De mänskliga rättigheterna måste ständigt försvaras (video)

Youtube »

Friheten måste alltid försvaras

I min ungdom var jag engagerad för de östeuropeiska folkens frihet. Att se förtrycket bara drygt tio mil från Sveriges gräns var omskakande. Att resa i öst var en dystopisk upplevelse.

I de kommunistiska diktaturerna fanns inget utrymme för att ifrågasätta makten, ideologin eller systemet. Folk som käftade emot kunde försvinna. De som försökte fly sköt man vid gränsen.

Situationen i dagens Ryssland är snarlik. Vilket inte är att förvånas över. Putin är ex-KGB. Ryssland är Sovjetunionens förtryck minus marxism plus rövarekonomi.

Putins Ryssland är ett i princip totalitärt system som uppvisar fullständig skamlöshet och likgiltighet vad gäller människors liv, individens rättigheter och andra länders suveränitet.

Man uppvisar en arrogant nonchalans inför de principer som möjliggör civiliserad, fredlig mänsklig samexistens.

Förtrycket yttrar sig nu som då i övergrepp mot individen och hennes grundläggande mänskliga rättigheter. I förbud mot tanken att det kan finnas andra och bättre sätt att göra saker och ting.

Man utökar sitt territorium genom att knapra i sig sina grannländer och förvandla levande samhällen och människors hem till grushögar.

Det är bristen på demokrati som gör sådana vansinniga fälttåg möjliga. Demokratier krigar i princip aldrig med varandra.

Den demokratiska rättsstaten är det fredliga, civiliserade samhällets fundament.

Den bygger på respekt för individen och hennes grundläggande fri- och rättigheter.

Den är en kompromiss som gör det möjligt för människor att leva i fredlig samexistens och att lösa konflikter utan våld.

Det fria samhället har många fiender, måste ständigt försvaras och dess fördelar klargöras för varje generation. Tyvärr verkar det som om vi brustit i detta uppdrag. Varit naiva. Och slappa.

Bland de rödgröna råder kognitiv dissonans. I ena vågskålen fluff som feminism och identitetspolitik men även traditionella idéer som likhet inför lagen, människors lika värde och den demokratiska rättsstatens grundläggande principer. I andra vågskålen en växande religiös minoritet vars mer radikala uttolkare är aktiva motståndare till det ovanstående. Samtidigt är gruppen viktiga och lättledda väljare...

Problemet är förvisso bredare än så. Men det är alltid värt att notera när verkligheten hinner ifatt vänstern och biter den i baken.

I Sverige måste den demokratiska rättsstatens grundläggande principer och svensk lag gälla, lika för alla.

Vilket kan bli stökigt om de som hävdar något annat har ett stort potentiellt våldskapital och uppvisar ett antisocialt dominansbeteende.

Dessutom har vi ett politiskt system som gör upprepande utfall mot de medborgerliga fri- och rättigheterna. Speciellt rätten till privatliv och privat korrespondens samt yttrandefriheten.

Två av tre EU-institutioner vill att man skall använda AI för att analysera innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden. (EU-kommissionen säger själv att detta strider mot grundläggande fri- och rättigheter, men väljer att köra på ändå.)

Övervaka dem som misstänks för brott - inte alla andra, hela tiden.

Under den kommande mandatperioden tänker man upphöja hat och hot till »EU-brott« i klass med terrorism och vapensmuggling. Men vi får inte veta hur man tänker definiera hat eller vad det är som skall bli förbjudet att säga. I vart fall inte före valet.

Yttrandefriheten hotas ständigt av makthavare som ogillar att folk käftar emot, ifrågasätter och lägger sig i. Det ligger liksom i sakens natur.

EU skall hålla tassarna borta från yttrandefriheten.

På detta tema kan även nämnas en farlig cancel-kultur som inte bara drabbar offentliga personer utan även till exempel akademiker som kommer fram till oönskade resultat eller hänvisar till olämplig fakta.

Allt orkestrerat av något slags kulturvänster som anser sig vara oändligt mycket mer moraliskt högtstående än alla andra. Som förblindas av sin övertygelse och vars missriktade välvilja får oväntade, oönskade och emellanåt direkt farliga konsekvenser.

Hoten mot den västerländska demokratiska rättsstaten kommer från många olika håll, samtidigt.

Här bör understrykas att det är nämnda västerländska idétradition som skiljer oss från politiska och religiösa förtryckarregimer, från rövarvälde och från dem som använder våld som maktmedel.

Det har tagit årtusenden för dessa idéer att utkristalliseras och växa fram genom trial and error. Människor har offrat sin frihet och sina liv för våra fri- och rättigheter.

Allt detta hotas just nu från olika håll. Övergrepp mot de mänskliga rättigheterna motiveras inte sällan med kollektivets bästa. Med missriktad välvilja.

I sitt standardverk om den totalitära statens rötter varnar oss Hannah Arendt särskilt för att tro att mörkrets krafter skall komma i samma skepnad och från samma håll som tidigare gånger.

Vår fred och vår frihet hotas, i det stora och i det lilla. Just därför är det viktigt att stå upp för de principer som gör vårt samhälle möjligt och drägligt att leva i.

Försvaret för den västerländska civilisationen som sådan är det centrala. Sedan är det underordnat varifrån och från vem hotet kommer. Gränsen måste hållas.

Den demokratiska rättsstaten och våra grundläggande fri- och rättigheter måste ständigt försvaras, i en fri debatt och med demokratins verktyg mot såväl yttre som inre fiender.

Vilket är hela syftet med att jag kandiderar till Europaparlamentet. Jag är villig att ta den striden, om jag skulle få förtroendet.

Allt du behöver göra är att rösta på mig.

