Friheten måste alltid försvaras

I min ungdom var jag engagerad för de östeuropeiska folkens frihet. Att se förtrycket bara drygt tio mil från Sveriges gräns var omskakande. Att resa i öst var en dystopisk upplevelse.

I de kommunistiska diktaturerna fanns inget utrymme för att ifrågasätta makten, ideologin eller systemet. Folk som käftade emot kunde försvinna. De som försökte fly sköt man vid gränsen.

Situationen i dagens Ryssland är snarlik. Vilket inte är att förvånas över. Putin är ex-KGB. Ryssland är Sovjetunionens förtryck minus marxism plus rövarekonomi.

Putins Ryssland är ett i princip totalitärt system som uppvisar fullständig skamlöshet och likgiltighet vad gäller människors liv, individens rättigheter och andra länders suveränitet.

Man uppvisar en arrogant nonchalans inför de principer som möjliggör civiliserad, fredlig mänsklig samexistens.

Förtrycket yttrar sig nu som då i övergrepp mot individen och hennes grundläggande mänskliga rättigheter. I förbud mot tanken att det kan finnas andra och bättre sätt att göra saker och ting.

Man utökar sitt territorium genom att knapra i sig sina grannländer och förvandla levande samhällen och människors hem till grushögar.

Det är bristen på demokrati som gör sådana vansinniga fälttåg möjliga. Demokratier krigar i princip aldrig med varandra.

Den demokratiska rättsstaten är det fredliga, civiliserade samhällets fundament.

Den bygger på respekt för individen och hennes grundläggande fri- och rättigheter.

Den är en kompromiss som gör det möjligt för människor att leva i fredlig samexistens och att lösa konflikter utan våld.

Det fria samhället har många fiender, måste ständigt försvaras och dess fördelar klargöras för varje generation. Tyvärr verkar det som om vi brustit i detta uppdrag. Varit naiva. Och slappa.

Bland de rödgröna råder kognitiv dissonans. I ena vågskålen fluff som feminism och identitetspolitik men även traditionella idéer som likhet inför lagen, människors lika värde och den demokratiska rättsstatens grundläggande principer. I andra vågskålen en växande religiös minoritet vars mer radikala uttolkare är aktiva motståndare till det ovanstående. Samtidigt är gruppen viktiga och lättledda väljare...

Problemet är förvisso bredare än så. Men det är alltid värt att notera när verkligheten hinner ifatt vänstern och biter den i baken.

I Sverige måste den demokratiska rättsstatens grundläggande principer och svensk lag gälla, lika för alla.

Vilket kan bli stökigt om de som hävdar något annat har ett stort potentiellt våldskapital och uppvisar ett antisocialt dominansbeteende.

Dessutom har vi ett politiskt system som gör upprepande utfall mot de medborgerliga fri- och rättigheterna. Speciellt rätten till privatliv och privat korrespondens samt yttrandefriheten.

Två av tre EU-institutioner vill att man skall använda AI för att analysera innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden. (EU-kommissionen säger själv att detta strider mot grundläggande fri- och rättigheter, men väljer att köra på ändå.)

Övervaka dem som misstänks för brott - inte alla andra, hela tiden.

Under den kommande mandatperioden tänker man upphöja hat och hot till »EU-brott« i klass med terrorism och vapensmuggling. Men vi får inte veta hur man tänker definiera hat eller vad det är som skall bli förbjudet att säga. I vart fall inte före valet.

Yttrandefriheten hotas ständigt av makthavare som ogillar att folk käftar emot, ifrågasätter och lägger sig i. Det ligger liksom i sakens natur.

EU skall hålla tassarna borta från yttrandefriheten.

På detta tema kan även nämnas en farlig cancel-kultur som inte bara drabbar offentliga personer utan även till exempel akademiker som kommer fram till oönskade resultat eller hänvisar till olämplig fakta.

Allt orkestrerat av något slags kulturvänster som anser sig vara oändligt mycket mer moraliskt högtstående än alla andra. Som förblindas av sin övertygelse och vars missriktade välvilja får oväntade, oönskade och emellanåt direkt farliga konsekvenser.

Hoten mot den västerländska demokratiska rättsstaten kommer från många olika håll, samtidigt.

Här bör understrykas att det är nämnda västerländska idétradition som skiljer oss från politiska och religiösa förtryckarregimer, från rövarvälde och från dem som använder våld som maktmedel.

Det har tagit årtusenden för dessa idéer att utkristalliseras och växa fram genom trial and error. Människor har offrat sin frihet och sina liv för våra fri- och rättigheter.

Allt detta hotas just nu från olika håll. Övergrepp mot de mänskliga rättigheterna motiveras inte sällan med kollektivets bästa. Med missriktad välvilja.

I sitt standardverk om den totalitära statens rötter varnar oss Hannah Arendt särskilt för att tro att mörkrets krafter skall komma i samma skepnad och från samma håll som tidigare gånger.

Vår fred och vår frihet hotas, i det stora och i det lilla. Just därför är det viktigt att stå upp för de principer som gör vårt samhälle möjligt och drägligt att leva i.

Försvaret för den västerländska civilisationen som sådan är det centrala. Sedan är det underordnat varifrån och från vem hotet kommer. Gränsen måste hållas.

Den demokratiska rättsstaten och våra grundläggande fri- och rättigheter måste ständigt försvaras, i en fri debatt och med demokratins verktyg mot såväl yttre som inre fiender.

Vilket är hela syftet med att jag kandiderar till Europaparlamentet. Jag är villig att ta den striden, om jag skulle få förtroendet.

Allt du behöver göra är att rösta på mig.