Jag kan ställa upp! ;-)

Olyckan Lars Danielsson – känd som den socialdemokratiske statssekreteraren som fuckade upp krishanteringen efter tsunamin – är den ende sökande till posten som svensk EU-ambassadör.

Detta till råga på allt för en tid då Sverige kommer att vara EU:s ordförandeland.

Men det är lugnt! Slå mig en signal om ni vill att jag skall söka posten... ;-)

SvD | DN

(Tiptack: Johanna)

Klipp dig och skaffa ett jobb!

Före detta statssekreteraren Lars Danielsson (s) har sökt 26 olika jobb på Utrikesdepartementet.

Han har inte fått något av dem. Vilket är rätt naturligt – med tanke på hans ansvar för det största, värsta och allvarligaste haveriet i den svenska utrikesförvaltningens historia.

Danielsson borde sluta förnedra sig själv och andra. Sök ett vanligt jobb istället. Eller ta pensionen, gå hem och läs böcker...

Länk»

Ringde han hem?

(Tipstack: Klas)

Intrigen tätnar

I dagens Svenska Dagbladet kan vi läsa att statssekreterare Lars Danielsson (s) gjorde mindre för att hantera tsunamikatastrofen än han påstått.

Detta är en märklig affär. Ju mer vi får veta, ju mindre blir begripligt.

Man måste - faktiskt - undra om det är något som den förra regeringen under inga som helst omständigheter vill låta folket och media få veta.

För om det bara handlar om inkompetens och ointresse - då hade de ju kommit undan bättre genom att helt enkelt erkänna det, istället för att löpa gatlopp.

Till artikeln...

Memoarer för dementa

F.d. statssekreterare Lars Danielsson (s) medverkade i SVT:s Carin 21:30 härom dagen.

Där berättade han om de memoarer som han snart kommer att ge ut.

"Det svåraste kapitlet att skriva var det om tsunamin" sade han.

Svåraste? Det var väl ett understatement? Han vet ju uppenbarligen inte ens vad han själv gjorde den där eländiga annandagen...

Tsunamibanden

Man undrar hur det går med de där famösa tsunamibanden. Under tiden kan man dra vissa paralleller mellan verkligheten i Rosenbads källare och litteraturen...

Mr Prosser sa: Ni hade lagliga möjligheter att komma med förslag eller att protestera innan besvärstidens utgång.

–Besvärstiden? skrek Arthur. Vilken besvärstid? Första gången jag fick höra talas om det var i går, när en arbetare kom till mitt hus. Jag frågade om han kommit för att tvätta fönstren, men han sa att nä, han hade kommit för att riva huset. Det sa han inte med detsamma förstås. O nej då. Först torkade han av några fönster och krävde mig på en hundring. Sen sa han det.

–Men Mr Dent. Planerna har funnits tillgängliga på planeringskontoret de senaste nio månaderna.

–Visst. Så fort jag fått veta om det gick jag raka vägen för att få se dom, igår eftermiddag. Ni hade inte direkt ansträngt er för att få uppmärksamhet kring dom, eller hur? Jag menar, i stil med att säja det till nån, eller så?

–Men planerna fanns utställda...

–Utställda? Jag var tvungen att gå ner i källaren för att få se dom.

–Där ligger utställningsavdelningen.

–Jag var tvungen att ha med mig en fackla.

–Det var väl fel på lyset.

–Det var fel på trappan också. Den var borta.

–Men ni hittade planerna, eller hur?

–Jotack, dom fanns utställda längst ner i ett låst arkivskåp som var inställt i en före detta toalett, med en skylt på dörren där det stod Varning för leoparden.

Ur Liftarens Guide till Galaxen av Douglas Adams. (CD-bok)

Ödets ironi. Eller något annat.

Att de back-up-band som den nya regeringen hittade i ett låst utrymme i Rosenbads källare kan komma att visa på statssekreterare Danielssons "oskuld" – det vore onekligen en twist.

Danielsson "rentvås" då från anklagelsen om att inte ha varit på sitt rum – och alla glömmer på ett ögonblick alla hans och den dåvarande statsledningens klantigheter, felbedömningar och märkliga beslut under hanteringen av tsunamikatastrofen.

Samtidigt har all uppmärksamhet riktats bort från Katastrofkommissionens viktigaste slutsats: Att ansvaret för allt sjabbel slutligen ligger hos Göran Persson.

Men att tro att det finns någon plan, det är nog att hoppas på för mycket. Det finns aldrig någon plan. Nästan aldrig.

[Länk]