Blogcast: Justitieministern balanserar på slak lina

Femte juli · Blogcast: Justitieministern balanserar på slak lina

Youtube » | Soundcloud » | Utskrift/bloggpost »

En bättre värdegrund - för ett fredligt, ordnat samhälle med tillit

Den officiella svenska värdegrunden om »allas lika värde« är lika vacker som meningslös.

Värde är som regel subjektivt. I ett skarpt läge skulle knappast någon tillmäta massmördaren Breivik samma »värde« som sin lilla rara mormor.

Värde är dessutom svårt att observera eller mäta. I en praktisk verklighet är lika värde mest en banal, till intet förpliktigande kliché.

Lika rättigheter är däremot något som är observerbart, mätbart och möjligt att praktiskt upprätthålla med rättsstatens medel.

Plus att det är en av den demokratiska rättsstatens grundläggande principer: Allas likhet inför lagen och lika rätt inför det offentliga.

Det är när principen om allas lika rättigheter bryts som porten öppnas för övergrepp mot individer och grupper av människor. Historien ger otaliga mörka exempel.

Lika rättigheter implicerar dessutom i en modern västerländsk rättstradition rätten till självbestämmande, kroppslig autonomi samt det statliga våldsmonopolets skydd vad gäller säkerhet och egendom.

Det är detta som skiljer oss från diktaturer, teokratier, klansamhällen och andra system där individen reduceras till en del av ett kollektiv och ett verktyg för andras syften.

Till skillnad från religioner och ideologiska projekt är principen om lika rättigheter inte född ur någon utopisk vision - utan ur praktiska erfarenheter och tusentals år av trial and error.

De grundläggande mänskliga rättigheterna är alltså resultatet av en evolutionär process snarare än en eller annan fix idé.

Våra grundläggande, »naturliga« rättigheter är den minsta gemensamma nämnare som utkristalliserats för fredlig, civiliserad mänsklig samexistens.

De utgör - där de tillämpas - grunden för människans förmåga att lösa konflikter utan våld. Vilket är vad som skiljer oss från djuren.

De bygger på respekt för själva livet - och individen som dess yttersta uttryck. De är grunden för den enskildes frihet att göra sina egna livsval och fatta sina egna beslut i en mångfald av skiftande förutsättningar och önskemål.

Ett rättighetsbaserat förhållningssätt skapar dessutom de bästa förutsättningarna för respekt människor emellan. Det implicerar att individen skall behandlas med värdighet.

Ett rättighetsbaserat samhälle är den mylla ur vilken rimliga sociala normer växer fram - vilka i sin tur är en förutsättning för tillit människor emellan.

Detta är grunden för ett normsystem som premierar att människor handlar rimligt förutsägbart och i en anda av samarbete.

Konsekvent tillämpad är detta en väldigt stark princip som främjar ordning, samarbete och ansvar. En princip som skapar ett drägligt samhälle även för den som inte besitter ett stort våldskapital.

Med risk för att upprepa mig: Människor skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för denna frihet går där man inkräktar på någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter inför det offentliga.

- o -

Numera publicerar jag även mina längre texter på Substack. Där kan man prenumerera för att få dem och länkar till min övriga produktioin direkt med e-post, även kostnadsfritt. Klicka här »

Palestina och vänsterns moraliska dissonans

Ryggmärgsreflexen att älska Palestina och att hata Israel skapar en allt större moralisk dissonans inom vänstern.

Araberna i Hamas delar helt enkelt inte en rimlig, civiliserad värdegrund.

De förtrycker kvinnor, dödar bögar och hatar demokratin.

De drar sig inte för att massakrera civila under vidriga former.

De avvisar fred och fredlig samexistens och vill istället utradera sina grannar.

De har genomfört den värsta pogrom världen skådat sedan Nazityskland.

Frågan som infinner sig i sammanhanget är om den Palestina-kramande vänstern bara är för kvinnors rättigheter under vissa omständigheter - och i så fall vilka?

Stöder man bara HBTQ-personer på vissa platser - och i så fall vilka?

Under vilka förutsättningar omfamnar vänstern demokrati och rättsstat? Och när gör den det inte?

Vilken princip styr egentligen vänsterns bedömning av det rättfärdiga i att döda civila?

Vilka folkgrupper anser vänstern att det är moraliskt acceptabelt att utradera?

Frågorna är högst relevanta - om man utgår från att vänstern styrs av något slags principer.

Den gör trots allt anspråk på att vilja styra vårt samhälle. Så det vore bra att veta...

Video: Från Big Bang till en rimlig värdegrund

En kort video om livet, universum och allting...

Youtube »

Minipod: Från Big Bang till en rimlig värdegrund

Henrik Alexandersson · Från Big Bang till en rimlig värdegrund

Helgens bloggpost, nu som kort podcast. Om livet på en liten blågrön planet.

Länk: Soundcloud »

Patreon »

Från Big Bang till en rimlig värdegrund

Även om religionen spelar mindre eller ingen roll i dagens moderna samhälle tycks människor ändå ha ett behov av något att tro på. Något som ger sammanhang, gemenskap och mening.

Detta kan ta sig olika former. Inte minst genom att många engagerar sig för en politisk sak eller rörelse. Vilket alla goda föresatser till trots ofta går åt helvete, eftersom det bygger på att tvinga på andra en fix idé ur ett ovanifrån-perspektiv.

Jag skulle vilja hävda att man inte behöver gå till religiös eller politisk övertygelse för att bli hänförd. Det räcker bra som det är. Så här...

I ett möjligen oändligt stort tomrum uppstod plötsligt en våldsam kvantfluktuation. Det närmaste vi kan komma för att beskriva eller förstå den är att allt skapades i något slags Big Bang.

Vilket om man tänker på saken är rätt omtumlande. Ur gigantiska expanderande gas- och stoftmoln bildades materia, stjärnor och planeter. Miljarder solsystem i miljarder galaxer i ett ändlöst universum.

