Vi måste acceptera att leva med människor som har fel

Vänstern anser att högern är girig och ond. Högern anser att vänstern är dum i huvudet och allmänfarlig.

Vänstern anser att högern bara ser till sig själv, att marknaden suger ut arbetare och konsumenter och att kapitalister är parasiter.

Högern menar att vänstern lever i en ogenomtänkt, ologisk tankebubbla där kollektivet överordnas individen fram till den punkt där tvång och förtryck blir konsekvensen.

Vänstern ser sig själv som god och är aldrig sen att anamma allt som låter snällt eller fint - även sådant som i verkligheten är kontraproduktivt, även i förhållande till vad den själv tror sig vilja uppnå. Så länge utopin låter bra, så länge tänker vänstern inte ta någon hänsyn till om den är kompatibel med verkligheten.

Högern ser sig som de som genom hårt arbete och entreprenörskap bygger företag, skapar jobb, genererar tillväxt, frambringar välstånd - och plockar upp notan för samhällsbygget och även för alla som inte kan eller vill försörja sig själva. Och som tycker att det är viktigt att något slags fungerande ordning upprätthålls.

Om ingen av sidorna uppnår total dominans - vilket väl knappast kommer att ske - måste dessa två grupper av människor lära sig att leva tillsammans.

Vänstern måste inse att utan kapitalism skulle det inte finnas något värde att fördela. Den måste utforska tanken att vinstintresset skapar varor, tjänster och verksamheter som annars inte skulle existera. Och den måste acceptera tanken att den som riskerar sitt kapital och investerar sin tid måste få belönas för sina insatser - om vi alls skall ha någon utveckling.

Hur vackert det än var tänkt måste ett socialistiskt samhälle även vara ett totalitärt samhälle, då det inte går att upprätthålla på frivillig grund. Det lär oss, om inte annat, historien.

Högern skulle å sin sida må bra av att bli en liten smula mer empatisk, pedagogisk och frimodig, Det räcker inte att ha rätt i sak och att ha logik och verklighet på sin sida. Och det duger inte heller att be om ursäkt för sin existens.

Även om alla människor njuter av kapitalismens frukter och på de flesta sätt lever bättre än världens rikaste människa för, låt säga 100 år sedan - så kan den fria marknaden inte tas för given, utan måste ständigt förklaras och försvaras mot sina fiender.

Och alla borde inse att det är den västerländska liberala, demokratiska traditionen - med människans rättigheter som huggna i sten - som är vårt samhälles kollektiva själ.

Tyvärr ser vi idag hur våra grundläggande rättigheter urholkas i många små steg. Uppenbarligen stämmer det att demokratins dilemma är att den kan avskaffa sig själv. Går man för långt, då finns det ingen väg tillbaka. Då är det dystopiska samhället över oss.

Låt oss istället skapa ett samhälle där individen har ett stort mått av frihet och i möjligaste mån lämnas ifred av staten. Där politiken fokuserar på att få sådant som verkligen är viktigt att funka - istället för att vara en ovärdig maktkamp. Och där medborgarnas rätt till valuta för skattepengarna är en prioriterad fråga.

Samarbeta för att få skutan på rätt köl igen, istället för att ödsla tid på att motarbeta varandra. Var konstruktiva, inte destruktiva. Och vi får nog finna oss i att det alltid kommer att finnas folk som har fel.

Vi är alla fångade i den sociala marknadsekonomin. Så intressant. Då får vi väl lära oss att leva med det. Tillsammans, under civiliserade former. Vänstern kommer aldrig att få sitt nya DDR. Sverigedemokraterna kommer aldrig att få till något slags etniskt homogen befolkning. (Om det nu är det de vill.)

Det blev ingen revolution och the libertarian moment infann sig inte. I vart fall inte just nu. Det är den verklighet vi har att leva med.