Lagförslag kan leda till att försvarsadvokater inte längre kan hålla motförhör med vittnen

Regeringen har nu presenterat sin lagrådsremiss om utökade möjligheter att använda tidiga förhör. Om förslaget blir lag kommer det att innebära att försvaret i vissa fall inte längre får möjlighet att fråga ut vittnen.

Av lagrådsremissen framgår att det redan finns möjligheter att ta upp vittnesmål innan en huvudförhandling i domstol. Dessutom gäller principen om fri bevisprövning, vilket innebär att rätten kan anse i stort sett vad som helst som giltigt bevis. Så frågan är om det behövs någon lagändring över huvud taget.

Regeringens förslag får därför tolkas som att man vill se en utökad användning av vittnesmål som lämnats innan rättegången. Annars skulle någon lagändring inte behövas. Det är också möjligt att förlaget läggs fram mest för att få regeringen att framstå som mer handlingskraftig, snarare än att tillföra något i sak.

(När man läser texten får man för övrigt ett intryck av att det i vart fall delvis handlar mer om att spara pengar och förenkla för landets åklagare än att värna om en fri, oberoende och rättssäker process.)

Från sidan 16:

»I de fall ett muntligt bevis har tagits upp inför rätten före huvudförhandling är utgångspunkten att beviset, om det kan läggas fram genom en ljud- och bildupptagning, inte ska tas upp på nytt (35 kap. 13 § RB). Det innebär att ett tidigt förhör i domstol med exempelvis ett vittne, som huvudregel, ersätter ett förhör vid huvudförhandlingen och att vittnet inte behöver inställa sig på nytt i domstolen (se avsnitt 6).«

Vilket innebär att försvarsadvokaten inte får möjlighet att fråga ut vittnet under huvudförhandlingen. 

Vilket återspeglas när man går igenom remissinstanserna, på sidan 17:

»Av de som är kritiska till förslagen kan nämnas JO, Hovrätten för Övre Norrland, Örebro tingsrätt, Gotlands tingsrätt, Stockholms universitet och Sveriges advokatsamfund. Invändningarna handlar i huvudsak om att förslagen innebär en klar försämring av den misstänktes möjligheter att förbereda sitt försvar, bl.a. möjligheten att hålla ett effektivt motförhör, och ett åsidosättande av principen om parternas processuella likställdhet. Sveriges advokatsamfund anför att det finns en obalans mellan åklagarens insyn och den misstänktes insyn i förundersökningsmaterialet vid tidpunkten för förhöret.«

Regeringen menar att skriftliga och bandade förhör tidigt i rättsprocessen minskar risken för att vittnen glömmer vad som skett eller att de ändrar sina vittnesmål efter hot.

Men redan med dagens lagstiftning och domstolarnas fria bevisprövning bör man kunna åberopa tidigare förhör (som är genomlästa och godkända) om särskilda skäl finns. Vilket även gäller förhör med den misstänkte. Men då som komplement, snarare än som ersättning för utfrågning under huvudförhandlingen.

Den oönskade effekten av regeringens förslag kan bli att incitamenten ökar för fler att tiga sig igenom en förundersökning. Vittnen som potentiellt kan komma att hotas kan då välja att inte tala med polisen över huvud taget, inte ens i ett tidigt skede i utredningen. Detta för att inte nämna att förslaget leder till att så gott som alla misstänkta kan vinna på att hålla tyst fram till huvudförhandlingen. Vilket i sin tur försvårar utredningsarbetet.

Skall man nämna något positivt, då är det att tidiga förhör eventuellt kan användas för att slippa hålla misstänkta häktade så lång tid. Men det är tveksamt, då häktning idag används i princip slentrianmässigt.

Det finns mycket mer som är märkligt med regeringens förslag och jag skall gräva vidare. Men en sak känns viktigare än allt annat:

Man får inte inskränka försvarets rätt och möjlighet att fråga ut vittnen och målsägande.

Skulle det ske, då har vi inte längre rätt till ett fullgott försvar - och då inte heller rättvisa och opartiska rättegångar, som de föreskrivs i till exempel Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.