Man kan bli överväldigad av mindre.

På en planet, i ett av alla solsystem, i en av alla galaxer inträffade något närmast mirakulöst. Ur död materia uppstod liv.

Det är en skapelseberättelse som heter duga. När livets gnista föds.

Vi vet inte om detta är något som hänt på fler planeter - eller om livet på jorden är unikt i ett i övrigt livlöst universum. Jorden kan vara skapelsens unika krona.

Nästa omtumlande mirakel är att livet på jorden utvecklade medvetande och i vissa fall även förnuft. Vilket också är ett mirakel som förtjänar vördnad och förundran.

Från ett expanderande gasmoln i ett gigantiskt tomrum till iPhone och Edward Blom. Tanken svindlar. Är inte detta - som vi faktiskt har objektiva skäl att tro oss veta - värt att fira och helga?

Så långt skapelseberättelsen. Nu till de etiska och moraliska principer som möjligen kan följa av densamma.

Livet och medvetandet är skapelsens största mirakel och vi kan vara de enda i hela existensen som kan vörda och vårda det. Meningen med livet kan vara livet.

Omfamnar man detta följer rimligen att man även bör hålla den enskilda människan högt. Att man respekterar varandras värdighet, frihet, säkerhet och egendom. Kroppslig autonomi och meningsfrihet. Grundläggande rättigheter som skyddar individen mot överheten och mot godtycklig maktutövning.

Istället för esoteriska trossatser skulle man kunna härleda ett logiskt och rationellt förhållningssätt utifrån själva existensen. Mina slitna fem cent:

»Människor skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för en persons frihet går där hon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Samt att alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter inför det offentliga.«

Vilket i någon mening är formeln - en minsta gemensam nämnare - för fredlig samexistens. Vilket i sin tur har ett egenvärde om vi vill göra vår planet och våra liv så bra som möjligt.

Detta är för övrigt i linje med den västerländska idétradition som vuxit fram under tusentals år och som givit oss våra grundläggande rättigheter, vår demokrati och vår rättsstat.

Vilket är ett samhällssystem som på ett någorlunda rimligt sätt respekterar människan och är drägligt att leva i. Kanske det enda.

Detta är ett förhållningssätt värt och nödvändigt att försvara. Det är principer som skapar förutsättningar för välstånd och fred. En idé som är värd att ta strid för, mot mörkrets krafter.

Sådär. En skapelseberättelse och ett värdesystem. Nu fattas bara lite skojig liturgi, en nypa extas och några trevliga sakrament... ;-)

- o -

Numera publicerar jag även mina längre texter på Substack. Där kan man prenumerera för att få dem direkt med e-post, även kostnadsfritt. Klicka här »

Nu prövas den moraliska stormakten

(Klicka på bilden för en större variant.)

Landets politiska elit har alltså råkat delta i samma Pride-parad som någon med en Erdogan-docka, med regnbågsflagga och allt. Det viftades även med PKK-flaggor.

Ankara är inte roat. (Pride-parader har för övrigt varit förbjudna i Turkiet sedan år 2015.)

Nu prövas den moraliska stormakten.

Vårt samhälle är produkten av förnuftiga, logiska principer som utvecklats sedan romartiden. Parade med de gotiska stammarnas individualitet. Lägg så lite kristendom - som säger att man skall vara snäll - till det.

Hela den västerländska civilisationen bygger på att man respekterar människan som individ. Hon tillerkänns rättigheter, som skydd mot staten. Dessutom skyddas hon mot andra av det statliga våldsmonopolet.

Vi låter människor tro på vad de vill, eller slippa. (Till skillnad från vissa av de länder som nu kritiserar oss och vår yttrandefrihet.) Och folk får inom rimliga gränser vara som de vill här, så länge de inte skadar någon annan.

Det är detta vi försvarar - det civiliserade västerländska samhället. Med sina grundläggande fri- och rättigheter. Ett fungerande system för fredlig samexistens, helt enkelt.

Ayatollorna gillar det inte. Putin gillar det inte. Kinesen gillar det inte. Erdogan gillar det inte. Det civiliserade västerländska samhället är nämligen - som koncept - ett hot mot dem och deras makt.

De föraktar den demokratiska rättsstaten. De stryper folkets frihet.

Vårt system må ha sina fel och brister, men det är det minst dåliga systemet. Det är det enda system vi känner till där människor i någon rimlig mening kan leva i frihet och trygghet.

I detta - verkliga - kulturkrig står alltså Sverige i främsta ledet. Vilket kanske inte är så konstigt, med tanke på vår rätt unika position på world value survey-kartan. (Se illustrationen.)

Regeringen gör faktiskt ett rimligt jobb här, givet förutsättningarna. Och jag tror mig veta att det fria och öppna samhällets grundprinciper sitter i ryggmärgen på i vart fall vissa statsråd.

Trust the Force, Young ones.

Lika rättigheter vs. lika utfall

»From the fact that people are very different it follows that, if we treat them equally, the result must be inequality in their actual position, and that the only way to place them in an equal position would be to treat them differently. 

Equality before the law and material equality are therefore not only different but are in conflict with each other; and we can achieve either one or the other, but not both at the same time.«

― Friedrich August von Hayek, Constitution of Liberty

Det är vad du gör. Inte vem du är.

Jag har aldrig fattat det där med rasism. Ingen människa rår för i vilken kropp eller på vilken plats hon fötts. Eller till vilket kön. Och så vidare.

Vad man däremot kan bedöma människor utifrån, är deras handlingar och de rimligt förutsägbara konsekvenser dessa får.

Martin Luther King Jr. inpräntade det som borde vara uppenbart i vårt kollektiva medvetande. »I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by their character.«

Det är helt enkelt skit samma hur folk ser ut, vilket kön de har, hur de definierar sig själva, var de är födda, vad de gillar för slags sex, tycker, tror eller något annat. Så länge de respekterar sina medmänniskor. Svårare är det inte.

