Ändamålsglidning i kampen mot terrorismen

Något som jag alltid tyckt varit ett imponerande tecken på britternas »stiff upper lip« var att de så länge envist betraktade våldshandlingar som var relaterade till Nordirland som de brott de enligt en objektiv måttstock är, snarare än som terrorism. Skälet var att de inte ville upphöja våldsverkarnas handlingar till något annat genom att etikettera dem med något slags »högre syfte«. I och med detta blev det även svårare för organisationerna i fråga att utmåla sina fängslade medlemmar som martyrer.

Men det var då, tiderna förändras.

Så vad är terrorism? Wikipedia:

»Terrorism (från latin terror 'rädsla, fruktan') avser det systematiska användandet av våld eller förstörelse, särskilt mot civila mål, för att med hjälp av rädsla tvinga fram politiska eller andra typer av förändringar. Begreppet härstammar från Jakobinernas s.k. regime de la terreur, under franska revolutionen i slutet på 1700-talet. Det är ett slag av politisk brottslighet.« (...)

»Svensk lag definierar terrorism som en straffbar gärning, till exempel mord, som allvarligt ska kunna skada en stat. Den som begår brottet ska ha haft i syfte antingen (1) att injaga allvarlig fruktan hos befolkningen, (2) att tvinga offentliga organ att vidta eller avstå från att vidta åtgärder eller (3) att destabilisera eller förstöra grundläggande strukturer i en stat.«

Speciellt den svenska juridiska definitionen lämnar utrymme för en hel del subjektivitet och tolkningar. Med lite vilja går det att klämma in rätt mycket i den. Och den är helt klart möjlig att använda mot i vart fall vissa grupper av oliktänkande, mot civil olydnad eller mot storskaliga folkliga protester - som inte är terrorism i traditionell mening.

Sett i detta ljus är det värt att notera att EU:s nya direktiv om terror-relaterat innehåll på internet innehåller svepande formuleringar om vad som inte skall få förekomma på internet. Plus en skrivning som kommer att kräva filtrering, övervakning och i förekommande fall censur av allt som laddas upp på nätet.

Eller ta massövervakningen. Den är här nu, på riktigt. Samtidigt som till och med EU-domstolen säger att svepande övervakning av alla, utan brottsmisstanke strider mot de mänskliga rättigheterna. Den skapar en falsk känsla av trygghet. Och det är värt att notera att så gott som alla terrorhandlingar som genomförts i Europa på senare år har utförts av individer som redan på ett eller annat sätt varit flaggade av myndigheterna. Alltså enskilda individer mot vilka det funnits en konkret misstanke - men som ändå inte övervakats. Istället övervakar man alla andra.

Samtidigt hörs allt fler krav på att olika företeelser skall betraktas och bekämpas som om det vore en fråga om terrorism. Till exempel berördes frågan om penningtvätt i denna kontext i SR:s nyheter så sent som i morse. Det är alltså inte nog med att terror-begreppet är luddigt. Det är en allt mer utbredd uppfattning att alla de tvångsmedel som kan användas i kampen mot terrorismen även skall kunna användas för att bekämpa sådant som inte nödvändigtvis har med terrorism att göra.

Här finns något slags allmän ändamålsglidning, begreppsupplösning och totalitär tendens som vi måste vara uppmärksamma på.

Det överordnade måste trots allt vara att upprätthålla de medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheterna. Att värna den demokratiska rättsstaten och dess principer. Att skydda individen mot övergrepp.

Detta inte minst eftersom just dessa principer är sådana som många riktiga terrorister vill att vi skall urholka eller överge. Att gå deras ärenden är att låta dem vinna på walk over.

Enkelt uttryckt: Se upp när terrorlagstiftningen sväller till att kunna användas mot allt och alla som de styrande för tillfället ogillar. Då blir den ett verktyg som kan användas för att förtrycka folket. Och vi vet ju inte vem som sitter vid makten i framtiden eller ens efter nästa val.