Turkiet har visat hur demokratin kan avskaffa sig själv.
Men det behöver inte ske under så dramatiska former. I själva verket är det minst lika farligt när det sker i många, små steg under lång tid.
Till att börja med har vi EU som medverkar till att överföra makt från individen till politiken, från medlemsstaterna till Bryssel samt från folkvalda och demokratiska institutioner till icke-valda byråkrater. Resultatet blir mer centralstyrning, mer likriktning, mer kommandoekonomi – och samtidigt mindre frihet och mindre demokrati.
EU-kommissionens förre ordförande José Manuel Barroso kommenterade maktöverföringen från nationella demokratiska institutioner till Bryssel så här: Så länge beslutet om att minska det demokratiska inflytandet fattas under korrekt demokratiska former, då är det inget problem.
Erdogan säger i princip samma sak.
I Sverige tar sig den politiska och byråkratiska makten också allt mer utrymme. Makt flyttas uppåt, bort från medborgarna. Den enskilda individens frihet att bestämma över sitt eget liv inskränks allt mer. Beslutsprocesserna blir allt mer hemlighetsfulla och offentlighetsprincipen naggas i kanten. Statens kontroll över folket ökar, liksom övervakningen. Människor blir allt mer utelämnade till överheten och dess nycker.
Får detta fortsätta kommer även den svenska demokratin att tömmas på substans och värde. I god demokratisk ordning.
Frågan är om vi tänker reagera när demokratin monteras ned – eller om vi skall vänta tills det är för sent.
Hej.
SvaraRaderaVi måste vänta tills det är försent, av det enkla skälet att ett kollektiv måste samlas av ledare kring ideal, och detta inte sker utan anledning; i det här fallet att både frihet, inflytande och materiellt välstånd samt trygghet demolerats.
Då finns där grogrund för ledarskap, vilket alltid kommer att kallas för populism oavsett vilket styrelseskick uppstickarna söker ersätta.
USA har klarat sig länge inte bara genom geografi utan även genom att det bygges med maktdelning i formell mening - vilken maktdelning råder i Sverige?
Vem lyckas få med sig familjen ROT&RUT-avdrag, med billiga Thailandssemestrar och sänkta införselkvoter av alkohol, innan sagda familj själva upplever existentiella hot?
Vi kan med förtröstan se fram emot ett allt mer våldsammare, fattigare och konfliktfyllt Europa - där de styrande insisterar på att lösningen är mer av samma så som varje system alltid gör. Mer kommunism, mer nationalsocialism, mer värdegrund, mer islam, mer laissez faire-kapitalism, samt okritisk lojalitet mot iden, så löser det sig.
G-K Chestertons ord är ständigt aktuella.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare