One of those days...

Jag är absolut inte någon konspirationsteoretiker vad gäller Estonias förlisning.

Men det är inte svårt att konstatera att politiskt schabbel gjort tragedin till en soppa. Främst är det socialdemokraterna och Mona Sahlin som bör klä skott för detta, även om många beslut fattats i politisk enighet. Och det är just detta schabbel som göder diverse teorier, spekulationer och som gör frågan till ett öppet sår.

Fredagen kommer tydligen att bli en temadag på ämnet...

Världen idag kommer att göra ett nummer av att då avgående statsministern, Carl Bildt, skall ha känt till ett alternativt sjunkförlopp redan timmarna efter förlisningen. Vad det handlar om är att ett antal personer tämligen omgående skall ha spekulerat i om det uppstått ett hål under vattenytan, så det är rätt fladdrigt som nyhet betraktat. Men det kommer säkert inte att hindra media i övrigt att hänga på. Speciellt inte om det är en slö nyhetsdag.

Samtidigt är Jutta Rabe tillbaka i Sverige. Det gravfridsbrott hon anklagats för i samband med tidigare dykningar är nu preskriberat – och hon kommer att tala om allt från metallprover till påstådd korruption bland svenska myndighetspersoner och politiker.

Man kan naturligtvis inte utesluta att något av substans kommer fram under dagen. Men jag tycker väldigt synd om de anhöriga som försöker lägga tragedin bakom sig – och som hela tiden blir påminda, oroade och förvirrade av att det ständigt rörs runt i grytan.

Estoniakatastrofen hanterades otroligt illa. Att inte direkt bärga vad som bärgas kunde var en jättetavla. Samtidigt är det svårt att avgöra vilka krav och teorier som är tokiga och vilka som faktiskt kan ha viss bäring för att öka säkerheten i framtiden. Men någon stor konspiration där man har ihjäl en massa folk, som alla inblandade lyckats hålla tyst om i 13 år..? Jag är skeptisk.