Politisk inkompetens hotar demokratin

Makt utan funktion förlorar sin legitimitet.

För att återvända till Hannah Arendts standardverk om totalitarismens rötter:

Rikedom utan makt och arrogans utan politisk vilja upplevs som parasitär, meningslös och motbjudande, eftersom en sådan situation klipper av alla band som binder människor samman.

Dessa rader skrevs alltså i ett sammanhang där hon försökte analysera nazismens och stalinismens rötter.

Hon menade att makt måste ha en bestämd funktion och en viss allmän nytta. Och noterade vidare att hat och revolter snarare föds ur vakuum, än ur maktambitioner eller missförhållanden.

Detta borde mana till eftertanke, speciellt ur ett aktuellt svenskt perspektiv. (Eller franskt.)

Om våra politiker inte håller sin del av det så kallade samhällskontraktet, inte ser till att samhällelig kärnverksamhet fungerar - vad har vi då för nytta av dem?

Det rimliga alternativet vore spontan ordning, individuell frihet och decentraliserat beslutsfattande. Men risken är uppenbar för att helt andra krafter kommer att utnyttja situationen.

Det är också möjligt att den sittande politiska eliten faktiskt ser problemet - och därför väljer att stärka sitt grepp. Vilket i så fall kräver att den visar upp sin mörka, mer auktoritära sida.

I detta ligger möjligen det verkliga hotet mot demokratin.