I efterdyningarna av voteringen om EU:s nya upphovsrättsdirektiv kan det vara värt att fundera lite på hur politiska beslut fattas och hur man kan påverka dem.
Viktigast av allt är att komma in tidigt i processen - och att skapa buller.
Det är alltid enklare att påverka en fråga när den befinner sig i ett tidigt, skissartat stadium. Då finns det fortfarande utrymme för att framföra argument och för att ha en saklig debatt. Men ju längre in i beslutsprocessen en fråga kommer - ju mer binds folk upp för olika positioner, ju mer prestigeladdad blir frågan och ju mer tid och energi har politiker och byråkrater investerat i den.
Går man in tidigt i en fråga har man dessutom en möjlighet att definiera den, att sätta en debattram och att själv bli en auktoritet på området. Kommer man in sent har man inget att säga till om - och måste då leva med andras problemformulering.
Att komma in tidigt i processen innebär massor av jobb. Du måste själv ta reda på alla fakta. Du måste själv göra en konsekvensanalys. Och du måste vara säker på att du har rätt.
Å andra sidan kan du då själv bli en expert på frågan. Någon som andra hänvisar till, som media vänder sig till och som blir inbjuden till seminarier och hearings.
Ett problem i sammanhanget är att förklara så att folk begriper vad det handlar om och vad det får för konsekvenser. Andra människor måste vinna socialt kapital genom att dela din information. Och du måste paketera frågan så att den svarar på de tre frågor som är en förutsättning för viralitet: So what? Why should I care? What's in it for me?
Ofta innebär detta att man måste förenkla och att man måste hänvisa till principer som är grundläggande för en fri, demokratisk rättsstat. Folk måste fatta varför frågan är viktig.
Man måste dessutom vara tillräckligt tjockhudad för att stå pall när en armé av lobbyister från andra sidan anfaller. Vilket de inte bara gör i sak. Räkna kallt med att de även kommer att ge sig på dig som person.
Det är en fördel om man har en plattform att stå på. Som att man företräder en organisation. Att man är ledamot av till exempel riksdagen eller Europaparlamentet. Eller att man bygger och backas upp av ett nätverk på internet.
Slutligen gäller det att ha uthållighet. Dåliga politiska förslag tenderar att komma tillbaka i en eller annan form, gång på gång. När det gäller frågor som nätpolitik, medborgerliga fri- & rättigheter och demokratifrågor - då måste du vinna varje gång, medan det ofta räcker för motståndarsidan att vinna en gång.
Men om inte du tar fighten, då är risken att ingen annan kommer att göra det heller.
P.S.
Jag kandiderar till Europaparlamentet. Rösta på mig genom att ta en blank valsedel och skriv »Klassiskt liberala partiet« på den. Inget personnamn behövs, eftersom jag står överst på listan. Tack på förhand!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.