Koranbränning i den moraliska stormakten

Koranbränningarna väcker intressanta frågor.

Till att börja med gör religioner anspråk på att bestämma hur människor skall leva sina liv och hur samhället skall fungera.

Därför måste det vara tillåtet att kritisera en religion, precis som vilken politisk dogm som helst.

Att göra undantag från yttrandefriheten för en viss bok eller en viss religion vore ett avsteg från principen om likabehandling, som är central i ett demokratiskt samhälle.

Skall man förbjuda bränning av en viss bok - då måste man förbjuda bränning av alla böcker.

Skall man förbjuda kritik mot en viss religion - då måste man förbjuda kritik mot alla former av metafysiska teser.

Alla skall ha lika rättigheter och vara lika inför lagen. Samma regler skall gälla för alla, oavsett vad folk tror på.

Men bara för att något är lagligt innebär det inte att det är lämpligt. Att förolämpa andra är sällan någon bra plan för att föra saker och ting framåt.

Här har vi en intressant fråga: Om något är lagligt men får förutsägbara negativa konsekvenser - har då personen som medvetet utför handlingen något slags moraliskt (inte juridiskt) ansvar för dessa konsekvenser?

Jag noterar att många som i vanliga fall är tydliga med att människor är ansvariga för sina handlingar svävar på målet i fallet med koranbränningarna.

Å andra sidan känns det fel att hålla tillbaka relevant kritik bara för att andra kan tänkas få tuppjuck. Viktig kritik kan ibland behöva vara konsekvensneutral.

Utrikesdepartementet kritiserar bränningarna, vilket det förvisso kan göra så länge man inte tänker förbjuda dem. Även om det känns olämpligt för politik och administration att ha åsikter om religionskritik.

Sedan kan man notera att krafter på båda sidor i denna debatt kan misstänkas använda den mer för att sabotera det svenska Nato-medlemskapet än för teologiska spörsmål.

Saudiarabien anser att koranbränningarna är ett uttryck för bristande tolerans. Vilket är stora ord när det gäller en religion vars mer devota utövare inte drar sig för att döda bögar, äktenskapsbrytare och religiösa dissidenter.

Det är också intressant att notera att såväl påven som EU nu uppmanar Sverige att inskränka yttrandefriheten - vilken råkar vara en grundläggande mänsklig rättighet.

"En svensk tiger" får en ny tolkning.

Vad som gör allt extra skruvat är att detta inte handlar om verklighet, fakta och logik - utan om metafysik. Hokus pokus. Tomtar och troll. Kringsvävande andeväsen. Hela konflikten är i grunden byggd på hjärnspöken.

Själv skulle jag inte bränna koranen. Helt enkelt för att jag tror mer på fri, saklig debatt än på att reta upp andra (även om de har fel).

Vill man få människor att tänka om gäller det att förmå dem att just tänka och resonera logiskt. Vilket inte befrämjas av att man gör folk förbannade och får dem att reagera känslomässigt.

Just nu är det många människor på olika sidor i denna fråga som skapar fler problem än de löser.

Det är så att man kan undra om det inte är motsättningar, oreda och gräl som är deras verkliga mål...