Visar inlägg med etikett droger. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett droger. Visa alla inlägg

2023-09-27

Så kan vi dra undan mattan för gängen


Det är dumt att ge gängbrottsligheten monopol på landets drogförsäljning.

Resultatet blir kriminalitet, våld och dödsskjutningar. Precis som när USA förbjöd sprit för 100 år sedan.

Det stämmer förvisso att många kriminella förmodligen kommer att ägna sig åt annan kriminalitet om de blir av med drogmarknaden.

Men till exempel välfärdsbrott, nätbedrägerier och svarta affärer är knappast verksamheter där det passar att dra in 13-åringar i hanteringen.

Sedan finns en viktig skillnad mellan droghandel och annan brottslighet. Droghandel går ut på att tillhandahålla en vara. Annan brottslighet handlar mest om att ta saker från andra.

På drogmarknaden slåss man alltså om marknadsandelar. Vilket på en illegal marknad leder till gängkrig, sprängningar och dödsskjutningar. Precis som i USA på 1920-talet.

Till skillnad från en legal marknad som är reglerad, beskattad och med kvalitetskrav så att användarna vet vad de köper. (Men överreglera inte, det är kontraproduktivt.)

Detta känns så... uppenbart.

Ändå fortsätter politiken att göra samma sak som misslyckats i årtionden - och hoppas på ett annat resultat. På något besynnerligt sätt.

För att de politiska makthavarna inte kan erkänna att de hade fel.

2023-03-15

Kristdemokraterna, knarket & krishanteringen


Kristdemokraterna har drabbats av något slags informationshaveri.

Först avgår partisekreterare Ingerö. Partiledare Busch säger då att hans competence stack var lämplig i valrörelsen, men inte nu längre när det gäller att stärka det inre arbetet.

Strax därefter meddelar Ingerö på Facebook att han avgått efter att ha blivit polisanmäld för tafsande (för nio år sedan), men säger att han är oskyldig.

Sedan går Skyttedal ut och meddelar att hon anmält en partikamrat (Ingerö) för tafsande - och att detta skedde efter en yrkesmässig / politisk konflikt som inte är direkt relaterad till tafsandet.

Idag meddelar media att konflikten handlar om Skyttedals publika brott mot partilinjen i cannabisfrågan. Vilket kanske inte är förvånande, då partisekreterarens jobb är att "hålla ordning" i partiet - och KD:s drogpolitik är svårt föråldrad och kunskapsresistent.

Först skall jag säga att jag tycker det är tråkigt att det är just Ingerö och Skyttedal som bråkar, då de är de enda ledande kristdemokrater som jag har något förtroende för.

Att Bush trodde att hon kunde komma undan med att sätta en helt egen ram för frågan känns i sammanhanget amatörmässigt.

Och att Skyttedal öppet medger att hennes anmälan skett efter en politisk konflikt känns mer som hämnd än som att hon upplever sig vara kränkt.

(Dessutom har jag en stark känsla av att Ingerö personligen är för en legalisering av cannabis.)

Det är väl så här det blir när dogmer blockerar ett partis förmåga till varseblivning, dess verklighetskontakt och förmåga till politisk utveckling.

Än så länge känns det som att Ingerö kommer ut on top. Busch är avslöjad med att ha försökt lägga dimridåer. Och Skyttedal framstår mer som politiskt hämndlysten än som ett offer.

Samtidigt biter KD sig fast vid sargen och vägrar att ens låta utreda om den svenska förbudspolitiken fungerar. Hellre offrar man sina egna.

What goes around, comes around.

Tragiskt, onödigt och dumt.

2022-07-07

Så tar man bort gängens främsta inkomstkälla


Gör tankeexperimentet att man avkriminaliserar bruk och innehav för personligt bruk av marijuana. Vilket inkluderar rätten att odla ett mindre antal plantor per person.

Så fort plantorna givit skörd är det ingen som behöver handla av kriminella gäng längre. Alla har vad de behöver. Och gängen blir av med sin viktigaste inkomstkälla.

Det går i princip inte att överdosera på gräs. Den som röker på stör eller hotar som regel ingen annan. Till skillnad från till exempel sprit.

