Kriget och Bullerbyn

När verkligheten tränger sig på drabbas vänstern av kognitiv dissonans och offentlig kärnverksamhet ställs inför en reality check.

Jag blir kanske inte förvånad men ändå lite förundrad över vänsterns bristande försvarsvilja.

Solidariteten med det stora kollektiv man tillhör tycks vackla hos en del vänsterdebattörer. Min misstanke om att fin-vänstern egentligen är väldigt egoistisk växer sig allt starkare.

Tydligen förväntar de sig att någon annan skall försvara dem medan de kritiserar militarismen och kapitalismen. Det personliga ansvaret lyser med sin frånvaro.

Några siffror nedbrutna på parti verkar inte finnas. Men vi vet från år 2018 att 49% av befolkningen då kunde tänka sig en stridande roll med risk för livet, 77% sa ja till en icke stridande roll med risk för livet och 84% kunde tänka sig en icke stridande roll utan risk för livet.

Män uppvisar högre vilja att försvara sitt land än kvinnor. Unga har lägre försvarsvilja än äldre. 38% av de unga vill inte göra värnplikt, 53% i gruppen med utomnordisk bakgrund (2023). Hög utbildning och hög lön tycks öka försvarsviljan.

En faktor till all upprördhet kan vara vänsterns tendens att se världen som de tycker att den borde vara - inte som den faktiskt är. När ministrar och ÖB ändå säger som det är, då uppstår något slags kognitiv dissonans.

Nu tror jag dock inte att det var för att reta vänstern som vår minister för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin underströk att det faktiskt kan bli krig.

Snarare handlar det om att han försöker pressa allehanda förvaltning att få tummen ur. En byråkrati som ägnat sig allt mer åt ideologiska projekt och allt mindre åt sin kärnverksamhet måste nu skärpa till sig och se till att beredskapen höjs, i praktisk handling.

Att viktiga svenska myndigheter fortfarande lever i något slags skyddad verkstad såg vi senast i kaoset på den igensnöade E22:an. När det blir skarpt läge finns inget utrymme för tafatt initiativlöshet och inkompetens.

Hela det civilförsvar som revs ner av regeringarna Persson, Reinfeldt och Löfvén måste nu snabbt upp på krigsfot.

Allt kan gå spektakulärt och helvete - och snabbt. Just nu stör rysk militär i Kaliningrad GPS-systemet. Häromdagen var Sverige beroende av att importera el från Danmark, Tyskland och Polen - via undervattenskablar som lätt kan saboteras. Vårt digitaliserade samhälle är sårbart.

Kriget i Ukraina drar ut på tiden då vi i väst inte vill förse landet med vapen som har tillräckligt lång räckvidd för att slå ut de ryska logistik-linjerna. Det kan leda till större problem på lite sikt.

Suwalki-korridoren mellan Kaliningrad och Belarus är en hotspot. Idag är trafiken begränsad på grund av sanktioner. Men Ryssland vill ha den som en öppen route under egen kontroll. Vilket i så fall skulle skära av de utsatta baltiska staterna från Polen och resten av Nato.

Att Erdogan konstrar, Orban flirtar med Putin och Mellanöstern exploderar samtidigt är också en faktor. Till och med Venezuela hakar på trenden och hotar att invadera Guyana. Oavsett om detta ingår i ett mönster eller ej bygger det på och gör vår värld mindre trygg.

Ryssland lägger nu ungefär 40% av sin budget på militären. Landet har ställt om till krigsproduktion. Om inte förr kommer det ryska militära hotet att vara påtagligt om tre till fem år.

Tills vi är beredda att möta detta får vi hoppas på det bästa, men förbereda oss för det värsta.

Här i Berlin känns allt mer påtagligt än i Sverige. Kriget pågår trots allt bara 85 mil bort över slätterna i sydost. Samtidigt ser man här spår efter andra världskriget och efter kommunismens framfart lite varstans. Allt blir mer påtagligt.

Sverige har å sin sida haft fred i flera hundra år, medan världen omkring oss stått i brand. Möjligen har det invaggat svenska folket i något slags falsk trygghet som vi inte vill lämna.

Därför är det nog nyttigt att vi blir påminda om att vad som helst faktiskt kan hända. Precis vad som helst.

Vårt fria, demokratiska Europa hotas de facto av en galen autokrat som vill förslava sina grannländer.

- o -

Prenumerera på mina längre texter till din mailbox på Substack »