Grupparbete: ACTA

Det är mycket på gång i EU just nu – och allt för få svenskar som bryr sig.

Dels har vi frågan om reglering av bloggarna – där Europaparlamentet tycks förhala slutbetänkandet, med hänvisning till att det är på "översättning". Vilket det har varit i fem veckor nu.

Dels har vi frågan om avstängning av fildelare från internet – där slutbetänkandet (som skall upp i i plenum i Europaparlamentet i september) är så snårigt att det krävs experter för att reda ut det. (Möjligen har man landat i att fildelare kan avstängas från internet, men inte att det måste ske.)

När jag följer dessa frågor märker jag ständigt att det finns en del till som vi måste koppla greppet på: ACTA.

Det internationella ACTA-avtalet (där EU blir en part) för att förhindra piratkopiering verkar vara klart över gränsen för vad som kan accepteras.

Den enkla sammanfattningen lyder ungefär så här "...scanna resenärers mp3-spelare och laptops vid gränskontroller, konfiskera teknisk utrustning, förbjuda regionsfria dvd-spelare och kriminalisera stora delar av det kulturella internet, exempelvis straffbelägga laglig fildelning där upphovsrättsinnehavarna själva distribuerar sina verk."

Den beskrivningen förefaller vad jag kan förstå vara korrekt. Tyvärr. Men när man försöker gräva djupare i frågan, då stöter man på problem.

Den ACTA-kritiske moderate riksdagsmannen Karl Sigfrid skriver så här på sin blogg "EU-kommissionen skrev hösten 2007 att de sökte ett mandat för att förhandla fram ett ACTA-avtal. Nu säger de sig ha fått detta mandat av ministerrådet, men det är oklart hur detta har gått till. Det tycks omöjligt att hitta offentliga dokument som anger på vilket ministerrådsmöte som beslutet skulle ha fattats eller hur enskilda EU-länder ställde sig. Mig veterligen har riksdagens EU-nämnd aldrig informerats eller deltagit i något samråd om att ge EU-kommissionen ett förhandlingsmandat."

I en annan bloggpost har Karl grävt vidare "Vad blir då kontentan av allt detta? En vanlig medborgare ser på sin höjd att EU-kommissionen, som de inte kan ställa till svars i allmänna val, förhandlar fram ett bindande avtal. Detta avtal tvingar sedan EU att lägga fram nya direktiv, som i sin tur tvingar Sverige att stifta nya teknikfientliga lagar. Och eftersom Sverige är juridiskt bundna går det inte att rösta om lagen i allmänna val. Formellt kunde medborgarna ha ställt politikerna till svars för Sveriges agerande i 133-kommittén, men eftersom ingen rapporterade om vad som skedde i 133-kommittén var det i praktiken omöjligt. Politiker kan alltså i hemliga förhandlingar binda upp sig själva och när frågan blir till ett synligt lagstiftningsärende är det för sent att komma med synpunkter."

Är teknokraterna på väg att helt ta över makten i Sverige och EU?

När inte ens en svensk riksdagsledamot kan få veta vad som sker med mindre än att vrida om armen på folk, då har beslutsfattandet tappat all markkontakt. Och när beslut förhandlas fram i hemlighet, på ett sätt som gör att de inte går att ifrågasätta och som sedan blir bindande – då är man inte ens i närheten av demokratiskt beslutsfattande längre.

ACTA-frågan är alltså viktig på två sätt. Dels är den teknikfientlig, integritetskränkande och ett hot mot friheten på internet. Dels har den hanterats på ett kuppartat sätt som medvetet är direkt icke-demokratiskt.

Vi måste ta strid i denna fråga. Frågan är bara hur..?