Jordan B. Peterson påpekar följande. »Order is where the people around you act according to well understood social norms, and remain predictable and cooperative.«

Visst, det finns kulturer, religioner och annat som är problematiska. Men att kritisera idéer och handlingar är väl ändå inte rasism?

Att till exempel döda homosexuella, äktenskapsförbrytare och avfällingar från religionen står i direkt kontrast med den öppna, demokratiska rättsstatens mest grundläggande principer - som allas rätt till liv och lika rättigheter. Detta är problematiskt. Liksom att betrakta kvinnor som mannens egendom. (Att inte vänstern rasar över detta är för mig obegripligt.)

Det gäller för övrigt alla övergrepp mot andra. Alla skall vara lika inför lagen.

Visst färgas folk av sina kulturer. Vilket kan leda till friktion mot det övriga samhället. Men jag tror man skall akta sig för att stämpla den oro som uppstår som rasism. Det är kanske snarare är något slags process som uppstår när det dyker upp främmande människor som beter sig annorlunda och som säger att de skall bo hos en.

Så länge de gamla partierna inte fattar att människor förvånansvärt ofta använder reptilhjärnan, så länge kommer de att tappa väljare till SD. Skattebetalande arbetare och människor i allmänhet börjar bli oroliga. Vilket man behöver förhålla sig till. Att inte göra något gör bara saken värre.

Det är som det är. Jaha, så intressant. Då får vi förhålla oss till det. Och det hjälper inte att gapa och gorma.

Jag är oerhört trött på folk som faktiskt kan ha identifierat ett problem - men som uttrycker sig ociviliserat. Förr var det mest vänstern som betedde sig illa. Nu är det även stora delar av högern.

Saker och ting är som sagt som de är. Nu får vi försöka göra det bästa av situationen istället för att ägna oss åt önsketänkande. Att låta sig styras av känslor begränsar vår förmåga att fatta rationella beslut.

En bra början är att sluta klumpa ihop människor i kollektiv. Alla de invandrare som går till jobbet, betalar skatt och respekterar sina medmänniskors frihet, säkerhet och egendom är en tillgång.

De individer som däremot inte respekterar sina medmänniskors rättigheter är problematiska - vilka de än är.

Om vissa grupper är överrepresenterade är det tråkigt. Men om vi vill försvara det öppna, demokratiska samhället och rättsstatens principer måste vi ändå utgå från varje individs faktiska handlingar - inte från hennes yttre attribut.

Video: Skilj på övervakning och massövervakning

Femte juli · Skilj på övervakning och massövervakning

Alla är överens om att man kan övervaka personer och grupper som är misstänkta för brott. Men att övervaka alla, hela tiden är en helt annan sak - som strider mot vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens.

Läs mer » | Youtube » | Soundcloud »

Aktuella nät- och övervakningsnyheter

...från 5 juli-stiftelsens blogg. Länkar:

• Lagen om utlandsspioneri och massövervakningen »

• AI sågar AI-stödd massövervakning »

• Twitter, Musk och yttrandefriheten »

• När AI-stödd Crime Prediction slår fel »

• Bryr sig politiker om mänskliga rättigheter? »

• Är vi verkligen villiga att ge upp våra grundläggande mänskliga rättigheter? »

• EU:s mutskandal och Chat Control »

• Podcast: Rädda den digitala brevhemligheten »

• EU vill granska innehållet i alla dina elektroniska kommunikationer »

• Apple skrotar planer på övervakning »

Hur vill Vänsterpartiet avskaffa kapitalismen?

Jag har bläddrat lite i Vänsterpartiets partiprogram. Enkelt uttryckt anser de att allt är kapitalismens fel. Frågan är vad vill de ha istället? Några citat med kommentarer...

»Införandet av socialismen kräver kapitalismens avskaffande.«

Ifall någon tvekade om vad partiet vill.

Vänsterpartiet vill avskaffa det system som varit överlägset på att skapa välstånd. Man vill krossa den frihandel som framgångsrikt lyft människor i fattiga länder ur sin fattigdom.

»De rättigheter som springer ur ägandet måste begränsas och ägandet i sig övergå till gemensamma former.«

Den första fråga som dyker upp är: Hur?

Oavsett hur man vänder och vrider på frågan leder den till att man upphäver äganderätten. Konfiskera och lägg under statlig kontroll. Vilket inte brukar vara något framgångskoncept...

Att förkasta äganderätten är att även förkasta individens rätt till frukterna avsitt arbete, hennes frihet och självbestämmande.

En relaterad fråga är hur Vänsterpartiet tänkt sig hantera alla de människor som inte vill leva i ett socialistiskt samhälle. Förtryck, tvång och kontroll brukar vara lösningen - eftersom socialism bygger på att alla måste med.

Vad vill Vänsterpartiet då ha istället?

»I ett socialistiskt samhälle ersätts kapitalismens odemokratiska styrning av företag, koncerner och karteller med demokratiskt framarbetade riktlinjer för ekonomins utveckling.«

Entreprenörer, uppfinnare, kreatörer, nytänkare och doers skall alltså ersättas med kommittéer. Ekonomin skall planeras och styras. Vilket aldrig låter sig göras - och aldrig slutar väl.

»Ett ökat gemensamt ägande ger oss större möjlighet att styra produktions- och konsumtionsmönster.« (...) »Genom kommunalt eller statligt ägande ges de demokratiskt valda församlingarna ett övergripande ansvar för produktion av varor och tjänster.«

Man menar alltså att en kollektivt styrd och planerad ekonomi skall avgöra vad som skall produceras och därmed också vad vi får lov att konsumera. Det vill säga att politiska beslut skall ersätta medborgarnas efterfrågan. Som man hade det i Sovjetunionen.

