Att försvara demokratin - varför, hur och mot vad?

Det talas mycket och i högtravande ordalag om att vi måste försvara den svenska demokratin.

Om man menar något med detta måste man först fråga sig: Mot vad?

Blickarna riktas mot Sverigedemokraterna. Och det är naturligtvis inte otänkbart att de kan leda Sverige i en ungersk eller polsk riktning, om de kommer till makten. (Att sådant som vi kritiserar Ungern och Polen för - som statsstyrd media och politiserat rättsväsende - redan anses som helt normalt i Sverige, är i sammanhanget en pikant paradox.)


Det är viktigt att lära av historien. Men man skall för den sakens skull inte tro att den upprepar sig på samma sätt, med samma förtecken eller driven av samma krafter som tidigare.

När vår demokrati hotas, då kan hotet mycket väl komma från oväntat håll. Och från flera håll.

I sitt standardverk Totalitarismens rötter skriver Hannah Arendt att problemet med vanligt folk är att människor inte inser att allt faktiskt är möjligt. Allt. Precis vad som helst. Detta syftande på Hitlers och Stalins absurda skäckvälden - men även som en varning till framtiden.


Någon menade att Civilisationen uppstod i det ögonblick en konflikt löstes med förolämpningar istället för med våld. Vilket på sitt sätt sammanfattar varför jag ser demokratin - med dess fel och brister - som ett tillräckligt bra system. Eller som det minst dåliga. Det är i vart fall i teorin någorlunda rationellt och fredligt. Samtidigt måste man vara medveten om att det civiliserade samhällets fernissa är tunn och skör.


Vad skall vi då med vårt demokratiska samhälle till? Grundfunktionen för varje samhällelig gemenskap är att det är lättare att skydda sig mot yttre fiender om man lever i flock. Samt att samhällsbildningar även kan upprätthålla en inre ordning till skydd för människors säkerhet och egendom. (16 månaders föräldraledighet och Kamelcenter kom senare. Ändamålsglidning, typ.)

Om ordningen inte kan upprätthållas - eller om det upplevs så - då förlorar samhället sitt mest elementära syfte. Då kommer människor att vidta mått och steg. Vilket staten (våldsmonopolet) i sin tur måste förhålla sig till.

Här skapas en uppenbar konfliktyta mellan folket och överheten. Vilket är varför en dåligt fungerande ordningsmakt är ett så allvarligt problem. Om staten inte klarar att leva upp till sin mest grundläggande funktion - att skydda folket mot yttre och inre hot - då förlorar den sitt existensberättigande och sin legitimitet. Vilket i så fall utsätter vår demokrati för ett högst påtagligt stresstest.


Ett annat scenario handlar om hur allt mer makt överförs från individen till politiken, hur staten tar en allt större del av människors inkomster, hur allt mer av mänsklig verksamhet regleras, hur folket kontrolleras och övervakas, hur överheten försöker tala om för folket vad vi skall tycka - och hur individens frihet och egenmakt ständigt begränsas.

Här skall man komma ihåg vad som är skillnaden mellan fascism och socialism å ena sidan och liberal demokrati å den andra. I den fascistiska/socialistiska staten är individen underordnad  kollektivet. I den liberala demokratin är staten till för medborgarna; där betraktas befolkningen som fria individer med fullständiga rättigheter - inte som undersåtar i ett ansiktslöst kollektiv; där betror man människor med frihet och ansvar; där respekterar man medborgarnas rätt till privatliv.

Att påpeka att Sverige i detta perspektiv är på väg utför ett sluttande plan är närmast ett understatement. Vilket kommer att få konsekvenser, inte minst i ett demokratiskt perspektiv.


Eller den franska situationen. Hur kommer den svenska staten att handla om den upplever ett allvarligt hot, till exempel från en uppretad befolkning? Hur kommer systemet att agera för att behålla kontrollen? Hur kommer makthavarna att reagera för att behålla sin makt och för att upprätthålla systemet?

En sådan situation är inte alls otänkbar - om folket upplever att staten inte ger valuta för skattepengarna, inte bryr sig om vanligt folks trygghet, inte längre kan leverera när det gäller grundläggande välfärdssystem som pensionerna.


Jag tror att det är på områden som dessa som den svenska demokratin kommer att prövas. Men jag kan ha fel. Hotet mot demokratin kan lika gärna växa fram ur politisk konformism, klimatalarmism eller en icke fungerande integration. Ur mediedrev, moralpanik och avund. Eller något annat.

Min poäng är att vi inte får stirra oss så blinda på SD att vi missar allt annat som kan hota vår demokrati. Därmed inte annat sagt än att man gör klokt i att även hålla ett öga på vad SD har för sig.