I dagens DN kan vi läsa följande om EU:s ramlagstiftning mot rasism...
"Sverige har under förhandlingarna gjort klart att det aldrig, med hänvisning till grundlagen om yttrandefrihet, kan bli tal om att förbjuda förnekelse av förintelsen. (...) Den svenska regeringen hävdar att inga lagändringar behövs i Sverige om beslutet klubbas. De svenska lagreglerna om hets mot folkgrupp täcker redan i rambeslutet, är motiveringen."
Kalla fötter, typ.
Men om man läser förslaget, då blir det rätt uppenbart att man visserkligen kan sätta folk i finkan för vissa former av förintelseförnekelse med stöd av hetslagstiftningen. (Som för övrigt när hårresande i sig.) Men den kan knappast vara tillräcklig för att möta EU:s krav.
Enligt förslagets artikel 1.1 så åläggs medlemsstaterna att göra förintelseförnekelse straffbar. Punkt.
Och om nu den svenska regeringen är lite orolig för att man kanske håller på att göra något dumt (och försöker slingra sig vad gäller hur det påverkar oss i Sverige) – då kan man undra varför man vill tvinga på alla andra detta förslag. Det finns liksom gott om regeringar i Europa som inte är lika känsliga på yttrandefrihetsområdet som den svenska...
Det är rätt uppenbart att regeringen vet att den håller på att gå med på något som är dumt, tveksamt och farligt. Så varför inte bara säga nej?
[Länk]
Vill inte spela islamofob-kortet, men en hypotes att bolla med: regeringen tvekar med anledning av alla förintelseförnekande muslimer?
SvaraRaderaTänk bara på de där kassetterna som inte var så värst filosemitiska och som såldes i eller i nära anslutningen till moskén i Stockholm och som JK inte ville eller kunde åtala.
Vill även hänvisa till en artikel i Judisk Krönika 2001 (tror jag), med titeln "Judarna skall brinna i helvetet", som var ett citat som speglade läget på skolorna.
Ja, Sverige har importerat antisemitism. Och nu vill man inte tvingas efterleva en lag som gör förintelseförnekelse olaglig. Det skulle kanske ge en orimlig arbetsbörda för den redan överansträngda rättsapparaten samt öka friktionerna i samhället.
Hur är det? Kan elever i Sverige slippa närvara när man undervisar om andra världskriget, eller var det i något annat europeiskt land?