plats.) Och de kommer att bli allt mer repressiva, för att upprätthålla ett system som i grunden vilar på tvång. Alla skall med.

Staten kan göra i stort sett som den vill – och allt folket kan göra är att knyta handen i byxfickan.

Jag får en känsla av att den svenska välfärdsstaten närmar sig en punkt där medborgarna i någon mening blir livegna. Alla tvingas betala, det är dock oklart om det offentliga kommer att kunna leverera – och de enskilda medborgarna har skäl att ifrågasätta om de får valuta för alla sina skattepengar.

Förmodligen är det för sent att göra om och att göra rätt. Systemet har fått ett eget liv. Och alternativet – en stat som bara ägnar sig åt det viktigaste, där människor som kan jobba får ansvara för sina egna försäkringslösningar – vill varken väljare eller politiker höra talas om.

Vi lever i intressanta tider.

3 kommentarer:

  1. Sluta ge pengar till EU borde väl vara en del av lösningen...

    SvaraRadera
  2. "Jag får en känsla av att den svenska välfärdsstaten närmar sig en punkt där medborgarna i någon mening blir livegna. Alla tvingas betala, det är dock oklart om det offentliga kommer att kunna leverera – och de enskilda medborgarna har skäl att ifrågasätta om de får valuta för alla sina skattepengar."

    Detta beskriver ungefär den känsla jag fått på sistone – halva lönen (eller något sådant) går till skatt, men kommer jag att få något. Det vete katten... Vill man ha en trygghet är det not till att man själv får bygga upp en buffert.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är naturligtvis en ekvation, vid en viss skattesats/nivå på vad du får tillbaka kommer de skarpaste hjärnorna / kreativaste entreprenörerna dra utomlands och då är det good bye..

      Radera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.