Med avkriminalisering av innehav för eget bruk kan sjuka människor få tillgång till något som faktiskt lindrar deras krämpor.

Plus att polisen i detta tankeexperiment kan fokusera på viktigare saker än att jaga brukare - som inte skadar eller utgör något hot mot någon annan.

Vore det bättre eller sämre, jämfört med idag?

2021-04-28

Regeringens drogfundamentalism dödar människor


1988 kriminaliserades användning av narkotiska preparat i Sverige. 1993 ökades maxstraffet för bruk från böter till fängelse.

Enligt socialstyrelsen har den drogrelaterade dödligheten i Sverige fyrdubblats sedan 1988. Idag har Sverige den högsta drogrelaterade dödligheten i EU - nästan fyra gånger högre än EU-genomsnittet.

Vilket är extra anmärkningsvärt med tanke på att många EU-länder har en betydligt mer liberal drogpolitik. I Sverige är drogdödligheten uppåt 20 gånger högre per capita än i Portugal, som har genomfört en av-kriminalisering av bruk och innehav för personligt bruk.

Enligt BRÅ har den narkotikarelaterade brottsligheten femfaldigats sedan 1988. Medan antalet grova narkotikabrott och narkotikabrott av normalgraden är i stort sett oförändrat svarar ringa narkotikabrott (bruk och innehav för personligt bruk) för i princip hela ökningen.

Medan smuggling, langning och framställning av narkotika står för c:a 10% av narkotikabrotten står innehav (40%) och användning (49%) för sammanlagt närmare 90% av narkotikabrotten.

Det är alltså inte den tunga narkotikabrottslighet som är kopplad till kriminella ligor och våld som prioriterats av polisen - utan jakt på missbrukare och brukare (som inte stör någon annan).

Lagstiftningen har alltså så gott som uteslutande drabbat missbrukare (som behöver vård, inte straff) och rekreationsbrukare (vilket är ett "brott" utan offer).

Att detta är en misslyckad politik borde vara uppenbart för alla. Utom för regeringen - som inte ens vill utreda frågan.

Förre socialministern Gabriel Wikström (S) uttryckte saken så här:

»Jag tror alltid att man kan lära sig något, men det är inget som påverkar vår politik.«

Folkhälsomyndigheten vill genomföra en förutsättningslös utredning av den svenska drogpolitiken. Men den nu sittande socialministern, Lena Hallengren (S) säger nej:

»Det är definitivt politik i vilka signaler man vill skicka. Jag vill inte säga till en hel generation unga människor att det är okej att handla, stoppa i fickan och använda narkotika för eget bruk. Därför finns det ingen anledning att utreda den frågan.«

Om inget ändras kommer fler att dö på grund av att droger som säljs på gatan (istället för i handeln, med producentansvar) kan ha oklart innehåll och oklar styrka.

Fler missbrukare kommer att dra sig för att söka vård.

Fler kommer att låta bli att larma ambulans när någon tagit en överdos, av rädsla för polisen.

Och fler rekreationsanvändare kommer att få sina liv förstörda av staten, trots att de inte skadat någon annan.

Vad kan då göras istället?

Man kan börja med att avkriminalisera bruk och innehav för eget bruk. Då kan de som behöver söka hjälp. Och rekreationsbrukare behöver då inte riskera straff, om de inte stör någon annan.

I detta bör man även tillåta egen odling av ett par plantor gräs. På så sätt slipper folk ha med kriminella nätverk att göra. Och de vet precis vad de får.

Vill man dessutom komma till rätta med brottsligheten kring hantering av droger, då måste man gå längre och legalisera helt. Då kan försäljning ske under ordnade former (och skulle till och med kunna dra in skattepengar). Och då skulle även problemen med osäkra, orena droger av oförutsägbar styrka försvinna.

2021-02-13

Jönssons lördagsvideo: Om kärnkraften

Youtube »

Bonus-video: Psychedelics: - The scientific renaissance of mind-altering drugs | Sam Harris, Michael Pollan & more

Youtube »

2021-01-02

Jönssons lördagsvideo: Pandemi-hyckleri

Youtube »

Bonusvideo: Psychedelics - The scientific renaissance of mind-altering drugs | Sam Harris, Michael Pollan & more

Youtube »

2020-06-13

Varför vägrar Morgan Johansson att ens diskutera avkriminalisering av innehav för personligt bruk?