»För dem som arbetar i företagen är det den lokala makten som är viktigast. Det naturliga uttrycket för detta är det arbetarägda, kooperativa företaget där företagsledningen väljs demokratiskt och riktlinjer för verksamheten beslutas gemensamt.«

Vill man starta ett arbetarägt företag, då är det fritt fram att göra det redan idag. Lycka till.

Men att ersätta VD, ekonomichef, utvecklingschef, försäljningschef och all annan specialiserad kompetens med stormöten och voteringar i företag i allmänhet känns som en mycket tveksam plan.

I ett kapitalistiskt samhälle drivs aktörerna av ett sunt vinstintresse.

I ett socialistiskt samhälle finns ingen sådan drivkraft och det blir därför mindre viktigt för aktörerna om de gör ett bra eller dåligt jobb.

Då finns det inte längre något incitament för att använda resurserna på bästa sätt. Då finns det inte heller något skäl att ständigt erbjuda bättre kvalitet och bättre service.

Det var så det såg ut i Östeuropa under kommunisttiden. Usel resursallokering. Låg kvalitet. Begränsat utbud. Obefintlig service. Miljöförstöring på en absurd nivå. Inget personligt ansvar. Inget driv och ingen initiativkraft. Omfattande politiskt förtryck.

Vänsterpartiets utopi är verkligen ett radikalt annorlunda samhälle - som skulle vara outhärdligt att leva i.

Vänstern har inte en aning om hur det skulle gå till att införa socialism i praktiken. Allt den kan göra är att odla människors avund och förstöra för andra.

Till synes eviga problem...

Redan på 1690-talet klagade John Locke över...

En stat som misslyckas med sin kärnuppgift, vilken är att skydda människors frihet, naturliga rättigheter, säkerhet och egendom.

En stat som samtidigt ägnar sig åt förmynderi, åt översitteri, åt morallagstiftning som skapar brott utan offer, en stat som lägger sig i vad folk tycker och tänker - och som lurar människor att tro att alla kan leva på andras bekostnad.

(Two treaties of government)

Video: Regeringen, rättssäkerheten och våra rättigheter

5 juli-stiftelsen uttrycker en from förhoppning om att vår nye justitieminister, Gunnar Strömmer (M), kommer att värna den demokratiska rättsstaten och våra fri- och rättigheter.

Youtube »

Tidö-avtalet - the good, the bad and the ugly

När man väljer parti eller block att rösta på tvingas man välja mellan paketlösningar. Vilket är ett problem. Oavsett vem man röstar på kommer det att sluta med att man får en massa saker som man inte vill ha.

Så också denna gång. Tidö-avtalet innehåller en del saker som jag tycker är strålande bra - och annat som jag inte bara är emot utan även kommer att bekämpa.

Låt oss titta på några av punkterna i SD+M+KD+L-uppgörelsen om delar av politiken under de kommande fyra åren:

»Regeringen kommer under mandatperioden pröva företrädare eller motsvarande från samarbetspartierna med exakt samma krav utifrån meriter som alla andra sökanden till poster under regeringens utnämningsmakt.« (sid 4)

Detta är en viktig markering. Man tänker inte missbruka utnämningsmakten, utan tänker sätta duglighet och kompetens före partibok. Precis som Regeringsformen (som är en del av våra grundlagar) föreskriver att det skall gå till.

»Förutsättningarna för investeringar i kärnkraft ska stärkas genom särskilda statliga kreditgarantier uppgående till 400 miljarder kronor, med mer generösa villkor än dagens system. Avgränsningarna i dagens system med gröna kreditgarantier behöver ses över så att kreditgarantierna kan användas även för nybyggnation av kärnkraft. Nya regler ska införas som förhindrar att politiken godtyckligt stänger ner kärnkraftverk – kärnkraft ska garanteras  rätten till drift och elproduktion så länge anläggningarna är i gott skick och drivs på ett säkert sätt. Om staten tvingar fram en nedläggning ska ägare ha rätt till skadestånd.« (sid 12-13)

Sverige styr alltså tillbaka från väderberoende elproduktion till stabil och förutsägbar dito. Vilket är absolut nödvändigt. Energidelen av avtalet ger även andra positiva besked:

Man vill undersöka om de nedstängda reaktorerna Ringhals 1 och 2 kan återstartas. Och man vill ändra det energipolitiska målet från "100% förnybart" till "100% fossilfritt". 

»Vattenfall bör omedelbart påbörja planeringen av ny kärnkraft vid Ringhals och andra lämpliga platser.« (sid 13)

»Omprövningen av miljötillstånd för vattenkraften pausas tills det är kartlagt vilka konsekvenser omprövningen får för elproduktionen. Ett nytt regelverk för omprövning tas fram som säkerställer att intresset av elförsörjning väger mycket tungt, samtidigt som småskaliga aktörer inte får helt orimliga kostnader för nyprövning.« (sid 14-15)

»Planen att låta elnätskollektivet subventionera den havsbaserade vindkraftens elnätsanslutningar stoppas. Principen att den som ansluter till elnätet ska stå för de kostnader anslutningen orsakar ska upprätthållas även till havs.« (sid 15)

So far, so good. Men sedan kommer vi till rubriken kriminalpolitik, som är mer problematisk.

»Utökade möjligheter till preventiva tvångsmedel. Tilläggsdirektiv lämnas till utredningen om preventiva tvångsmedel (Ju 2021:15). Utredningsdirektiven ska omfatta att överväga och lämna författningsförslag som innebär att tvångsmedel kan användas preventivt för att förhindra och upptäcka brottslig verksamhet i kriminella nätverk.« (sid 19)

Sverige kommer alltså att fortsätta marschen in i övervakningsstaten, vilket tyvärr inte var oväntat. Den röda linjen - ur ett människorättsperspektiv - är att övervakning endast bör inriktas mot människor som är misstänkta för att ha begått eller planerar brott. Någon sådan garanti finns inte i texten.

