Folk behöver något att tro på

Tidens tecken kan möjligen förstås bättre som något slags religiösa fenomen.

Ta klimatfrågan, till exempel. Man behöver inte söka länge för att finna religiösa förtecken - apokalyps, skuld och det oskyldiga barn som skall leda oss mot ljuset. Man uppfyller vad folk kan förvänta sig av en religion - och fyller därmed samma syfte.

Här missar kristendomen en chans att sälja in syndernas förlåtelse.

Människor behöver uppenbarligen något att tro på. Det handlar om att finna sin identitet i ett oändligt universum. Att allt bara skulle vara en slump utan förutbestämd mening känns för billigt.

Jag har alltid undrat varför inte kristendomen intar en mer pragmatisk attityd. Universums tillblivelse, livet och intelligensen är det gudomliga. Det räcker så. Vilket är kompatibelt med såväl universums historia som evolutionen. Och för att samhället skall fungera har man utarbetat en filosofi som går ut på att vi skall vara snälla mot varandra.

Men nej då. Istället får hyser kristendomen bokstavstroende fundamentalister, kreationister och allehanda troll. Alla är de lika humorfria som islamisterna. Did I mention Westboro Baptist Church?

I den mån jag har någon livsåskådning, då får man nog gå tillbaka till de gamla grekiska och romerska stoikerna. Saker är som de är. Så intressant. Då får vi förhålla oss till det. Det är ingen idé att bli upprörd, det får oss bara att må dåligt. Lägg till detta tanken att uppskatta de nöjen som kommer ens väg, även om man inte låter sig domineras av åtrå och jakten på omedelbar tillfredsställelse.

Detta är inte att vara defaitist. Istället är det att fokusera energi bort från sådant man inte kan påverka till sådant man faktiskt kan påverka.

Taoismen har en del intressant om flow och den svindlande upplevelsen av att för en stund släppa greppet. Sådant kan vara en nog så andlig upplevelse.

Och så har jag ju mitt libertarianska mantra: Alla skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för denna frihet går där man kränker någon annan människas frihet, säkerhet eller egendom. Alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter inför det offentliga. (Nyliberalismens kalla ansikte.)

I praktiken: Försök vara vänlig och trevlig mot folk - och hoppas på det bästa. Det fungerar förvånansvärt väl. Respekt och artighet är bristvaror i vårt samhälle. Så då får man väl börja själv - och se om det smittar av sig.

OK, det där är i stora drag min allmänna idé om livet, universum och allting. Men att folk behöver något handfast att tro på, i mer konkret form är nog också en viktig tanke.

Det gör nämligen människor mottagliga för vilka vansinnigheter som helst - av vilket det tycks finnas ett allt större utbud.

Hur tror ni att Hitler kom till makten? Han gav massan något att gå upp i, som befriade den från vardagens börda och individens personliga ansvar. En sinnessjuk, mordisk ockult sekt förvisso, men ändå.

Det är av samma skäl det kan vara roligare att gå på frikyrkoandakter än i den vanliga kyrkan. Det är mer extas, närvaro i nuet, klämmigare musik - och en möjlighet att koppla av från vardagen.

Man kanske borde starta en icke-religiös "kyrka" - som hyllar existensen, livet, intelligensen, vetenskapen, förnuftet, kärleken, naturen, självbehärskning och individens frihet. Med möten som är som extatiska rave-festivaler. Och en del ritualer och tingeltangel för att betona alltets ofattbara storhet. Ett safe space där människor har frihet att göra fåniga saker för att fira livet och gå upp i nuet. Ett kuddrum i verkligheten, med en bra ljudanläggning.

Eller så fyller något annat människors behov av något att tro på.