Klicka på bilden för en större variant.

Inga fakta och inga argument i världen tycks rå på den svenska narkotikapolitiken. Igår höll justitieminister Morgan Johansson (S) pressträff om skärpta narkotikastraff. Omni rapporterar:

»Samtidigt poängterar han att regeringen – trots påtryckningar – aldrig kommer att avkriminalisera eget bruk av narkotika.«

Detta är en kall, cynisk och trångsynt linje linje. Den orsakar lidande och död. Den binder upp polisen från viktigare uppgifter. Och den skapar brott utan offer.

Det finns massor med statistik som visar att polisens insatser mot narkotikan i allt väsentligt utgörs av att beivra ringa narkotikabrott. Det vill säga innehav för eget bruk och eget bruk. Sådant som ger enkla pinnar i statistiken. För att slå ner på en handling som - i sig - inte skadar någon annan.

Fast om man avkriminaliserar innehav måste väl polisen jobba med besvärligare saker. Och sådant brukar ju inte vara populärt. Det skulle dessutom beröva polisen möjligheten att ta in folk de ogillar på förnedrande pissprov.

Så man fortsätter att djävlas med missbrukare. Man fortsätter göra brottslingar av alla icke-problematiska brukare.

Lägg ner denna bevisat kontraproduktiva politik. Låt folk ha och använda droger för eget bruk. Låt dem som vill odla ett par, tre plantor - så de blir självförsörjande och slipper umgås med eller göda den kriminella världen. Låt människor med värk och andra krämpor röka sitt gräs, om de tycker att det hjälper. Låt folk koppla av med en joint om de vill.

Vad man däremot kan göra är att bedriva saklig drogupplysning. Som att berätta att det kan vara en omskakande upplevelse att plötsligt komma i kontakt med en alternativ verklighet - men att det går över på någon timma eller två. Don't panic.

Ur ett folkhälsoperspektiv vore det förmodligen utmärkt om folk rökte på lite mer och söp lite mindre. Det skulle definitivt resultera i färre våldsbrott. Färre bakfulla. Färre alkohol-relaterade sjukdomar. Men möjligen ökad konsumtion av fryspizza.

Om jag skall våga mig på en ren spekulation - då kan det handla om att vissa politiker personligen ogillar droger som gräs. Drogen stimulerar tankar och öppnar för nya perspektiv. Den kan sätta användaren i kontakt med större sammanhang. Den öppnar upp mot det okända. Vilket säkert kan vara jobbigt och möjligen skrämmande för de inkompetenta kontrollfreaks som leder vårt land.

Så frågan får inte ens utredas.

2020-02-16

Ministern som inte vill veta...


Riksdagens socialutskott vill se en utredning om den svenska narkotikapolitiken.

Det ansvariga statsrådet - Lena Hallengren (S) - är positiv till en utredning. I princip. Men bara så länge den inte utreder för mycket.

- Det är inte aktuellt att titta på en avkriminalisering, säger hon till Svenska Dagbladet.

Vilket är en anmärkningsvärd ståndpunkt. Hallengren är högsta ansvariga politiker. Men hon vill inte veta vilka konsekvenser den aktuella lagstiftningen medfört.

Fast egentligen vet hon redan. Sedan man 1988 kriminaliserade användning och innehav av mindre mängder narkotika för personligt bruk har allt gått åt helt fel håll. Idag har Sverige den näst högsta narkotikarelaterade dödligheten i EU - vår repressiva lagstiftning till trots.

Däremot används förbudet mot att användning / innehav för personligt bruk av polisen för att snygga till sin statistik. Det är lågt hängande frukt och man kan ofta »klara upp« en handfull »brott« i ett och samma svep. Även om det - i ett vidare perspektiv - inte är till någon nytta, utan snarare kontraproduktivt.