Generellt sett är det även viktigt att hålla fast vid principen: Inget straff utan föregående rättslig prövning. Inte heller denna princip nämns - men kan bli aktuell till exempel vid utvisning av gängkriminella som inte är svenska medborgare.

»Inför ett system med tidsbegränsade visitationszoner för att söka efter illegala vapen och sprängmedel. Åklagare ska kunna besluta om utökade befogenheter för polis att på en viss geografisk plats söka efter vapen och handgranater på människor och i fordon. Besluten ska vara tidsbegränsade och ska även kunna vara begränsade till vissa tider på dygnet, t.ex. för att minska förekomsten av vapen vid uteställen. Åklagares beslut ska kunna överklagas till domstol. Systemet ska utvärderas efter tre år.« (sid 20)

Som synes har Liberalerna fått in en del garantier för rättssäkerhet i skrivningen. Det centrala är hur de nya reglerna kommer att användas.

Det är en sak om visitationszoner upprättas vid konkreta misstankar om att något kommer att ske på någon speciell plats. Det kan möjligen försvaras.

Men att använda systemet för att under längre tid markera vissa befolkningsgrupper kan bli kontraproduktivt.

»Ett system med anonyma vittnen ska införas.« (sid 20)

Detta är allvarligt och problematiskt. I en rättsstat måste man få veta vem som anklagar en för en viss handling för att kunna försvara sig.

Tänk tanken att någon anklagar dig för något, utan att du får veta vem personen är och vars motiv och trovärdighet du därmed inte kan bedöma. Detta öppnar för rent Kafka-artade processer.

»Gränsen för s.k. obligatorisk häktning ska sänkas till ett års fängelse.«

Tänk er nu för väldigt noga. Detta kan leda till en kraftig ökning av antalet häktade. Regeländringen gäller inte bara gängkriminella. Och alla häktade är inte skyldiga. Dessutom är våra häkten och fängelser redan överfulla.

»Ansvaret för de tyngst kriminella unga personerna ska därför flyttas från kommunerna till Kriminalvården. Det gäller exempelvis vissa grovt kriminella unga personer som är föremål för frivårdspåföljder eller ingripanden enligt sociallagstiftningen. Vidare ska särskilda ungdomsfängelser inrättas som Kriminalvården ska vara huvudman för. Ungdomsfängelser ska ersätta de särskilda ungdomshem som SiS ansvarar för idag och där domar på sluten ungdomsvård normalt verkställs.« (sid 21)

Och där kom något bra. Att sätta unga brottslingar på SiS-hem som egentligen är avsedda för unga med helt andra problem har fungerat dåligt. Nu blir det ändring på det. Vilket inte minst kommer att göra livet betydligt bättre för de SiS-intagna som inte är kriminella.

Man kräver även strängare straff för sexbrott. Vilket kan vara på sin plats vad gäller verkliga sexuella övergrepp. Men idiotiskt om det även gäller brott utan offer, som vid sexköp mellan samtyckande vuxna.

»En utredning ska utvärdera hur nödvärnsrätten ska stärkas. Det handlar bland annat om att införa en utökad nödvärnsrätt för den som angrips i sitt hem, i närhet till sin familj eller om personen är underlägsen till antal eller storlek.« (sid 24)

Detta kan rimligen ses som en bra sak.

»Kamerabevakningslagen ses över för att möjliggöra kamerabevakning oftare och på fler platser.« (sid 25)

Man kan ifrågasätta kameraövervakningens effektivitet. Men speciellt bör man vara uppmärksam på att nya kamerasystem kan kopplas till automatisk ansiktsigenkänning och registersamkörning i realtid. Vilket förvandlar tidigare "dum" kamereaövervakning till ett verktyg som är betydligt mer intgritetskränkande.

»Användningen av provokativa åtgärder lagfästs. En utredning ska se över i vilken utsträckning provokativa åtgärder är möjliga och lämpliga att använda. I synnerhet ska provokativa åtgärders användning gällande sexualbrott på internet beaktas.« (sid 26)

För det första skall polisen lösa brott istället för att provocera fram dem. Det är orimligt om staten provocerar en person att utföra en olaglig handling som denne inte hade begått annars - och sedan straffa honom för det. Brottsprovokation är dåligt. Bevisprovokation är OK.

»Tullverkets verksamhetsområde utökas till att omfatta brottsbekämpande uppgifter i större utsträckning. I samband med detta ska myndighetens uppdrag och befogenheter ses över. Utgångspunkten är en effektiv och ändamålsenlig kontroll över gränsen, både gällande passager och brott som begås i samband med gränsövergångar och i gränsnära områden. Utförsel av stöldgods ska kriminaliseras.« (sid 26)

Man kan undra varför det inte redan är så.

»Vapenlagen ska utredas brett. Utredningen ska bland annat föreslå en ny jakt- och viltvårdsmyndighet som tar över licensprövningen från Polismyndigheten. Utredningen ska även föreslå ett uppdelat regelverk för licensärenden å ena sidan och illegala vapen å andra sidan. Straffskalorna för respektive del bör skilja på allvaret i den organiserade brottslighetens användning av vapen jämfört med brister i licensfrågor för jägare och sportskyttar.« (sid 26-27)

Detta är ett glädjande besked och något slags återgång till sunt förnuft.

»Lagstiftning mot hedersrelaterat förtryck ska skärpas, stödet till utsatta förbättras och myndigheternas arbete effektiviseras. Bland annat kriminaliseras kontrollerande beteende, oskuldskontroller, oskuldsoperationer, oskuldsintyg och stämpling och försök till vilseledande till tvångsäktenskapsresa. Vidare utreds behov av lagändringar i syfte att s.k. omvändelseterapi under hot eller på annat sätt tvinga någon att försöka förändra sin sexuella läggning ska vara förbjudet.«

Detta är med alla rimliga måttstockar ett bra förslag, som stärker individens rätt.

