Regeringen: Den repressiva drogpolitiken fortsätter

Regeringen har gjort ett antal utspel om narkotika de senaste dagarna. Statsminister Stefan Löfven (S) säger »Vi måste vara hårda. Det hör inte hemma här.« Men i sak har varken statsråden Löfvén, Damberg eller Hallengren något att komma med.

Istället vill regeringen ha mer av den misslyckade, repressiva drogpolitik som helt har havererat - och som givit oss EU:s näst högsta drogdödlighet och gängkrig.

Albert Einstein skall en gång ha sagt att definitionen av vansinne - eller i vart fall dumhet - är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat. Svensk drogpolitik är sedan årtionden ett tragiskt exempel på detta.

Legalisera!

Skälet till att hanteringen av droger omges av våld är precis detsamma som till att förbudstiden i USA (när man förbjöd alkohol) födde våld, gängkrig och lidande. Det är förbudet som gör brottsligheten möjlig och lönsam.

Om man gör hanteringen av narkotika laglig, då rycker man undan mycket av gängens existensberättigande och en stor del av deras finansiering.

Och om narkotika betraktas som andra varor - med producentansvar - då kommer vi runt problemet med droger av skiftande kvalitet och styrka. Då kan såväl brukare som missbrukare veta vad de stoppar i sig. Då kan vi få stopp på de värsta nya drogerna. Då minskar vi drogdöden.

Avkriminalisera innehav för eget bruk

1988 blev det olagligt att bruka och inneha narkotika. 1993 skärptes straffet för innehav för eget bruk till till högst sex månaders fängelse. Detta har bevisligen inte minskat problemen, snarare tvärt om. För missbrukarna har det lett till ökad stigmatisering och ökat lidande. För icke-problematiska användare innebär det att man gör brottslingar av människor som inte skadat någon annan.

Att avkriminalisera innehav för personligt bruk löser inte lika många problem som att helt legalisera. Men det styr i vart fall om politiken till harm reduction. Vilket innebär att missbrukare kan söka vård under ordnade former istället för att bli jagade av polisen. Och det innebär att man betraktar icke-problematiska brukare som det icke-problem de är.

Polisens insatser mot narkotikan handlar i nio av tio fall om ringa narkotikabrott. Det vill säga innehav för eget bruk eller användning. Detta motsvarar tusentals årstjänster - som kan användas bättre för att upprätthålla den allmänna ordningen och för att utreda verkliga brott.

Det är uppenbart att svensk drogpolitik har misslyckats - och att detta misslyckande kan räknas i människoliv. Det är uppenbart att länder med en mer liberal drogpolitik har mindre problem med droger än Sverige. Och det är uppenbart att svensk narkotikapolitik är engöd, faktaresistent, kontraproduktiv, grym och extrem - på alla plan.

Narkotikan måste legaliseras och därmed åläggas ett regelverk som alla andra produkter. (Den kan till och med beskattas, även om det inte är något jag förespråkar.) Och om vi inte gör det - då måste vi i vart fall ansluta oss till den moderna, civiliserade västvärlden och avkriminalisera bruk och innehav för eget bruk. Allt annat kommer att leda till fortsatta och förvärrade problem.

-

Läs även:
• Regeringen: Nya åtgärder för att skärpa arbetet mot narkotika »
• SR: Regeringen vill skärpa arbetet mot narkotika »
• VBK/Kvartal: Med statsministern in i höstdimman »
• SKL: Utred om det ska vara lagligt att använda narkotika »