Och att hota med plocka in människor för urinprov används inte sällan av polisen för att skrämmas, i de mest skiftande situationer.
Bortåt 90% av narkotikabrotten handlar alltså om ringa narkotikabrott - användning och innehav för personligt bruk - som i sig inte innebär att någon kränker någon annans säkerhet eller egendom. Det är ett brott utan offer, helt enkelt.

Naturligtvis finns det människor med missbruksproblem som kan drabba både dem själva och andra. Men de behöver vård - inte en prick i belastningsregistret.

Och vad gäller alla andra, som använder rekreationsdroger utan att deras bruk är problematiskt - så har staten helt enkelt ingen anledning att lägga sig i.

Ett vuxet samtal om drogpolitik


»Hur behöver svensk narkotikapolitik se ut för att vara så skademinimerande som möjligt? 
Ledarsidans Ivar Arpi diskuterar med David Eberhard, psykiater och chef för Maria Beroendeklinik, Magnus Linton, bland mycket annat författare till boken "Knark: en svensk historia" och Peter Moilanen, chef för Narkotikapolitiskt center.«

Lyssna till denna podcast hos Svenska Dagbladet, på Acast eller på iTunes.

En tanke i sammanhanget: Även om det kan vara svårt att jämföra drogrelaterade dödsfall mellan länder - så har Sverige den näst högsta narkotikarelaterade dödligheten i EU. Så även om de statistiska metoderna skiljer sig något åt, så sticker Sverige ut för mycket för att det skall kunna avskrivas som statistisk osäkerhet.

2019-09-02

Anonyma vittnen är en farlig idé


Politikerna är pressade för att komma till rätta med den grova brottsligheten och det våld den för med sig.

Ett av Moderaternas förslag är att införa anonyma vittnen. Det är en tanke som i och för sig går att förstå. Men den är verkligen inte oproblematisk. Och det gör mig en smula orolig att M inte (i vart fall i media) ens tycks reflektera över detta. Möjligen tror man att folket, media och de egna inte klarar av att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Möjligen har inte ens partiledningen tänkt tanken.

Grundläggande i en rättsstat är inte bara att få veta vad man anklagas för. (Allt annat vore Kafka-artat.) För att kunna försvara sig är det även av betydelse att veta vem som påstår att man gjort något. Det måste också vara möjligt att ifrågasätta ett vittnes trovärdighet. Och försvaret måste få en rimlig möjlighet att korsförhöra vittnen - och att förstå vittnets roll i situationen.

Annars kan vem som helst anklaga vem som helst för vad som helst - utan att den senare får en rimlig chans att försvara sig. Så kan - och får - det inte gå till i en rättsstat.

Så vad skall man göra åt brottsligheten, våldet och dödsskjutningarna?

En konkret idé är att lägga om den kontraproduktiva svenska drogpolitiken. Den skapar brottslighet och våld på samma sätt och av samma skäl som alkoholförbudet i USA för 100 år sedan skapade brottslighet och våld. Om man legaliserar (och reglerar) verksamheten - då slår man undan gängens ekonomiska bas.

Med tanke på att 89% av de narkotikabrott som polisen hanterar rör ringa brott (mindre innehav eller användning) - så skulle till exempel en avkriminalisering av innehav för personligt bruk och egen användning frigöra tusentals årstjänster inom polisen för viktigare saker. Som att upprätthålla allmän ordning och utreda brott som drabbar andra.

(Det finns olika beräkningar av detta. 1.300, 1.800 eller rent av 2-4.000 årstjänster skulle kunna frigöras för annat. Men även om man räknar konservativt - så skulle en avkriminalisering av bruk och innehav för personligt bruk omedelbart frigöra minst 1.000 poliser för andra uppgifter.)

Det vore dessutom ett sätt att ge sig på orsakerna till dagens problem - inte bara dess symptom.

Detta är möjligt att göra med ett klubbslag - om den politiska viljan finns...


2019-08-30

Malmös förfall är en konsekvens av den politik som förts

Läs min senaste krönika hos Mårtensson, i vilken jag påpekar det uppenbara:


"Malmö kallas ibland Sveriges Chicago. Det är mer träffande än man kanske kan tro. På samma sätt som under förbudstiden i 20-talets USA hålls mycket av brottsligheten uppe av ett drogförbud. Det är samma mekanismer som ligger bakom, som föder våld och som leder till att allmänheten utsätts för fara. Det som kan skötas under rimligt ordnade former om det är lagligt blir kaotiskt, ohanterligt och våldsamt när det istället hanteras av kriminella."