Vidare får vi se en skärpning av migrationspolitiken. Som libertarian hade jag hellre sett principen: Människor skall få bo var de vill. Men inte på andras bekostnad. Och inte om de hotar andras frihet, säkerhet eller egendom.

»Det ska ske ett utredningsarbete som ska få i uppdrag att se över regelverket för arbetskraftsinvandring i syfte att höja inkomstgränsen.« (sid 35)

Det går kanske att förstå tanken. Men det bär ändå emot att hindra människor som faktiskt vill och kan försörja sig själva. Detta för att inte nämna konsekvenserna när det gäller säsongsanställda inom skogs- och jordbruk, bärplockning m.m.

»Utred en möjlighet att utvisa en utländsk medborgares på grund av bristande vandel: Den som befinner sig i Sverige och åtnjuter svenska gästfrihet har en skyldighet att uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar och inte i handling missakta befolkningen. En utredning ska därför uppdras att analysera förutsättningarna att återinföra möjligheten att utvisa utlänningar av bristande vandel. Med bristande vandel avses förhållanden såsom bristande regelefterlevnad, association med kriminell organisation, nätverk eller klan, prostitution, missbruk, deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet.« (sid 37-38)

Detta är knepigt. Man kan inte straffa människor bara för att man ogillar dem. Ingen skall kunna straffas med mindre än föregående rättslig prövning.

I övrigt kan vi läsa om en skola som mer fokuserar på kunskap, bättre villkor för företagande, sänkt skatt på arbete och pensioner, lägre drivmedelspriser, ändrade 3:12-regler och. 300.000 skattefria kronor i ISK.

Public Service får vara kvar, aborträtten skyddas i grundlagen, tjänstemannaansvaret skall återinföras och man vill ha en svensk kulturkanon.

Ömsom vin, ömsom vatten.

Det är bara att fortsätta kämpa för frihet, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och fri information - vilket inte skiljer så mycket från läget vid ett annat valresultat. Friheten måste alltid försvaras.

Samtidigt rymmer överenskommelsen mycket av bra borgerliga politiska principer och en dos sunt förnuft. Vilket vi inte hade fått med de rödgröna.

Jag röstade på den nya regeringen. Nu får vi en hel del reformer som jag tycker är bra. Och jag har en naiv förhoppning om att det är lättare att framföra saklig, rättighetsbaserad kritik mot en borgerlig regering än mot en socialistisk.

Det är som det är. Så intressant. Nu får vi förhålla oss till det.

Länk: Tidö-avtalet (PDF) »

Putin - fascismens moderna ansikte

Är Rysslands president Putin fascist? För att svara på frågan måste vi börja med att fråga oss vad fascism egentligen är. För enkelhetens skull kan vi utgå från Wikipedias definition.

»Fascism är en form av högerextrem auktoritär ultranationalism karakteriserad av maktutövande via diktatur, våldsamt förtryck av politiskt oliktänkande med strikt dominans över samhället. Fascismen är en radikal och revolutionär form av ultranationalism med nationens pånyttfödelse som mål. För att förverkliga idén om en pånyttfödelse för nationen vill fascister skapa ett radikalt nytt samhälle och en ny typ av människa som ska fylla det fascistiska samhället.«

Diktatur, check. I vart fall i praktiken. Förtryck av politiskt oliktänkande, check. Strikt dominans över samhället, check. Ultranationalism, check. Nationens pånyttfödelse, check.

Att skapa ett nytt samhälle och en ny människa beror på hur man ser på saken. Kanske handlar det mer om att återupprätta det sovjetiska imperium som inte längre existerar. Folket förväntas sitta ner i båten och hålla tyst.

»Fascismen förknippas ofta med massrörelse, elitstyre ovanifrån och meningen är att individen är underställd statens och kapitalintressens behov. För att underlätta maktutövandet är fascismens mål att skapa känslor av stark nationell identitet. Olika forskare framhåller olika karakteristiska egenskaper hos fascismen, men en vanligt förekommande modell sammanfattar den som ett motstånd mot kommunism, konservatism och liberalism (politisk och ekonomisk) med mål att upprätta en nationalistisk och auktoritär (mer eller mindre) traditionsbunden stat.«

Att Putin försöker skapa en massrörelse är rätt uppenbart, även om den inte är lika allomfattande som i Nazityskland och Stalins Sovjetunion. Elitstyre beror kanske lite på hur man definierar elit - men det är uppenbart att det är en liten klick, rent av Putin själv, som bestämmer allt av betydelse.

Att individen i Ryssland är underställd statens (Putin / Förenade Ryssland) och kapitalintressenas (oligarkernas) behov och nycker är tydligt. Känslor av stark nationell identitet, check.

Även om Putin tycks vilja återupprätta Sovjetunionens makt är han knappast kommunist. Delar av konservatismen och hela det liberala idéarvet tycks han också avfärda.

Liberalkonservativa principer om rättstat och mänskliga rättigheter har ingen plats i Putins Ryssland. Och ekonomisk liberalism har inget med dagens ryska rövarekonomi att göra.

Att upprätta en nationalistisk och auktoritär stat, check.

»Den fascistiska kulturen har ofta innehållit en djupt idealistisk, sekulär och imperialistisk kultur, som har uttryckts genom massmöten, nationalromantiska och mytiska symboler, massmobilisering och våldsamma gatuaktivister, ofta inbegripande en paramilitär milis. Fascismen hyser en positiv eller sanktionerande syn på våld som medel att uppnå målet, inbegripande heroism och manschauvinism. Den fascistiska kulturen hyllar ungdomen, nationell rening och nationell återfödelse lett av ett auktoritärt, karismatiskt och ofta personligt politiskt ledarskap, som kan innehålla en personkult kring ledaren.«

Putinismen är förvisso inte en direkt sekulär kultur, då Putin är smart nog att använda religionen för sina egna syften.

