Andersson, ännu argare efter valet

Redan innan valet var Magdalena Andersson tvär och sur. Möjligen för att hon redan då visste att det inte existerar något rödgrönt regeringsalternativ.

Men folket röstade fram de rödgröna och genast fick vi en ny rödgrön röra. Låt mig fundera högt...

Skulle Andersson mot all förmodan lyckas pressa in sina presumtiva stödpartier i en överenskommelse är risken uppenbar att en sådan ändå kommer att spricka - när C:s liberala ekonomiska politik under fyra år skall synkas med de gamla kommunisternas hat mot det kapitalistiska systemet.

Andersson har i skrivande stund inte ens lyckats få in sitt regeringsunderlag i samma rum. Än mindre på samma bild. Enda sättet att få ihop detta lär vara att övertyga V om att än en gång bli S dörrmatta, utanför regeringen.

När V - som inte vill bli duperade av S - valde moderaten Norlén till talman blev det en livlina. Nu kunde Magdalena Andersson med darr på rösten meddela att V blivit det femte Tidö-partiet och att hon därför stiger av sitt uppdrag att få ihop en regering.

Vilket inte har något egentligt samband. Det är mer att vara barnslig och grinig. Och en chans att sätta press på V för att partiet skall inse att dess eviga roll är att vara nämnda dörrmatta.

Men det kommer knappast att fungera. V har sin röda linje. C har sin röda linje. De är oförenliga.

Magdalena Andersson har väldigt få kort att spela. Speciellt efter S historiskt usla valresultat.

Att S steg av innan en första statsministervotering (som de ändå skulle förlora) är dessutom ett taktiskt knep för att M skall få talmannens uppdrag att bilda regering - för att sedan röstas ner i kammaren.

Skulle det bli flera voteringar vill man hamna i den fjärde och sista, då hotet om nyval hänger över alla. Enligt de som anser sig begripa är den som är först ut och blir nedröstad mindre trolig att bli den riksdagen röstar om i det sista försöket att välja en statsminister.

Så bli inte förvånad om även Kristersson meddelar att det inte går att få ihop någon fungerande riksdagsmajoritet och därmed undviker votering - så länge C stöder det socialistiska blocket, vill säga.

Det är högst osannolikt att vi skulle få en S+V+MP+C-regering. Som någon påpekade är de röda linjerna hos V och C vad som hindrar en ännu större oreda - nämligen att försöka jämka samman de två partiernas oförenliga politik.

Möjligen skulle ett uppdrag till C att bilda regering kunna bli en reality check för partiet. När det kör fast måste de kolla sina premisser.

Ett alternativ är att M+KD+L trycker gult och avstår om Magdalena Andersson bildar en ren socialdemokratisk minoritetsregering. Utan V. Utan C. Utan MP. Då skulle man kunna göra upp i sakfrågorna i riksdagen med hoppande majoritet. Och hindra MP från att ödelägga vår energiförsörjning.

Ännu enklare vore att välja om den nuvarande M+KD+L-regeringen med aktivt eller passivt stöd från C och SD. Det skulle möjliggöra den icke-socialistiska politik som en majoritet (56%) av svenska folket faktiskt röstat för.

CC0 | Patreon »