2019-08-20

Politiken tvingar polisen att ägna sig åt fel saker


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Det är ju inte som att det saknas skjutningar, sprängningar, en och annan terrorist, våldtäkter, rån och misshandel för polisen att utreda och hantera. Men istället sänder politiken signaler om att ordningsmakten skall ägna sig åt »moralfrågor« och åt att uppfostra folket. Då blir det som det blir. Det behöver man knappast vara raketforskare för att begripa."

2019-08-14

Regeringen: Den repressiva drogpolitiken fortsätter


Regeringen har gjort ett antal utspel om narkotika de senaste dagarna. Statsminister Stefan Löfven (S) säger »Vi måste vara hårda. Det hör inte hemma här.« Men i sak har varken statsråden Löfvén, Damberg eller Hallengren något att komma med.

Istället vill regeringen ha mer av den misslyckade, repressiva drogpolitik som helt har havererat - och som givit oss EU:s näst högsta drogdödlighet och gängkrig.

Albert Einstein skall en gång ha sagt att definitionen av vansinne - eller i vart fall dumhet - är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat. Svensk drogpolitik är sedan årtionden ett tragiskt exempel på detta.

Legalisera!

Skälet till att hanteringen av droger omges av våld är precis detsamma som till att förbudstiden i USA (när man förbjöd alkohol) födde våld, gängkrig och lidande. Det är förbudet som gör brottsligheten möjlig och lönsam.

Om man gör hanteringen av narkotika laglig, då rycker man undan mycket av gängens existensberättigande och en stor del av deras finansiering.

Och om narkotika betraktas som andra varor - med producentansvar - då kommer vi runt problemet med droger av skiftande kvalitet och styrka. Då kan såväl brukare som missbrukare veta vad de stoppar i sig. Då kan vi få stopp på de värsta nya drogerna. Då minskar vi drogdöden.

Avkriminalisera innehav för eget bruk

1988 blev det olagligt att bruka och inneha narkotika. 1993 skärptes straffet för innehav för eget bruk till till högst sex månaders fängelse. Detta har bevisligen inte minskat problemen, snarare tvärt om. För missbrukarna har det lett till ökad stigmatisering och ökat lidande. För icke-problematiska användare innebär det att man gör brottslingar av människor som inte skadat någon annan.

Att avkriminalisera innehav för personligt bruk löser inte lika många problem som att helt legalisera. Men det styr i vart fall om politiken till harm reduction. Vilket innebär att missbrukare kan söka vård under ordnade former istället för att bli jagade av polisen. Och det innebär att man betraktar icke-problematiska brukare som det icke-problem de är.

Polisens insatser mot narkotikan handlar i nio av tio fall om ringa narkotikabrott. Det vill säga innehav för eget bruk eller användning. Detta motsvarar tusentals årstjänster - som kan användas bättre för att upprätthålla den allmänna ordningen och för att utreda verkliga brott.
Det är uppenbart att svensk drogpolitik har misslyckats - och att detta misslyckande kan räknas i människoliv. Det är uppenbart att länder med en mer liberal drogpolitik har mindre problem med droger än Sverige. Och det är uppenbart att svensk narkotikapolitik är engöd, faktaresistent, kontraproduktiv, grym och extrem - på alla plan.

Narkotikan måste legaliseras och därmed åläggas ett regelverk som alla andra produkter. (Den kan till och med beskattas, även om det inte är något jag förespråkar.) Och om vi inte gör det - då måste vi i vart fall ansluta oss till den moderna, civiliserade västvärlden och avkriminalisera bruk och innehav för eget bruk. Allt annat kommer att leda till fortsatta och förvärrade problem.

-

Läs även:
• Regeringen: Nya åtgärder för att skärpa arbetet mot narkotika »
• SR: Regeringen vill skärpa arbetet mot narkotika »
• VBK/Kvartal: Med statsministern in i höstdimman »
• SKL: Utred om det ska vara lagligt att använda narkotika »