Imperialism, check - speciellt efter den senaste tidens uttalanden om att återupprätta något slags storryskt imperium baserat på kreativ historieskrivning.

Massmöten, nationalromantik och symboler, check. Våld, »heroism« och manschauvinism, check. Nationell återfödelse, check. Auktoritärt personligt ledarskap med inslag av personkult, check.

Så långt Wikipedia, för vad det är värt. Dock skall man inte vänta sig att ondskan återkommer i exakt samma skepnad som förra gången.

Jag bläddrar även i mina anteckningar från Hannah Arendts standardverk om totalitarismens ursprung och hittar många slående likheter.

Speciellt fastnar jag för vad hon skriver om hur den totalitära staten avhumaniserar sina offer. Det stämmer rätt bra med hur Putin försöker utradera allt ukrainskt. Och ett anfallskrig i vilket helt oskyldiga människor berövas sin rättsliga status lättare än de som faktiskt bryter mot lagen.

»Brott mot de mänskliga rättigheterna kan alltid rättfärdigas med förevändningen att det rätta är lika med det som är bra eller nyttigt för helheten i kontrast till delarna.«

Eller som Hitler uttryckte saken »Rätt är det som är bra för det tyska folket.«

Arendt skriver även om hur den totalitära staten spelar efter andra regler, använder propaganda och visar likgiltighet inför motståndarens argument. Vilket för tankarna till utrikesminister Lavrov.

Vad Putin kanske inte lyckats med ännu - även om han försöker - är att bygga den massrörelse som gör en fullständigt totalitär stat möjlig. Här spelar åter propagandan en viktig roll.

Mina fem cent är att Putin i allt väsentligt är något slags fascist. Om det alls är meningsfullt att etikettera hans vansinne.

Ryssland rör sig i riktning mot en totalitär stat, även om landet ännu inte nått riktigt så långt. Stalin var värre, om det kan vara till någon tröst.

Detta borde inte komma som en överraskning för någon. Vad vi inte ville förstå är att vad som helst faktiskt kan hända. Vilka galenskaper som helst. Så vi valde att inte se det komma.

Det har blivit dags för Sverige att välja sida

Låt mig repetera mitt libertarianska mantra: Människor skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för en människas frihet går där hon kränker någon annans frihet, liv, säkerhet eller egendom. Dessutom skall alla ha lika rättigheter inför staten.

Svårare än så behöver en värdegrund inte vara.

Detta är en minsta gemensam nämnare för civiliserad mänsklig samlevnad. Det är resultatet av en 2000 år lång evolutionär idéprocess. Och då syftar jag inte främst på religion, utan på stoikerna som insåg värdet i att tillerkänna människan vissa grundläggande rättigheter i kraft av sin existens.

Den kamp vi nu ser utspelas står mellan ett system som respekterar individen och hennes rättigheter respektive ett där hon är rättslös.

I Putins Ryssland är friheten kraftigt begränsad. Putin visar ingen respekt för andra länders självbestämmande - eller deras folks rätt till frihet, liv, säkerhet och egendom. Hans armé torterar, våldtar och dödar civila.

I Putins Ryssland saknar individen grundläggande fri- och rättigheter. Han bryr sig inte om sitt eget folks välstånd. Istället försöker han hålla befolkningen felinformerad. (Ryktet säger att den bistra sanningen dock börjar gå upp för ryssarna.)

Putin försöker tvinga andra till underkastelse med våld och hot om våld.

I väst kan vi välja nya idioter att leda oss om de gamla inte duger. I väst har individen grundläggande rättigheter. I väst har individen ännu ett stort mått av självbestämmande. I väst har vi ett ekonomiskt system som tillåter frivilligt samarbete och spontan ordning att driva maskineriet framåt. Och vi har en rättsstat.

Det är vad som måste försvaras.

Putins rädsla för att Nato skall anfalla Ryssland är för övrigt fånig. Vad skall Nato med ett dysfunktionellt Ryssland till?

Att Sverige går med i Nato är nog bra. Vår frihet måste försvaras med de medel som krävs. Det oresonliga våldet och förtrycket får inte segra. Vi står med de västliga demokratierna, den här gången.

Av Ukraina lär vi oss dessutom: Om Nato försvarar ett alliansfritt land mot Putin, med militära medel - då riskerar man att starta ett tredje världskrig.

Alltså kan Nato inte försvara Sverige om vi inte är medlemmar. Jag tror det börjar sjunka in.

Dessa satans mördare

Någon borde ha stoppat Hitler i tid, säger den efterkloke. Men det var det ingen som gjorde, även om det förekom heroiska försök att döda honom när skadan redan var skedd.

Man skulle ha stoppat korpralen redan när han började roffa åt sig delar av andra länder, påpekar någon. Känns det igen?

Det får aldrig hända igen, sa man efter andra världskriget. Men "det" hände igen. I Srebrenica, i Rwanda och på andra platser.

Vi stod bredvid och tittade på, väl medvetna om vad som pågick, med skammens rodnad på våra kinder.

På samma sätt som vi idag frågar oss varför ingen gjorde något för att stoppa galningar och övergrepp i det förflutna - kommer framtida generationer att ställa samma fråga till oss.

Den brutalitet och ödeläggelse som avslöjas när den ryska militären drar sig tillbaka norr om Kyiv är ohygglig.

Med noll respekt för människors liv, säkerhet och egendom begår Putins knektar vidriga övergrepp.

Det är vår förbannade skyldighet att stoppa detta brott mot mänskligheten. Vilket kräver mod, styrka och karaktär.