De nya gamla moderaterna

Moderaterna har lagt fram ett förslag till nytt idéprogram. I stort sett känns det som ett väldigt rimligt program. Det skulle i sig kunna vara skäl nog att rösta moderat, om det inte vore för partiets praktiska politik vad gäller till exempel övervakning och droger.

»Ju mer pragmatisk man är i sina politiska lösningar, desto mer förankrad måste man vara i sina värderingar« sa partiledaren Ulf Kristersson när förslaget presenterades.

Moderaterna visar var de står i kulturkampen:

»Moderaternas tradition är den västerländska civilisationens, med förankring i de judisk-kristna och humanistiska värden som format vår kulturs föreställningar om varje människa som en unik varelse med ett okränkbart värde. Människan har både rätt att sträva efter sina drömmar och ett ansvar för sig själv, sina medmänniskor, samhället och framtiden.« (...)

»Kampen för det fria samhället är också kampen mot fascismen, kommunismen och den politisk-religiösa extremismen.«

De menar att politiken inte är allt:

»I ett fritt samhälle sker samhällsutvecklingen bara delvis genom politiken och inom den offentliga makten. Samhället utvecklas i människors relationer, i det fria näringslivet, i akademin, i samfunden, i det civila samhällets små och stora gemenskaper och i kulturen. Moderaterna vet att politiken har stora begränsningar och vill därför också att politiken ska begränsas. Samhället är större än staten.« (...)

Man argumenterar för decentraliserat beslutsfattande:

»Decentraliserat beslutsfattande gör samhället mer robust och anpassligt. Ett fritt samhälle är grunden för ett starkt samhälle. Fria medborgare som får ta ansvar över sina egna liv ger samhället motståndskraft. Det ökar tilliten mellan människorna och vår förmåga att hantera hot och kriser. Men det gör också att samhället reagerar snabbare och bättre i en föränderlig omvärld. Det gäller i synnerhet ekonomin, men också bredare i samhället.«

»Det politiska systemet ska bygga på att beslut fattas på lägsta effektiva nivå och tillåta att olika regioner och kommuner väljer olika vägar utifrån sina förutsättningar och sina invånares vilja.«

Om man verkligen menar det där sista vore det fantastiskt.

Som väntat står man stabilt på den fria ekonomins sida:

»Grunden för Sveriges välstånd är en marknadsekonomi baserad på enskilt ägande och avtalsfrihet. Det är den fria ekonomins institutioner som möjliggör det risktagande som är essensen i allt företagande och entreprenörskap. Ekonomi är hushållande med resurser, men också en process där individer och företag söker sig framåt under osäkerhet. Människor som tar risk är det ekonomiska framåtskridandets motor. Risktagande ska därför belönas. Därför att det är rättvist, men också för att utan belöning förtvinar risktagandet och därmed utvecklingen.«

Ibland blir det rent av vackert:

»Där det viktiga inte är vad du heter eller varifrån du kommer, utan vad du gör och vart du är på väg.«

Så långt förslaget till idéprogram. Möjligen är det bättre än vad man vågat hoppas.

Men riktigt intressant blir det i den idéskrift som följer med som bilaga till programförslaget. I vart fall i det första kapitlet. Låt mig börja med en av de få saker som jag tycker är problematisk.

»Eftersom ingen av frågorna är enkel, är inte heller svaren det. Det parti som påstår sig ha enkla svar på svåra frågor är antingen inte moget uppgiften eller använder lögnen som politisk metod. På svåra frågor är svaret ofta ”både och”. Både en effektiv brottsbekämpning och ett skydd för den personliga integriteten behöver värnas, samtidigt. Detsamma gäller den nationella suveräniteten och värdet av internationellt samarbete. Men de ständiga avvägningarna måste göras utifrån tydliga principer. Vilka de är har vi försökt belysa på de följande sidorna.«

Möjligen är det den realpolitiska verkligheten.

Men har vi över huvud taget hört en enda moderat tala sig varm för den personliga integriteten och individens rätt till privatliv de senaste 15-20 åren? Har det över huvud taget varit något »både och«? Istället är M tillsammans med S och SD övervakningsstatens hetaste och mest enkelspåriga förespråkare.

Därför blir formuleringen ovan mest en bekräftelse av att Moderaterna rullar ut övervakningsstaten med berått mod - trots att de själva vet att de gör fel.

Något liknande skulle kunna sägas om Moderaternas förhållande till EU.

Nu skall vi dock komma till den del av texten som gör mig extra glad, nästan entusiastisk.

»Ett samhälles framgång avgörs av förmågan att skapa och ta till sig ny kunskap. Kunskap driver samhället framåt och blir till välstånd och mänsklig utveckling. Är förmågan att generera kunskap hög i ett land är det ett lärande samhälle. Är förmågan låg stagnerar samhället. I det stagnerande samhället hamnar fördelning, istället för tillväxt, i förgrunden.« (...)

»Staten får exempelvis allt svårare att sköta sina kärnuppgifter. Men istället för att stimulera till mer nytänkande genom att öppna för konkurrens och ge medarbetarna ökade befogenheter att experimentera, hemfaller man åt att detaljreglera, ta in mer skatt och lägga pengarna på gamla system som inte fungerar. Tyvärr bäddar politiken just nu för mer av det här ofruktbara politiska beteendet.« (...)

»Offentlig verksamhet behöver börja se förändring som en lika naturlig del av tillvaron som det privata näringslivet gör. För att uppnå det behöver det offentliga uppdraget först och främst begränsas till det som bara det offentliga kan göra. En stark men begränsad stat lämnar utrymme för andra sfärer att driva utvecklingen framåt.«

Här är man inne på något oerhört viktigt. Verkligheten är inte statisk. Även offentlig verksamhet måste ständigt lära och utvecklas. Som det är idag är byråkratin så stelbent att fel och olämpliga förhållanden tillåts fortsätta råda, trots att man är medveten om dem.

Frågan är dock om Moderaterna är redo att ta striden med byråkratin. Ingen politiker har vågat sig på det sedan Margaret Thatcher.

Det civila samhället utvecklas i en dynamisk, närmast evolutionär process, vilket beskrivs väl i idéskriften:

»Komplexiteten och den snabba utvecklingen i samhället gör det svårare att värdera och eliminera risker. Ett lärande förhållningssätt krävs för att möta den utvecklingen. Vi behöver inte bara lära oss leva med osäkerhet, vi måste också lära oss att hitta lösningar på problem i samma stund som de uppstår.« (...)

»Marknaden och de mellanmänskliga nätverken har en inbyggd flexibilitet. De tvingas till anpassning och sparsamhet i motsats till staten som ständigt kan efterfråga mer resurser.« (...)

»Ett lärande samhälle kännetecknas av en tro på människans förmåga och att en bättre framtid är möjlig. Det betyder inte att ett lärande samhälle är historielöst. Det värdesätter den erfarenhet som finns kodad i dygder och institutioner. Men det klamrar sig inte fast vid det som har varit utan erkänner när det haft fel, för att kunna föra kunskapen vidare till kommande generationer. Eftersom bildandet av kunskap är en process, har ett lärande samhälle ett pragmatiskt förhållningssätt. Det är reformistiskt, inte revolutionärt, och låter idéer, lösningar, och tjänster utvecklas fritt i konkurrens med varandra.« (...)

»Det kan verka självklart att lärande är grunden för utveckling och att det finns ett stort värde i de principer som lägger grunden för ett lärande samhälle. Det är just dessa som burit upp den västerländska civilisationen och fört mänskligheten till nya höjder. Ändå står de inte i centrum för den politiska debatten, snarare gäller det motsatta. Önskan att kontrollera, reglera, centralisera och styra utvecklingen och samhället dominerar politiken.« (...)

»Om Sverige inte vårdar de principer som främjar lärande tappar vi utvecklingskraft. I alla verksamheter där likriktning, centralisering och byråkrati styr minskar kreativiteten. I sådana miljöer tenderar istället en rädsla för att göra fel att växa fram. Det kan vara en förklaring till varför offentliga verksamheter har svårt att skapa en lärande miljö. Det kan också förklara varför företag tenderar att tappa i innovationskraft när de växer sig stora. Någonstans på vägen blir organisationen för tungrodd och kostnaden för att göra fel högre än vinsten av att tänka nytt.« (...)

»Sverige behöver en politik för en föränderlig värld. En politik som inte söker gamla lösningar på nya problem. En lärande politik. För att uppnå det är det avgörande att skillnader börjar bejakas i stället för att betraktas som hotfulla, att vi överger fördelning och likvärdighet som överordnade principer. Båda principerna försöker uppnå statiska mål. De bortser inte bara från utveckling, de motarbetar den aktivt.« (...)

Jag skulle inte kunna säga det bättre själv. Samhället är en evolutionär process - och inte något som skall styras mot en förutbestämd utopi.

Frihet är en förutsättning för att ett samhälle skall kunna formas frivilligt och spontant - byggt på tidigare kunskap, erfarenheter och strukturer. När verklighet, mångfald och skaparkraft får styra snarare än elitistiska (och inkompetenta) sossar von oben.

I stort sett är jag positiv till Moderaternas förslag till nytt idéprogram.

Men vad hjälper det när partiet är pådrivande för att rulla ut en orwellsk övervakningsstat och när det eldar på den globala massövervakningen? Vilket kommer att få konsekvenser som direkt motverkar flera av de vackra mål, tankar och principer man visar upp i sitt programförslag. Konsekvenser som redan Gösta Bohman varnade för.

Och vad hjälper det att tala om ett lärande samhälle när man krampaktigt håller fast vid en havererad drogpolitik som skapar lidande, brott utan offer och EU:s högsta drogrelaterade dödlighet? Kan man blunda hårdare för verkligheten än så?

Moderaterna rör sig helt klart åt rätt håll efter sin ideologiska ökenvandring. Men än återstår det mesta att bevisa.